Rus

I’m gonna break it down for myself. Jag har vänner. Jag har sol i ögonen, även om den kanske inte träffar min hud just nu. Jag har vintermys runt hörnet. Jag har spel att spela, mat att äta, rum att städa, disk att diska. Jag kan gå ut om jag vill. Jag kan bestämma ett möte och umgås med vänner om jag vill. Jag kan göra roliga frisyrer på mig själv. Jag kan fixa till mig och känna mig snygg. Jag har internet. Och framförallt; jag har mig själv. Jag har ett liv att uppleva. Känslor. Jag känner mig faktiskt... okej med detta. Med allt. Ja, jag är rädd. Jag är osäker också. Men jag är så mycket mer än bara det. Det är inte värt att begränsa sig själv längre i rädsla över att bli missförstådd. Fast jag kan inte lova att jag lever som jag lär, men jag kommer att försöka, och om jag inte orkar försöka ibland, då är även det okej. Jag behöver inte vara så hård mot mig själv. Jag är faktiskt inte lika hård mot mig själv längre. Det är okej att göra bort sig. Det är okej att använda ordet "jag" för mycket. Det är okej att vara egocentrerad. Sedan måste jag sluta tänka på tid som någonting jag slösar. Jag förlorar mer tid genom att tänka på hur mycket tid jag slösat, och sedan få ångest över det.