tio nollnio tjugosju

Skräpdagbok!, sade en omotiverad tanke. Jag kände mig manad av någon säkert dum anledning att skriva ner den tanken, även.

Anywhateverways.

Jag skriver egentligen aldrig när det händer saker, bara när det aldrig händer saker. Men nu skriver jag faktiskt för att det händer saker. Mattis flyttar in i vårt kalaskollektiv på fyra pers totalt, honom inräknat. Jag brukar få prestationsångest av den grabben. But is cool. Nu får jag chansen att försöka dra lärdom av honom på ett sätt som skulle vara svårt om man inte sågs ofta.
Wat, prestationsångest? Han är superskillad på att teckna och är den charmigaste snubben jag känner.
Meeeen jag har ju min medalj i livet AV livet från livet. Jag har egentligen ingenting att ha prestationsångest över. Faktiskt. Jag bara tramsar.

Översvämning inne på vår lilla toalett btw. Helt plötsligt igårnatt så fick den för sig att partaja och ränna över med massa vatten på golvet. Lade man en tidning över golvet så flöt den. Det är något jag skulle beteckna som fedt jobbigt. Vi ska köpa en mopp imorgon. Moppa skiten ur vattnet (vatten, jag tittar på dig. du ska dö.)