Brev

På svenskan idag skulle vi skriva en en text (ett brev eller en essä) om något som upprör oss. Jag valde mitt självförtroende eheehehh

*

Kära dåliga självförtroende,

Vi har ju försökt länge med att hänga ihop och sådär, men jag börjar nå en viss punkt och känner tyvärr inte att detta fungerar mellan oss längre. Jag såg en viss charm i dig när jag var i mina tonår, du var liksom cool på något sätt, ”den lite häftigt utstötte”, men nu ser jag verkligen dig för den du är, och du börjar faktiskt bli riktigt enerverande, och ju längre tiden går, desto mer inser jag vilken fet kontraproduktiv del du är i min tillvaro. Det går sällan en hel dag då du inte är där och gör en frustrerad. Det kan exempelvis ske när jag är inne på H&M i stan, och ska testa lite nya kläder. ”Fan vad blek och rödsprängd hy du har”, viskar du till en. ”Lite ur form ser jag? Jahaja”. Verkligen sjukt osympatiskt, måste jag säga. Har du någonsin funderat på sättet du uttrycker dig på? Du måste förstå att din attityd är en stor faktor till att det inte är så många vill hänga med dig. Jag menar, det du häver ur dig är ju sällan särskilt konstruktivt till att börja med. Och har du märkt blickarna du brukar få? Jag försöker inte vara elak nu, utan är bara ärlig. Det är faktiskt för ditt eget bästa. Jag minns förresten någon som sa en gång att utsidan ger insidan en chans, och jag hatar den personen. Var det du som sa så?

Kära dåliga självförtroende, du borde gå till en psykolog. Jag tror du har en del saker att reda ut hos dig själv, även om du kanske inte vill inse det. Jag menar, du är ju ganska hårt satt i din egna lilla värld, och det kan nog ta ett par sessioner för att öppna upp den världen. Men det går, jag lovar att det går. Du måste bara försöka. Det är hursomhelst menlöst att fortsätta i samma spår du kör idag, och låt mig säga dig; du har bara att förlora på det. Jag vet att olyckan är en trygg sfär och att det fina mjuka verkar flyktigt, liksom svårt att greppa tag och stadigt hålla i, men du måste fan våga någon gång. För till slut får det vara nog.
Du förresten, här, jag har ett nummer till någon du kan ringa:

Noll sju noll, två två, fuck, your, self, sju noll två.

Lycka till med allt. /Erik