Riktigt namn:
Paradox Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Anarkist
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-05-31
slow down
<br>there's no fire, there is no rush
<br>Everyone will wait for you
<br>just be calm, your Young
<br>don't worry, in time you'll get to where your going.
<br>
<br>kiss all your stress, and worries, goodbye, one last time.
<br>just stand still, the air will move.
<br>let it wash, and cool you off.
<br>you don't need to stress, your Young
<br>you have all the time in the World, to become who you are
<br>
<br>but i know
<br>you struggle with Words, you struggle with love
<br>you struggle with letting people in, you struggle with letting go
<br>
<br>but i know
<br>that people come and go
<br>i know that people hurt you
<br>but have you ever stopped and listen
<br>ignoring the noise, of peoples hearts in the moment
<br>and listened to your own,
<br>just slow it down, just listen
<br>ignore others cries for annihilation, and listen to your own.
<br>
<br>How odd life could be
<br>if you've only said no, and i've only said yes
<br>Instead we are both dying seperate, looking for a way.
<br>a way to get by, a way to forget, those days we spend together,
<br>just looking for a way.
<br>
<br>And you used to say; slow it down
<br>there's no fire, there is no rush
<br>Everyone will wait
<br>just be calm, your Young.
<br>well, you're one to talk
<br>constantly spending time searching, for who you are.
<br>
<br>gone a Little bit too late, gone a Little bit too soon
<br>maybe if you stopped looking so hard, you'd find, that i'm still here
<br>still on your side, if you so arrived late, or on time
<br>but lately i've started feeling, like i'm Always halfway there
<br>like i'm left on the wrong side of the grass, feeling lonely
<br>reliving past failures, too stop you from feeling so lost,
<br>too make you forget you ever knew me
<br>if only to make you know, that i'm not doing well right now
<br>Reliving past failures,
<br>with not much to show, but a lack of self esteem, and bad postures
<br>And i know i drove myself into this, with bad feelings and thoughts
<br>
<br>How odd life could be
<br>if you've only said no, and i've only said yes
<br>Instead we are both dying, seperate, looking for a way.
<br>a way which no one teached us how to wander,
<br>a way which we had to figure out by ourself
<br>a way to get by, a way to forget
<br>but in the end, its Always been, like you used to say
<br>
<br>slow down
<br>there's no fire, there is no rush
<br>Everyone will wait for you
<br>just be calm, your Young
<br>don't worry, in time you'll get to where your going.
<br>and in the end,
<br>it's as good as you said
<br>that this is as good as it gets.
i drink my drink, alone, awake, scared on the bed.
<br>thinking, what might, had been, if things had been different.
<br>if i, had been, as normal as them.
<br>
<br>but why, am i, then one feeling shame.
<br>but why, am i, the one feeling bad, every time your date gose through years.
<br>what happend, that night, that date, that made your heart feel so ached.
<br>what'd i miss,
<br>it was night,
<br>you got your waste,
<br>you had your heart filled with sadness,
<br>those dying tears
<br>you had my number,
<br>you pressed call,
<br>you told me you were tired,
<br>tonight i'm gonna end it all.
<br>
<br>and maybe you were right
<br>i've been wasting, my days
<br>i've been wasting, my moments, away
<br>but lately i've been thinking,
<br>about those lips, about your skin
<br>and latey i've been thinking,
<br>about those memories, about those Days
<br>and even tho i can't stand, to live Another moment, without you here
<br>it's not that bad, it's not that clear
<br>
<br>but every time, i'm walking home, i'm crossing roads
<br>i Dream of the car, i wish for the end
<br>For all those lights, to shut down early
<br>i Think of your body, right next to mine
<br>as we whisper, those lovey Days
<br>i Think i need get rid, of all those Dreams, of all that shame
<br>
<br>you said you were drunk, you felt the blame
<br>you cried alone, i drove away
<br>i never told, about that day,
<br>how much i wanted, turn around,
<br>drive away, i've never understood, how much love could feel
<br>
<br>We were to Young, to understand,
<br>we used to laugh, our dying lungs
<br>when rain started falling, we both went outside
<br>to wash the filth off our skin, to see the water hit us, just in the right spot
<br>and i've had this feeling, that i don't want the sadness to stop,
<br>feelings to make me, feel sad enough, to make my wishful car reality, too fade away.
