Rullstols race

Tillbaka på avdelningen idag. inte för att jag mått så dåligt igen utan för att hälsa på en vän från tiden då jag också låg inne där. Det absolut konstigaste jag varit med om, folk som brukade hålla en inlåst och vakta en stod nu glatt och öppnade dörrar för en. vart lite rädd där ett tag att jag skulle börja be dem om lov för saker och ting igen. Att jag skulle falla in i gamla mönster och bli avdelningserad igen. Men va lugnt, och hon vart ju som sagt skit glad för att se en. dels för att man ville komma, eftersom vi är ganska lika på det sättet. att ingen kan riktigt förstå så vida man inte gjort det själv.
men jag tror mest att hon vart glad för att hon inte får gå ut såvida hon inte har sällskap. och alla sjuksköterskor här inne är bara såååå dryga. så vi går runt lite, snackar lite. pratar om lite allt möjligt, hennes framsteg här och hennes permisar hem. Så på vägen tillbaka till hennes rum, så står det två rullstolar i materials hörna. och vi båda bara kollar på varandra och säger samtidigt: Race! Så nu har jag kört rullstols race i korridorerna på ett ställe som jag avskyr så mycket att jag inte kan komma på något bättre ord att beskriva det med. Dock sabbade en av sköterskorna hela den sköna stämningen med några enkla meningar precis innan jag skulle gå. Till vilket jag besvarade tillbaka med: "tror ärligt talat inte hon skulle våga göra så mot mig. jag vet, hon är bara inte så när vi har hängt ihop. Lovar inget vi kanske ses snart igen".