uppror!! UPPRROOOAARRR

Jag såg att allt vi någonsin fördömmer och förbannar är alltid oss själva. Jämföranden; allt från musik, konst, forskning, i vilka fält vi än sysslar med så är det alltid vår egen tillgång till kärlek vi pratar om.

Att jämföra t.ex. Lady Gaga’s musikaliska uttryck med Björks är i sig inte bara rent jävla idiotiskt (att ens försöka sig på att jämföra kreativa uttryck med varann, inte bara kukigt omöjligt utan samtidigt missar man hela poängen med att uppleva två olika sorters uttryck. Dubbelfail) ...

...Att ens jämföra Något annat med Något annat och undervärdera/övervärdera är i sig bara totalt JÄVLA FAIL. FAIL. FAIL. FAIL. HUR FAN KAN MAN JÄMFÖRA OLIKA UTTRYCK MED VARANDRA? DET ÄR OMÖJLIGT OCH JAG STÅR FAST VID DET OCH TÄNKER SKRIKA DET TILLS ERA ÖRON FALLER AV.

Att påstå att en viss sort musik är ”renare/finare/bättre/etc etc” är Egentligen bara en direkt spegling av att vi inte tror oss vara värda kärlek. Ser ni det lika kristallklart som jag? Vad fördömmer du i ditt liv?

Inser ni det?

VAD FAN SKA VI MED ÅSIKTER TILL? Fan vad äcklad jag blir av allt jävla tokskiteri på ord. Sådan verbal diarrea och ordbajseri! Sluta tycka och inse att människor har olika uttryck; i sig originella; att ge kärlek till vad man skapar; GE er själva den tiden och uppskattningen, inse att ni är värda att ha ett eget uttryck.

Uttryck dig i ett medium som känns bekvämt för dig. Börja ikväll. Nu. Vad känner du? Gör ett pappersflygplan och måla den rosa sen.

FATTA ATT DET ÄR LIVSVIKTIGT ATT UTTRYCKA SIG. FUCKING LIVSVIKTIGT. INSER NI HUR JÄVLA VIKTIGT DET ÄR? SKAPAR DU KÄRLEK ELLER HAT? TRASAR DU SÖNDER VÄRLDEN ELLER BYGGER DU UPP DEN? DEN YTTRE SÅVÄL SOM DEN INRE.

Det är fan sorgligt, jävligt sorgligt hur lite kärlek människor i dagens samhälle tror sig förtjäna. Fy fan människor. Vakna upp och inse er egen underbarhet, för fan! Det finns förjävla mycket vuxna människor i dagens samhälle. Väck barnen i er och börja uppmuntra era egna uttryck för helvete. Det är bestämt menat men också jävligt allvarligt. Fy fan vad vi är vackra. Fy fan, och vi fortsätter gå omkring med böjda ryggar och säger suck suck jag är si si och gjorde så så. Börja smeka dig själv på kinden och förstå dig själv. MAN KAN BÖRJA DÄR.

Att påstå; ”Den här grejen är inte lika mkt värd som den grejen. för att etc etc bajs bajs bajs bajs” SPELA ROLL OM DET TOG ETT MUSIKSTYCKE 15 MINUTER ATT SKAPA, ETT SAMMANSPEL AV FISAR ELLER OM NÅGOT TOG 15 ÅR OCH VAR PRODUCERAT AV BEETHOVEN? SVAR NEJ.

SÅ SLUTA GLORIFIERA ANDRAS UTTRYCK OCH UPPMUNTRA DITT EGET DÅ. SLUTA VARA RÄDD FÖR ATT ÄLSKA DIG SJÄLV.

FINNS DET NÅGON SKÖNARE KÄNSLA ÄN ATT TA SIG SJÄLV PÅ ALLVAR OCH INTE BE OM URSÄKT FÖR SIG SJÄLV; ÄLSKA SIG SJÄLV OCH INTE FÖRKLARA SINA KÄNSLOR? JAG VET INTE MEN JAG TYCKER DET ÄR EN JÄVLA SKÖN GREJ.

Mänskligheten underskattar sig själva så jävla mycket. Det är fan dags för ryggarna att sättas stolta och för folk att ta sina känslor på allvar. Helvete ditt uttryck, såsom mitt, är ju så jävla underbart så sluta be om ursäkt för er själva.

Precis exakt så känner jag just nu. Kärlek och puss på er, Ni ”förtjänar” alla precis exakt så mycket kärlek som ni vill ha.

sådetså.