we all get it in the end

Det var längesen jag kände mig såpass hemma som när jag var på queerklubb igår. När ett ställe omfamnar mångfald med såpass öppna armar är det fanimej svårt att känna någon oro. Nu har jag ju inga homo- eller transfobiska vänner, men jag känner ofta en underliggande social klyfta eftersom jag är rätt ensam med mina könsidentitetstankar. Har ju liksom ingen kompis som identifierar sig som både man och kvinna. Därav var det väldigt viktigt för mig att få komma till ett ställe där jag fick umgås med folk som vet precis hur det är. Lite som med ett AA-möte, men med dans och alkohol!
Crazy stuff: jag hånglade med Stefan -- vet fortfarande inte vad vi håller på med, och dansade med en superintressant transkille. Sedan träffade jag på två människor jag inte sett på ÅTTA FUCKING år. Vi var med i samma uppsättning av Cats och har inte hörts av sen dess. Att det blev väldigt mycket snack kan ni säkert förstå. Glädjefyllt.
Dagen därpå åkte jag till Tensta och träffade Noah. Båda lika bakis tittades det på en fransk film som hette Intouchables. Sevärd. Rekommenderas. 4/5.

Just nu sitter jag med Alexanders utredningspapper, Mats uppmanade mig att läsa dem. De innehåller väldigt mycket jag inte visste något om framtills nu. Jag tror jag förväntades ha en reaktion, för Mats försöker prata med mig, men det blir bara till mig. Kommer och tänka på en liknande situation med en vän. Nu har han gått iväg så jag sitter och lyssnar på Rikard Wolffs grejer för att få koppla av lite innan jag åker tillbaka till Uppsala.