Hallå haters

Sitter hemma och lyssnar på Vit Päls pod. Den är rätt mysig. Det är mellanstadiedisco på skolan just nu, och det är precis som en kan förvänta sig av ett mellanstadiedisco. Var där en stund, men tröttnade efter ett tag. Idag har varit okej. Jag mådde lite dåligt igår och hade svårt att sova, men idag känns det bättre. Dels var det kaffet, och dels hade jag snörat in mig på pessimistiska tankebanor. Brukar tillåta mig själv att vara pessimistisk och dum mot mig själv, men bara till en viss gräns. Typ "okej idag får jag vara negativ", för att på sätt och vis få det ur systemet. Ofta blir det bättre nästa dag. Det blir bättre om jag får ta i känslorna lite först. Så den kvällen blev jag ganska blå. Det mesta dåliga som ligger kvar i mitt minne kommer från att jag ignorerat känslor eller förträngt dem, och jag kan fortfarande ångra att jag gjort det. Men å andra sidan finns det alltid en tid och plats för saker, och ibland har det inte varit lägligt helt enkelt att ha känslorna på utsidan. Ibland funkar det inte. På samma sätt som en kanske inte går och är jätteglad och peppig på en begravning (faaast där har vi ju ett smaktycke, det finns ju kulturer då man är fett peppig och glad på begravningar).


Jag hade faktiskt föredragit att ha en sån här begravning.

Tajming hursomhelst. Jag försöker påminna mig själv om att det ibland varit otajmat med turbulenta känslor, för att typ ångra mindre att jag vänt ansiktet inåt. Och så är det ju. Väl. Tajming är viktigt att behärska tycker jag. Men sedan finns det ju människor där en inte behöver vara så tajmade med, och de är sköna att ha såna i sin närhet. Det kan bli lite slitsamt efter att tag att behöva vara så himla rationell och att behöva överväga varenda situation. Men det gör en väl ändå tänker jag, automatiskt. Man känner väl in ett rums stämning utan att tänka på det. Men ja. Ibland behöver jag kunna säga att jag är ledsen utan förvarning. Eller glad! Jag känner att jag vill bli mer mjuk med folk. Jag tror jag ska börja försöka våga uttrycka mig mer i skolan, där jag känner mig som mest stängd. Börja litet och se vad som händer.