ursäkta mig

...för att jag inte passar in i bilden av din perfekta värld och förlåt mig för att jag vill vara vacker.

... på ett sätt känns det som att världen skapar mina problem, men samtidigt kan jag inte hjälpa världen förrän jag har hjälpt mig själv och kommit fram till vad det är jag egentligen vill. Jag vill i vilket fall inte springa ifrån någonting men vet samtidigt inte vad det är jag behöver konfrontera. Om det är mig själv, eller omvärlden... eller båda...

Och...
Vad man än befattar sig med att försöka förstå här i världen kommer man förr eller senare upp med inte frågan "vem är jag?" och "hur förhåller jag mig till detta?" utan "vad är jag?" och "vad innebär frånvaron av ett vettigt svar?". Då vare sig religion eller modern vetenskap kan definiera jaget på ett sätt som fungerar på mer än ett plan blir plötsligt all sanning fördelad och dimensionerad. Ja. Bäuh.

vad är jag... vad gör jag till jag...

Jag är förtjust i att undersöka människor. De kan göra utslag på alla nivåer av min känslomätare; fascination; rädsla; glädje; beundran; förakt. I vilka former de än kommer, upphör jag aldrig av att fascineras av dem och vill förstå dem.

Jag uppskattar framför allt intelligens, mogenhet och medvetenhet hos människor - dessa är grundpelare för att vi skall kunna förstå varandra. Försöker någon inte ens förstå sig själv, är det väldigt osannolikt att den kommer förstå mig.

Jag anser mig inte tillhöra någon social grupp och ser mig själv som en outsider. Jag har svårt för kollektivism och grupper, och håller mig helst för mig själv, i utkanten av samhället. I den sekund man är någonting, uppstår automatiskt tusentals saker man inte är- detta för att identiteter alltid måste ha en motsats. I outsiderskapet finns endast en egenskap, och det är dess opposition mot alla former av varande: detta innebär att det inte finns någon gräns för vad jag kan vara, tycka, känna och göra. Jag "är", i ordets mest ursprungliga form, avklädd.

Jag tycker att både en vetenskaplig, logisk och rationell världsbild är fin, samtidigt som jag är dragen åt det mystiska och spirituella. Jag välkomnar alla sorters åsikter och tankar, och håller mig öppen för nya inslag i min livsfilosofi- detta för att jag inte vill skilja det mystiska och det rationella åt.

Jag är konstig och androgyn, och min självständiga natur genomsyrar alla delar av mitt liv. Jag kan inte låsas in.