Bättre

Min växt skjuter höjden. Mina dikter och texter ser annorlunda ut idag, eller det känns så. Jag får jättemycket inspiration från överallt, det är så härligt. Det trista är att jag knappt har orken att hålla kontakt med världen utanför. Jag brevväxlar med Sling och smsar och hänger med Camilla ibland. Men jag tror jag återfår orken sen ju mer detta omvandlas till någonting naturligt (för mig). Jag är van vid att behöva prestera väldigt lite --mest för att jag inte känt lusten att prestera mycket (vadgörjagdethärför-känslor) -- så det är quite a change.
Vissa i klassen tycker att det är för slött tempo, men jag tycker det är perfekt. Jag får perfekt stimulans och blir perfekt trött, men inte totalt utsliten. Jag hinner vila upp mig inför nästa runda.
Förra året, i Vingåker, ville jag så mycket. Jag ville ta mer ansvar. Jag ville göra mina läxor. Jag ville. Men det hände inte. Men nu gör jag det jag ville och vill, och det ger något. Vuxenpoäng kanske. Kanske en starkare bild av en bättre självkänsla. Jag mår hur som helst bättre. Och det beror inte bara på ansvarstagandet och stimulansen. Jag äter också bättre och väldigt regelbundet. Min kropp mår bättre och jag känner mig gradvis bättre för var dag med undantag för spontana fulfejsdagar. När jag skriver att jag börjar må bättre kommer det en sån där vibrant suck som man ibland får precis innan man börjar gråta.

Jag bor förresten i en villa nu. Mitt rum är större och jag har valt att ha mindre saker i det.
Jag bor i rummet intill Stefan, vilket är schysst eftersom vi hänger mycket och spelar och skriver.