Ensamhet

Livet är okej. Bra, tillochmed. Men jag har gått runt med växlande ensamhetskänslor de senaste månaderna. Ingen these days frågar hur jag mår, och ingen frågar om jag vill spela tv-spel med dem. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till de här känslorna. Rent spontant blir jag lite ledsen, men borde jag egentligen bli det? IS SADNESS ALL THERE IS?! Det verkar himla onödigt egentligen att låsa in sig på det spåret, för dels kan man aldrig veta om folk tänker på en ibland, och dels borde det inte ens betyyyyda något. Man är ju alltid ensam mer eller mindre (definitionsfråga såklart men ja), så det vore kanske bra att lära sig hantera det istället, ba embrace:a det hela, så att ens välmående inte baseras på huruvida folk noterar ens existens eller ej. Men trots dessa "kloka" "insikter", så gnager det i mig. Jag vill ju bli sedd, like before. Men behöver jag det?