<br>
<br>And i have this feeling! i have had this Dream!
<br>when i'm still owed something!
<br>those waken hours, all those Days
<br>every waken friday, all through may
<br>every day, i'm reminded, off all the hurt, of all the blame
<br>
<br>And i have this feeling! where im still, owed something!
<br>all through september, and all through may, i'm still reminded by something
<br>that makes me wish i was dead
<br>all those flowers, agains your skin, which is better buried, through ink and tears
<br>
<br>But i can't help feeling! that i'm still owed something!
<br>through september and may, how things could be different!
<br>every day i'm reminded, off all the hurt, off all the shame
<br>every day of september, i Think of the rope, around your neck
<br>ánd every may, i Think of the needle, against your skin
<br>
<br>And i can't, but feeling, that i'm still owed something!
<br>every day i'm reminded, how things would be different
<br>if you were alive, if things had been buried, in black and White
<br>
<br>and i can't but feeling!
<br>no i can't but feeling!
<br>that i'm still owed something!
<br>
<br>that i'm still owed something
<br>i'm still owed something
<br>how i wish every moment, i was dead
<br>how lonely Days, made me realize
<br>how lonely moments, made me see
<br>
<br>that you had a rope round your neck!
<br>you had a needle in your veins!
<br>and i'm left behind, to feel all the blame
<br>
<br>i drink my drink, alone, awake, scared on the bed.
<br>thinking, what might, had been, if things had been different.
<br>if i, had been, as normal as them.
<br>what happend, that night, that date, that made your heart feel so ached.
<br>you said you were drunk, you felt the blame
<br> you cried alone, i drove away
<br>i never told, about that day,
<br>how much i wanted, turn around,
<br>drive away, i've never understood, how much love could feel
<br>
<br>But i can't help feeling! that i'm still owed something!
<br>through september, and through may, how things could be different!
<br>every day i'm reminded, off all the hurt, off all the shame
<br>every day of september, i Think of the rope, around your neck
<br>ánd every may, i Think of the needle, against your skin
<br>
<br>But i can't, but feeling, that i'm still owed something!
<br>every day i'm reminded, how things could be different
<br>if you were alive, if things had been buried, in black and White
<br>
<br>and i, allowed, myself, to live Another day
<br>even tho, i cry, myself, awake,
<br>until i can't help feeling but feeling! that i'm still owed something.
No one can ever know
<br>how transparent my heart has grown
<br>how winds of sadness and passion
<br>has shaped my mirrors reflection
<br>into someone i no longer know.
<br>
<br>a man not suited, to live among the rest
<br>annihilated himself, as everyone walked past him
<br>until hes Dreams became hes torment
<br>of things he never got to accomplish.
<br>
<br>As time and time again, winters blew him past
<br>Every season stealing, a meager part of his being
<br>As far as distant memories became as new as the day they were made
<br>Memories so magical, they would split oceans apart
<br>And all the emotions emerged through him, as a darkened cloud
<br>
<br>And ever since that moment, has he been seartching for a latter too climb his way back. But every time he found it, would it either break or shatter
<br>Blow of as dust or burn down, by misplaced trust.
<br>
<br>Until the dreadful silence became too much for him to bare
<br>He let go of hes torch, and became his worst nightmares
<br>But as the darkest part of hes soul started devour him whole.
<br>As the stairs were gone and he stood on the edge
<br>She laid her arm upon hes shoulder and whispered through his ear.
<br>
<br>And as he turned to her and smiled tears began to fall from hes Eyes.
<br>- But i love you... And i can't stand to live this dreadful Life without you.
I don’t really care about anything anymore.
