Ta det lugnt, det bygger sig

Den senaste veckan har varit bra. Jag har inte gjort något speciellt, men jag har känt mig allmänt harmonisk och trygg i mig själv. Lovade mig själv för ett tag sen att jag skulle försöka uttrycka mig själv mer i skolan trots trots min enorma otrivsel, och det har faktiskt gått väldigt bra. Det svåra var få tummen ur rueven, för jag hade gottat ner mig i min otrivsel ganska rejält (safety zone. vill inte försöka för att sen bli besviken), men när tummen väl kom ut ute så insåg jag att det kanske inte var så farligt ändå (jag drar ofta tummen i röven-liknelsen, analfixerad much eller). Att jag vågar mer gör att jag känner mig finare också, vilket stärker stämbanden som producerar de ord min mun yttrar. Det gör inget om jag mumlar i början. Jag blir stolt bara av att känna mig närvarande i processen. Har blivit tydligare allt eftersom och det är riktigt fett. Skönt, framförallt.