Thornums blogg

slow down
there's no fire, there is no rush
Everyone will wait for you
just be calm, your Young
don't worry, in time you'll get to where your going.

kiss all your stress, and worries, goodbye, one last time.
just stand still, the air will move.
let it wash, and cool you off.
you don't need to stress, your Young
you have all the time in the World, to become who you are

but i know
you struggle with Words, you struggle with love
you struggle with letting people in, you struggle with letting go

but i know
that people come and go
i know that people hurt you
but have you ever stopped and listen
ignoring the noise, of peoples hearts in the moment
and listened to your own,
just slow it down, just listen
ignore others cries for annihilation, and listen to your own.

How odd life could be
if you've only said no, and i've only said yes
Instead we are both dying seperate, looking for a way.
a way to get by, a way to forget, those days we spend together,
just looking for a way.

And you used to say; slow it down
there's no fire, there is no rush
Everyone will wait
just be calm, your Young.
well, you're one to talk
constantly spending time searching, for who you are.

gone a Little bit too late, gone a Little bit too soon
maybe if you stopped looking so hard, you'd find, that i'm still here
still on your side, if you so arrived late, or on time
but lately i've started feeling, like i'm Always halfway there
like i'm left on the wrong side of the grass, feeling lonely
reliving past failures, too stop you from feeling so lost,
too make you forget you ever knew me
if only to make you know, that i'm not doing well right now
Reliving past failures,
with not much to show, but a lack of self esteem, and bad postures
And i know i drove myself into this, with bad feelings and thoughts

How odd life could be
if you've only said no, and i've only said yes
Instead we are both dying, seperate, looking for a way.
a way which no one teached us how to wander,
a way which we had to figure out by ourself
a way to get by, a way to forget
but in the end, its Always been, like you used to say

slow down
there's no fire, there is no rush
Everyone will wait for you
just be calm, your Young
don't worry, in time you'll get to where your going.
and in the end,
it's as good as you said
that this is as good as it gets.

i drink my drink, alone, awake, scared on the bed.
thinking, what might, had been, if things had been different.
if i, had been, as normal as them.

but why, am i, then one feeling shame.
but why, am i, the one feeling bad, every time your date gose through years.
what happend, that night, that date, that made your heart feel so ached.
what'd i miss,
it was night,
you got your waste,
you had your heart filled with sadness,
those dying tears
you had my number,
you pressed call,
you told me you were tired,
tonight i'm gonna end it all.

and maybe you were right
i've been wasting, my days
i've been wasting, my moments, away
but lately i've been thinking,
about those lips, about your skin
and latey i've been thinking,
about those memories, about those Days
and even tho i can't stand, to live Another moment, without you here
it's not that bad, it's not that clear

but every time, i'm walking home, i'm crossing roads
i Dream of the car, i wish for the end
For all those lights, to shut down early
i Think of your body, right next to mine
as we whisper, those lovey Days
i Think i need get rid, of all those Dreams, of all that shame

you said you were drunk, you felt the blame
you cried alone, i drove away
i never told, about that day,
how much i wanted, turn around,
drive away, i've never understood, how much love could feel

We were to Young, to understand,
we used to laugh, our dying lungs
when rain started falling, we both went outside
to wash the filth off our skin, to see the water hit us, just in the right spot
and i've had this feeling, that i don't want the sadness to stop,
feelings to make me, feel sad enough, to make my wishful car reality, too fade away.

And i have this feeling! i have had this Dream!
when i'm still owed something!
those waken hours, all those Days
every waken friday, all through may
every day, i'm reminded, off all the hurt, of all the blame

And i have this feeling! where im still, owed something!
all through september, and all through may, i'm still reminded by something
that makes me wish i was dead
all those flowers, agains your skin, which is better buried, through ink and tears

But i can't help feeling! that i'm still owed something!
through september and may, how things could be different!
every day i'm reminded, off all the hurt, off all the shame
every day of september, i Think of the rope, around your neck
ánd every may, i Think of the needle, against your skin

And i can't, but feeling, that i'm still owed something!
every day i'm reminded, how things would be different
if you were alive, if things had been buried, in black and White

and i can't but feeling!
no i can't but feeling!
that i'm still owed something!

that i'm still owed something
i'm still owed something
how i wish every moment, i was dead
how lonely Days, made me realize
how lonely moments, made me see

that you had a rope round your neck!
you had a needle in your veins!
and i'm left behind, to feel all the blame

i drink my drink, alone, awake, scared on the bed.
thinking, what might, had been, if things had been different.
if i, had been, as normal as them.
what happend, that night, that date, that made your heart feel so ached.
you said you were drunk, you felt the blame
you cried alone, i drove away
i never told, about that day,
how much i wanted, turn around,
drive away, i've never understood, how much love could feel

But i can't help feeling! that i'm still owed something!
through september, and through may, how things could be different!
every day i'm reminded, off all the hurt, off all the shame
every day of september, i Think of the rope, around your neck
ánd every may, i Think of the needle, against your skin

But i can't, but feeling, that i'm still owed something!
every day i'm reminded, how things could be different
if you were alive, if things had been buried, in black and White

and i, allowed, myself, to live Another day
even tho, i cry, myself, awake,
until i can't help feeling but feeling! that i'm still owed something.

