När saknaden tar över - förmycket

Det finns få saker jag saknar. Man brukar släppa folk och ting av en anledning, det funkar inte längre. Det ger inget värde i livet längre.
Det enda jag saknar är att få vara brutalt borta, hög, susa runt över ovan. Inte veta ett fnatt. Vara vilse i skogen och inte ha några bekymmer alls.
Det enda man saknar är att få kunna andas, slappna av, få vara lite mer sig själv.
Är det tragiskt att känna att man är lite mer sig själv när man är borta, eller är det tragisk att känna att man inte längre är sig själv för att man inte är borta?

Nykter i alldeles för många dagar,
Proper och duktig alldeles för länge nykter
Roligare att vara proper och duktig onykter och borta.

Frågan är varför släppte man lite av sig själv,