Hej

Det jag har att gnälla om är verkligen petitesser egentligen (wait vänta nu, försöker jag nedvärdera mig själv här nu?). Ändå får det mig att må illa. Jag håller inne för mycket. Pratar för lite. Ja.
Saker som får mig att må illa just nu:

- känner mig inte lika sammankopplad med människorna här som med dem jag gjorde på Wik. På Wik gick det JÄTTESNABBT och jag ville nog gärna att det skulle bli detsamma här. Ska sluta stressa.

- min styvpappa har bankat i mig enbart de negativa aspekterna med CSN (det är första gången jag lånar), och det stressar mig och ger mig du-klarar-det-här-inte-känslor. Han är väldigt orolig till naturen så jag antar att han delvis inte rår för det, men han kan väl för gnus skull försöka se det ur mitt perspektiv. Sedan försöker jag berätta detta för honom, berätta att jag vet om sånt här, och att jag föredrar att han är positiv, för jag behöver det. Han suckar och säger okej, och jag blir ändå utan moralisk support, för han följer inte upp det med att försöka vara positiv sen. Vet inte om han hajar det viktiga ens. Mamma har svårt att relatera och rycker mest på axlarna. How to reach? ):

För att kompensera lite tänkte jag göra en lista på de bra sakerna i tillvaron också:

- det börjar verkligen bli något med mitt och Stefans band. Vi repar ofta, soundet börjar falla på plats, och även det visuella (scenkläderna). Känns riktigt pepp.

- jag känner mig trygg i de få nära relationer jag har idag. Det är rätt gött.

- den grundläggande självkänslan känns rätt skaplig och byggs ständigt på. Den blir aldrig sämre, även om det yttre självförtroendet vacklar ibland.