No one can ever know
how transparent my heart has grown
how winds of sadness and passion
has shaped my mirrors reflection
into someone i no longer know.

a man not suited, to live among the rest
annihilated himself, as everyone walked past him
until hes Dreams became hes torment
of things he never got to accomplish.

As time and time again, winters blew him past
Every season stealing, a meager part of his being
As far as distant memories became as new as the day they were made
Memories so magical, they would split oceans apart
And all the emotions emerged through him, as a darkened cloud

And ever since that moment, has he been seartching for a latter too climb his way back. But every time he found it, would it either break or shatter
Blow of as dust or burn down, by misplaced trust.

Until the dreadful silence became too much for him to bare
He let go of hes torch, and became his worst nightmares
But as the darkest part of hes soul started devour him whole.
As the stairs were gone and he stood on the edge
She laid her arm upon hes shoulder and whispered through his ear.

And as he turned to her and smiled tears began to fall from hes Eyes.
- But i love you... And i can't stand to live this dreadful Life without you.

I don’t really care about anything anymore.
Like, if i would Think back 2-3 months, i would find myself either Crying myself to sleep of memories i thought i had buried the day they appeared. Or i would lay awake in silence. starring at the cracks in the ceiling. To afraid to sleep, in case i would have a nightmare. But now… It feels a bit like i’ve past the limit of how mutch misery a human can withstand. So all those feelings, all that pain, have now disappeared. Disappeared into a Deep cloud of nothingness. I ran out of happy things, good memories to Think about. Until only the bad was left. And i’ve been so alone, alone, alone, alone. Can’t tell my mom, cuse sadly i can’t stand her. mainly cuse i cant stand her new husband. And beacuse i cant understand how, after all the ways he treats her sometimes she still can “love” him. And i cant talk to my dad. Cuse i can’t stand to see the look of hopelessness in his Eyes, beacuse he has hes own worries. And beacuse hes happy. And i know that contradicts what im saying about feeling nothing. But i mean that for myself. I don’t care about myself anymore. This week I’ve stopped taking the pills that keeps my heart beating right. And i cant say i haven’t noticed it. shakes, Cold sweating, irregular heart beatings, vomiting, headaches and so on.

I tried to kill myself.

Think its almost 2 months or so now. Took a scissor and ran it through my chest. trying to cut my heart out. didn’t work i passed out. woke up the next morning on the floor, gasping for air. got down to the hospital. so they stitched it back together, and then i told my parent a lie that i was sleeping over at a friends house a few nights.

But yeah. I don’t really give a shit anymore. kinda hate myself cuse even tho i want to die now more then ever Before. i don’t have the courage to do it anymore. it fucking hurts like hell! and since it would appeare i can’t die by my own hand. i just don’t care. Its like if i Wake up tomorrow. Fine , Another day of feeling nothing. But if i by some chance wouldn’t. If i would say die. i dont care. doubt any of my family would. And even the people i call friends. they didn’t know me well enough and i didn’t know them enough.

But the worst part isn’t that. the worst part is that i still wants to Wake up the next morning. just to see if it might get better.

Hope isn’t a blessing given to the unlucky few.

it’s a fucking curse.

Det Fanns en tid
Då Lögnerna va för många
Sanningen räckte
aldrig till för dig
Du krossade mitt hjärta
så jag ville krossa ditt
allt dumt som vi sa
allting elakt o skit


Jag sökte en plats
att få falla isär
det Fanns en tid
Då de va dina armar
Vafan ska det vara så svårt
att hata någon man älskade förut

du o jag
betydde så mycket för varan
Det fanns en tid
då jag satt vaken
och väntade på dig
Men du kom aldrig hem

Nej du kom aldrig hem!

Jag skulle ge allt för att se dig igen

Allt för att se dig igen!

Jag vet inte varför du log
När jag såg hur ledsen du var
Jag vet inte varför
du ens orka ljuga
när jag kunde se
vilken smärta du bar!
varför log du
kvällen då du stod i tårar
och bad mig komma!

du
betydde så mycket för mig
Varför skulle du dra in nålar
och allt annat i hysterin
jag kom ihåg
hur jag var kär i dig
och jag tror även
att du var kär i mig!

