folks and seals

jag mår bra och jag känner mig bra.
livet lyser lite i ansiktet och jag känner mig säkrare på det jag gör, säger, och känner.

jag trodde jag skulle behöva slänga bort halva mitt liv för att få må såhär.
nu kan jag ibland bara ligga i sängen och blunda och känna endorfinberusande känslor. jag vet inte om just det sistnämnda är en tillfällig sak iochmed för att jag känner att jag kommit någon vart, men jag väljer att inte tänka på det utan att njuta av det medan det är och varar.

kasta bort mentala bekvämligheter och upptäck vad det är du faktiskt vill och hur långt avståndet är för att nå dit (och hur mycket du är villig att satsa/vad du är villig att ge upp för att nå dit)