Borttappad i en tät dimma

Jag har funderat på när allt blev sig så olikt, när det förändrades sig. När jag inte kände lusten. När jag började fundera över allt.
Det kanske är just det, sluta fundera och analysera allt.
Det är okej, det är skit bra. Din vilja ska också gå igenom, du har också lust att göra utan att behöva bli avbruten.
Jag är minst lika bra som alla andra, oavsett vad de viskar.
Ibland är det som tiden, dagarna, åren bara försvinner bort, medans man bara funderar.
Om man hade slutat att fundera så mycket,
då kanske det hade blivit som det varit.
Det kommer aldrig bli som det har varit, det har jag sett till- utan att egentligen vetat om det.
När man inte ser vad man har framför sig, när man inte vet möjligheterna som bara väntar.
Hur länge väntar det på en?
När ska man inse, att det bara är sig själv man väntar på.