Att du var kär i mig

Att du var kär i mig!

Det fanns en tid
då jag satt vaken
och väntade på dig
Någonstans så ville jag tro
att de va mig
Men jag fick aldrig chansen att säga det till dig

För du kom aldrig hem igen!

Jag fick aldrig se platsen
de valde för dig
Jag fick aldrig veta
vad du ville ha av mig

jag fick aldrig chansen
att hjälpa dig
att rädda dig från livet
och hålla dig igen

Jag fick aldrig chansen
att se dig igen

jag fick aldrig säga

du krossade mitt hjärta!

Du krossade mitt hjärta
så jag ville krossa ditt
allt dumt som vi sa
allt elakt o skit!

Jag fick aldrig se platsen
de valde för dig
Din morsan och far
sa att jag aldrig skulle
få se dig igen

men vännen jag förstår
men du har lämnat mig inget hellre

för du gjorde mer ont än ja trodde

Så nu ligger jag här
krossad i spillror
för du gjorde
mer ont än jag trodde
men mycket mindre
än vad du borde

Du krossade mitt hjärta
så jag ville krossa ditt
allt dumt som vi sa
allt elakt o skit!
jag fick aldrig chansen
att hjälpa dig
att rädda dig från livet
och hålla dig igen

jag fick aldrig chansen

att rädda dig

jag fick aldrig chansen

att hålla dig igen

ändlösa drömmar
På platsen vi sågs
jag minns att du lova
du skulle ta mig hit igen
men du kunde aldrig
hålla ett löfte du gjort
så nu sitter jag här
ensam och fryser
väntandes på
dagen du kommer


omsluten av
smärta o hat
jag vet vad jag gjorde
som fick dig
att hata mig så
men älskling jag lovar
Kunde jag ändra något i världen
så skulle det vara
att lämna dig
ensam där du var
o jag vet att du aldrig
kan förlåta mig
men snälla
ja försöker
ja försöker leva vidare

Vi stirrar tomheten
tills vi finner mening
ser allt
Hur orättvist de e
varför vissa får leva
och andra får dö
varför är frågan
varför lämna du mig ensam
i en värld vi båda hatar

Ja vaknar jag fryser
undrar var jag är
läkaren kommer
åker hem samma dag
Ja saknar din närhet o andetag
Men någon sa till mig
Att det var ändå inte
mig du ville ha

du lämnade oss
att känna skuld
för dina sorger
ja hatar att erkänna
hur illa vi mådde
varför får vissa leva
och andra får dö
varför lätt du oss drömma
varför kan aldrig hatet och kärleken för dig
försvinna

Jag hatar dig
min kära
va fan ska jag göra
du sa att det alltid
skulle finnas en tid att förlåta
men som jag läste det
var du redan borta
hat är det enda
du fått mig att känna


du lämnade oss
att känna skuld
för dina sorger
ja hatar att erkänna
hur mycket jag än vill förneka
varför vissa får leva
och andra försvinna
varför kan aldrig hatet
dö ut

varför kan aldrig hatet dö ut

för under tiden vi va

trots allt runt omkring som va

så mådde jag bra

xxxxxxx,

du gjorde mig lycklig.

Allt ont
som vi sa varenda dag
fortfarande svider
orden än idag
Det gör oss inge bättre
all vår kärlek
allt vårt hat
allt vi trodde
att vi en gång skulle va
tänk på allt sårande
allt jävligt som vi sa
i avundsjuka
brändes vi av hat
jag älskade dig
men de va inte det jag sa

allt ont som vi sa
varenda dag
vad fan är det vi gör
alla lögner
allt hat
jag älskade dig
men det var inte det jag sa
jag ville bara så långt bort från dig
men för varje steg jag tog
så ångrade jag mig

Vad fan är det vi gör
så dumma och unga vi var
jag gav dig en hand
och du tog allt ja har
till inget fanns kvar

tills inget fanns kvar

jag ville bara så långt bort från dig
men för varje jävla steg jag tog
så ville jag tillbaks

och du bad mig o dra
trots alla gyllene dar
du bad mig o dra
trots ingen ville ha dig mer än jag
Du bad mig och dra

varenda dag
allt ont som vi sa
vad fan har vi gjort
emot varandra du och jag
alla lögner
allt hat
jag hatade dig
men det var inte det jag sa
jag menade förlåt
för vad vi gjort emot varandra
du och jag

vi ville bara
så långt bort från varandra
men för varje steg vi tog
så ville vi tillbaks.

full på heroin
är hur vi fyller upp vår dag
mitt hjärta, mitt huve
du lämna ingenting kvar.
du vet att jag ljuger
när jag säger att allt är bra
du vet att jag ljuger
när jag tittar bort
jag lovar att sluta
men bara om några dar.


