Töntdikter

regnsmatter,
i mitt vardagsrum.
smatter,
ljud,
vibrationer,
i mitt vardagsrum.

känslan,
i mitt vardagsrum.
närvaron,
mjukheten,
acceptansen,
i mitt vardagsrum.

i väntan på att tiden skulle stanna,
föll regnet.

i väntan på att allting skulle börja,
förstod jag.



**


ekvationen försöker finnas till
men tanken får aldrig tänka som den vill
den vill beröra det hårda med något mjukt
men hård som bomull, fantiseras det om veckoslut
trött på människokval. trött på ideal.
katastrofalt analt
att tvingas förvirra sig själv så pass radikalt.
försvinner ur sig själv: sanningskris, identitetskris, "allt har sitt pris".
vill ju bara vara där, utan samvetskval, utan ihopdiktat skal.
längtan är familjär. den finns där. den finns kvar.


**


alla har sina hav,
som inte går att simma i.
alla har sina krav,
på hur man får och vill bli.
alla undrar om sitt,
om hur allt kan dras isär.
försöker sällan bli kvitt,
det som stör oss här.

unna dig ett läge,
se till att det blir av.
unna dig ett möte,
lura bort ett hav.


**


Den största aktivisten här är din rädsla, och den är beredd att gå hur långt som helst för att slippa ta det första steget. Överträffa den med glåpord och attackera den med bomull, sluta inte förrän du är helt trött och kär och har siktet mot en ny barriär. Vi kan bli kompisar när du är klar.