Le math

Har upptäckt något som hjälpt mig mot den vardagliga vardagsångesten, och, I did not expect this, men: matematik. Det är kul, för jag hade väldigt svårt för matte när jag gick i gymnasiet och kan inte minnas att jag pluggade det en enda gång efter skoltid. Har insett att en stor faktor då var brist på motivation. Hade mycket ångest. Ansåg mig vara dålig på det mesta osv. Brist på motivation har jag inte nu, dels för att detta är något jag faktiskt vill lära mig, med tanke på att det krävs för att jag ska få tillgång till förskollärarutbildningen. Det känns som att jag tänker mycket snabbare nu också. Tänker att det kan ha och göra med att det är mindre ångestkäppar i mina kugghjul nu mot vad det var då, vilket gör att jag kan lättare fokusera på räknandet. Fett. Och det är roligt. Det är roligt att lära sig. Det är roligt att fatta. Det är roligt att se mönster.

anywho sitter jag här nu med levande ljus, kakor och juice, och har a pretty darn good time med matematiken. Blir pepp på det faktum att mitt sämsta ämne har blivit mitt roligaste.

Sedan känns det ju rent allmänt cool cat sådär att inse att en kanske inte var så jädra mattedum trots allt.