Ytligt disconnected

Blir nästan varje gång ledsen när jag ser bilder på mig själv andra tagit. Jag kan ju mina fina vinklar, så egobilder går an, men fyfaa-an vad jobbigt det kan vara med andras tagna bilder.
Det är sällan jag känner mig lika disconnected från mig själv som när jag ser en bild på mig själv någon annan tagit, för jag har verkligen alltid en helt annan bild av mig själv. Sedan blir jag lite rädd för att det är så jag faktiskt ser ut, vilket känns: fel. Har försökt komma över detta, verkligen, men det är svårt.
Det är så löjligt att jag kan tyngas ner så mycket av en sån här sak. Blir liksom osäker på hur någon kan någonsin tycka att jag ser snygg ut. Ändå finns det folk som tycker att jag ser bra ut, och det finns nån enstaka människa som sagt sig vara avundsjuk på mitt utseende. Jag förstår inte.
Jag skulle behöva gå med i en cirkelgrupp för jätteickefotogeniska personer där vi kan samtala om hur detta känns. Vi skulle kunna ta bilder på varandra och jämföra vår verklighet med fotografierna. Vi skulle kunna peppa varandra. Kramas när det känns som svårast.

Nu sitter jag och försöker köra en konstruktiv approach på detta problemet istället för att bara vara deppig. Som jag brukar när jag håller på och bli deppig. Men det är jobbigt, att alltid försöka tänka konstruktivt. När får jag ge upp? Aldrig, säger alla röster i mitt huvud. Happ.