Tankar

Här hängde jag och Stefan och lyssnade på D.A.F.



Det är trevligt att bli tipsad bra synth.

Det är också trevligt att känna en viss samhörighet med människorna man umgås med här. Att inte känna sig lika ensam. Även om jag fortfarande känner mig lite dysfunktionell och hopplös ibland så brukar den känslan gå över ganska snabbt. Faktum är att jag inte alls känner mig lika dysfunktionell och hopplös som jag gjorde förut. Jag märker att jag fungerar med människor jag brukade vara skitskraj för. Jag kan gå fram och säga hej. Fråga hur hen mår.
Varför var jag alltid så jävla nervös för? När slutade jag vara det?

...sodkao ^__________^