<br>Like, if i would Think back 2-3 months, i would find myself either Crying myself to sleep of memories i thought i had buried the day they appeared. Or i would lay awake in silence. starring at the cracks in the ceiling. To afraid to sleep, in case i would have a nightmare. But now… It feels a bit like i’ve past the limit of how mutch misery a human can withstand. So all those feelings, all that pain, have now disappeared. Disappeared into a Deep cloud of nothingness. I ran out of happy things, good memories to Think about. Until only the bad was left. And i’ve been so alone, alone, alone, alone. Can’t tell my mom, cuse sadly i can’t stand her. mainly cuse i cant stand her new husband. And beacuse i cant understand how, after all the ways he treats her sometimes she still can “love” him. And i cant talk to my dad. Cuse i can’t stand to see the look of hopelessness in his Eyes, beacuse he has hes own worries. And beacuse hes happy. And i know that contradicts what im saying about feeling nothing. But i mean that for myself. I don’t care about myself anymore. This week I’ve stopped taking the pills that keeps my heart beating right. And i cant say i haven’t noticed it. shakes, Cold sweating, irregular heart beatings, vomiting, headaches and so on.
<br>
<br>I tried to kill myself.
<br>
<br>Think its almost 2 months or so now. Took a scissor and ran it through my chest. trying to cut my heart out. didn’t work i passed out. woke up the next morning on the floor, gasping for air. got down to the hospital. so they stitched it back together, and then i told my parent a lie that i was sleeping over at a friends house a few nights.
<br>
<br>But yeah. I don’t really give a shit anymore. kinda hate myself cuse even tho i want to die now more then ever Before. i don’t have the courage to do it anymore. it fucking hurts like hell! and since it would appeare i can’t die by my own hand. i just don’t care. Its like if i Wake up tomorrow. Fine , Another day of feeling nothing. But if i by some chance wouldn’t. If i would say die. i dont care. doubt any of my family would. And even the people i call friends. they didn’t know me well enough and i didn’t know them enough.
<br>
<br>But the worst part isn’t that. the worst part is that i still wants to Wake up the next morning. just to see if it might get better.
<br>
<br>Hope isn’t a blessing given to the unlucky few.
<br>
<br>it’s a fucking curse.
Det Fanns en tid
<br> Då Lögnerna va för många
<br> Sanningen räckte
<br> aldrig till för dig
<br> Du krossade mitt hjärta
<br> så jag ville krossa ditt
<br> allt dumt som vi sa
<br> allting elakt o skit
<br>
<br>
<br>Jag sökte en plats
<br> att få falla isär
<br> det Fanns en tid
<br> Då de va dina armar
<br> Vafan ska det vara så svårt
<br> att hata någon man älskade förut
<br>
<br>du o jag
<br> betydde så mycket för varan
<br> Det fanns en tid
<br> då jag satt vaken
<br> och väntade på dig
<br> Men du kom aldrig hem
<br>
<br>Nej du kom aldrig hem!
<br>
<br>Jag skulle ge allt för att se dig igen
<br>
<br>Allt för att se dig igen!
<br>
<br>Jag vet inte varför du log
<br> När jag såg hur ledsen du var
<br> Jag vet inte varför
<br> du ens orka ljuga
<br> när jag kunde se
<br> vilken smärta du bar!
<br> varför log du
<br> kvällen då du stod i tårar
<br> och bad mig komma!
<br>
<br>du
<br> betydde så mycket för mig
<br> Varför skulle du dra in nålar
<br> och allt annat i hysterin
<br> jag kom ihåg
<br> hur jag var kär i dig
<br> och jag tror även
<br> att du var kär i mig!
<br>
<br>Att du var kär i mig
<br>
<br>Att du var kär i mig!
<br>
<br>Det fanns en tid
<br> då jag satt vaken
<br> och väntade på dig
<br> Någonstans så ville jag tro
<br> att de va mig
<br> Men jag fick aldrig chansen att säga det till dig
<br>
<br>För du kom aldrig hem igen!
<br>
<br>Jag fick aldrig se platsen
<br> de valde för dig
<br> Jag fick aldrig veta
<br> vad du ville ha av mig
<br>
<br>jag fick aldrig chansen
<br> att hjälpa dig
<br> att rädda dig från livet
<br> och hålla dig igen
<br>
<br>Jag fick aldrig chansen
<br> att se dig igen
<br>
<br>jag fick aldrig säga
<br>
<br>du krossade mitt hjärta!
<br>
<br>Du krossade mitt hjärta
<br> så jag ville krossa ditt
<br> allt dumt som vi sa
<br> allt elakt o skit!
