hej hej diktdags

(hittade en gammal text jag testade att slipa lite på)

Övertyga din röst med honung,
och försök att förstå
att känslan av mjukhet
passerar förbi när du ljuger.
Du ska inte behöva stå på tå

för att ejukalera,
känslan av att finnas till,
"du är fin som du är",
finner du en rofylld tanke,
fyller du den med besvär?
Är den inte genuin?

Kan du specifiera
utan att modifiera
alla vibrationer i ditt kikarsikte?
Det är din tur att må bra,
att få vara fin
och bara känna av

att du imponerar,
och framförallt fabricerar
trovärdig värme i mitt duntäcke
Det räcker för att något ska bli av,
för att en tanke ska få va,
för att tillvaron inte ska kännas
så jädra fel och kal.