Könskläder

(tog bort inlägget för att uppdatera texten lite)

Vi fick en rätt rolig uppgift idag i skolan. Man skulle välja en helt valfri bild och sedan skriva utifrån den.
Jag valde denna bild:



Lars ser reflekterande ut och det ser ut som han berättar om något. Jag skrev det här:

När jag började klä mig såhär visste folk inte vad dem skulle placera mig. Jag var ju inte transsexuell, och jag såg mig inte heller som transvestit. Att vara transvestit innebar visserligen att gå klädd i kvinnokläder, men jag såg inte varför det jag hade på mig var tvunget att anses som något könsexklusivt. Jag avskydde den barriären. Men jag var inte så bra på att förklara mig då och jag kan minas att det var väldigt viktigt för folk i min närhet att kunna placera mig i ett fack, och när det inte gick uppstod det en sorts frustration hos dem. Visste de inte var de hade mig ville de ofta inte ha med mig att göra alls.

Utanförskapet kom som en tyst och stilla våg. Jag märkte inte alls av den i början. Det var först efter ett tag jag började förstå att mina vänner var mindre positivt ställda till att bjuda med mig till deras tillställningar. Jag fick höra om födelsedagsfester jag borde ha varit på, men aldrig fått någon inbjudan till. Till en början var det väldigt svårt för mig att tackla det hela, och jag kände att jag stod inför ett val att fortsätta med det jag gjorde eller anpassa mig.

När jag kände mig som mest nere fick jag höra att det snackades bakom min rygg. Det kom inte som någon nyhet. Folk hade snackat bakom ryggen på mig förut men detta var första gången jag blev tilldelad en faktisk förolämpning. Det sades att mitt smink fick mig att se ut som en gammal tant. Vid det laget hade jag fått nog och jag var fast besluten till vad jag var tvungen att göra, men så sa min morfar en sak när jag var på besök hos honom nu senast. Något jag sent skulle gömma.
"Jag gillar din den där ögonskuggan du har. Påminner om David Bowie. Jag önskar jag vågade ha din stil när jag var ung, det hade jag passat i."
Morfar. Du anar inte hur mycket jag saknar dig. Mitt hjärta bankar för två.