Om du bara kunde förstå
att inuti är allt så jävla tomt
mitt hjärta, mitt huve
ja jag har ingenting kvar
eftersom du försvann så snabbt
är nålen allt jag har kvar

du är inte längre den jag älskar
men jag kan ändå aldrig glömma
hur jag mådde när vi va
mitt jävla huve o tankar
om du bara kunde förstå
så kunde jag berätta

att inuti är allt så jävla tomt
oberoende av år
så känner jag ändå samma hål
jag vet att jag kan sluta
men bara om några dar

nålen är det enda du lämnade kvar

jag vet att du ljög
när du sa att inget finns kvar.
mitt hjärta fanns alltid där
och nu tar du
trots att inget finns kvar

jag minns inte längre vem jag va
förlåt mig jag lovar
men kan himlen verkligen ha plats för oss båda

Du vet att jag ljuger
när jag tittar bort
jag kan sluta när jag vill
men bara om några dar

vi kräks i illa mående
du knakar på dörren
vi mår bra så länge du inte vet om vårt mentala hinder
att minnena av dig
är vad som får vårt hjärta att stå still

Jag hatar dig
mer än mig själv
Alla minnen du gav mig
allt slösats bort
alla vet att jag ljuger
när ja säger allt är bra

inuti är allt så jävla tomt
jag minns inte vem jag var
ja jag har ingenting kvar
du lämnade mig skadad och lam

Full på heroin

är hur vi fyller upp vår dag

mitt hjärta, mitt huve
du lämna ingenting kvar.

du vet att jag ljuger

när jag säger allt är bra

du vet att jag ljuger

när jag säger

allt är bra

du vet att jag ljuger

när jag säger

allt är bra

Tillbaka på avdelningen idag. inte för att jag mått så dåligt igen utan för att hälsa på en vän från tiden då jag också låg inne där. Det absolut konstigaste jag varit med om, folk som brukade hålla en inlåst och vakta en stod nu glatt och öppnade dörrar för en. vart lite rädd där ett tag att jag skulle börja be dem om lov för saker och ting igen. Att jag skulle falla in i gamla mönster och bli avdelningserad igen. Men va lugnt, och hon vart ju som sagt skit glad för att se en. dels för att man ville komma, eftersom vi är ganska lika på det sättet. att ingen kan riktigt förstå så vida man inte gjort det själv.
men jag tror mest att hon vart glad för att hon inte får gå ut såvida hon inte har sällskap. och alla sjuksköterskor här inne är bara såååå dryga. så vi går runt lite, snackar lite. pratar om lite allt möjligt, hennes framsteg här och hennes permisar hem. Så på vägen tillbaka till hennes rum, så står det två rullstolar i materials hörna. och vi båda bara kollar på varandra och säger samtidigt: Race! Så nu har jag kört rullstols race i korridorerna på ett ställe som jag avskyr så mycket att jag inte kan komma på något bättre ord att beskriva det med. Dock sabbade en av sköterskorna hela den sköna stämningen med några enkla meningar precis innan jag skulle gå. Till vilket jag besvarade tillbaka med: "tror ärligt talat inte hon skulle våga göra så mot mig. jag vet, hon är bara inte så när vi har hängt ihop. Lovar inget vi kanske ses snart igen".

Jag såg himmelens ljusa låga
hon var ljuset för oss båda
hon var solen när natten börja komma

och vi låg i parken, i gräset
skrattandes åt futtigheter och bagateller.
du stall min första, andra kyss den kvällen
du var tändaren för min låga
och nu lever jag vidare för oss båda

För du var bunden till någon annan
ofri från nålar o åsikter av andra
vi borde båda rymma
låta vinden ta oss till skyn
och lyfta upp oss själva
det är svårt att inte falla i tårar
när jag minns om våra dagar

För alla dar i parken
för allt stoj, bråk o oväsen
förbannade poliser
spring över bron vi hinner
jag kommer alltid att minnas dig
varken om jag vill det eller ej
Du gav mig ett kort men evigt minne
jag önskar ja kunde se dig nu

Ja vi va ett gäng olyckligt glada
gick på fester med droger, vin o stulna polissirener
tog mig på en tripp igenom skratt o tvivel
tårar och vimmel
och jag kommer alltid att minnas dig
varken om jag vill det eller ej

för du var himmelens ljusa låga
när jag var ensam
för du var tändaren för min låga
när jag var ensam

och när jag var borta
för saker ingen av oss ville nämna
sa du att du ville dö
jag kunde höra tårar formas

och när jag börja sjunka
sjöng du mig en visa
jag låg under din sängen
och nu har jag en sån stund igen
då jag saknar dig min vän
säkert mer än vad du saknar en
så för gamla tiders skull
ska jag inte försöka igen