Mamma.

Alltså ugh, ibland känns det så knotigt att diskutera med min mor. Söndagen den 26e är det tänkt att jag ska flytta till Uppsala. Tidigare än så går inte, för då är skolan stängd och ingen nyckel till internatet går att få. Jag föreslår lördagen den 1a september istället.

Mamma: Jag tycker skolan kan ge dig nyckeln på fredag eller lördag istället, med tanke på vilken lång resväg vi måste åka.
Jag: Men läste du inte det jag skrev? Lördagen den 1a september?
Mamma: Jo jag läste. Men du måste städa upp lägenheten efter dig.

Varför poängterar hon det, när det är givet att lägenheten ska städas upp? Ännu mer givet är det eftersom jag skrev det tidigare i konversationen.

Jag: .. Ja, jag kommer städa upp. Det är liksom standard. Det är vad man gör när man flyttar ut.
Mamma: Skitsamma. Jag orkar inte diskutera längre.

Och såhär är det hur ofta som helst. Hon tar jämt upp något jag redan vet eller redan har kommenterat. Det känns alltid som att gå i sirap när man pratar med henne. Jag avskyr det.