<br>
<br>Jag fick aldrig se platsen
<br> de valde för dig
<br> Din morsan och far
<br> sa att jag aldrig skulle
<br> få se dig igen
<br>
<br>men vännen jag förstår
<br> men du har lämnat mig inget hellre
<br>
<br>för du gjorde mer ont än ja trodde
<br>
<br>Så nu ligger jag här
<br> krossad i spillror
<br> för du gjorde
<br> mer ont än jag trodde
<br> men mycket mindre
<br> än vad du borde
<br>
<br>Du krossade mitt hjärta
<br> så jag ville krossa ditt
<br> allt dumt som vi sa
<br> allt elakt o skit!
<br> jag fick aldrig chansen
<br> att hjälpa dig
<br> att rädda dig från livet
<br> och hålla dig igen
<br>
<br>jag fick aldrig chansen
<br>
<br>att rädda dig
<br>
<br>jag fick aldrig chansen
<br>
<br>att hålla dig igen
ändlösa drömmar
<br> På platsen vi sågs
<br> jag minns att du lova
<br> du skulle ta mig hit igen
<br> men du kunde aldrig
<br> hålla ett löfte du gjort
<br> så nu sitter jag här
<br> ensam och fryser
<br> väntandes på
<br> dagen du kommer
<br>
<br>
<br>omsluten av
<br> smärta o hat
<br> jag vet vad jag gjorde
<br> som fick dig
<br> att hata mig så
<br> men älskling jag lovar
<br> Kunde jag ändra något i världen
<br> så skulle det vara
<br> att lämna dig
<br> ensam där du var
<br> o jag vet att du aldrig
<br> kan förlåta mig
<br> men snälla
<br> ja försöker
<br> ja försöker leva vidare
<br>
<br>Vi stirrar tomheten
<br> tills vi finner mening
<br> ser allt
<br> Hur orättvist de e
<br> varför vissa får leva
<br> och andra får dö
<br> varför är frågan
<br> varför lämna du mig ensam
<br> i en värld vi båda hatar
<br>
<br>Ja vaknar jag fryser
<br> undrar var jag är
<br> läkaren kommer
<br> åker hem samma dag
<br> Ja saknar din närhet o andetag
<br> Men någon sa till mig
<br> Att det var ändå inte
<br> mig du ville ha
<br>
<br>du lämnade oss
<br> att känna skuld
<br> för dina sorger
<br> ja hatar att erkänna
<br> hur illa vi mådde
<br> varför får vissa leva
<br> och andra får dö
<br> varför lätt du oss drömma
<br> varför kan aldrig hatet och kärleken för dig
<br> försvinna
<br>
<br>Jag hatar dig
<br> min kära
<br> va fan ska jag göra
<br> du sa att det alltid
<br> skulle finnas en tid att förlåta
<br> men som jag läste det
<br> var du redan borta
<br> hat är det enda
<br> du fått mig att känna
<br>
<br>
<br> du lämnade oss
<br> att känna skuld
<br> för dina sorger
<br> ja hatar att erkänna
<br> hur mycket jag än vill förneka
<br> varför vissa får leva
<br> och andra försvinna
<br> varför kan aldrig hatet
<br> dö ut
<br>
<br>varför kan aldrig hatet dö ut
<br>
<br>för under tiden vi va
<br>
<br>trots allt runt omkring som va
<br>
<br>så mådde jag bra
<br>
<br>xxxxxxx,
<br>
<br>du gjorde mig lycklig.
Allt ont
<br>som vi sa varenda dag
<br>fortfarande svider
<br>orden än idag
<br>Det gör oss inge bättre
<br>all vår kärlek
<br>allt vårt hat
<br>allt vi trodde
<br>att vi en gång skulle va
<br>tänk på allt sårande
<br>allt jävligt som vi sa
<br>i avundsjuka
<br>brändes vi av hat
<br>jag älskade dig
<br>men de va inte det jag sa
<br>
<br>allt ont som vi sa
<br>varenda dag
<br>vad fan är det vi gör
<br>alla lögner
<br>allt hat
<br>jag älskade dig
<br>men det var inte det jag sa
<br>jag ville bara så långt bort från dig
<br>men för varje steg jag tog
<br>så ångrade jag mig
<br>
<br>Vad fan är det vi gör
<br>så dumma och unga vi var
<br>jag gav dig en hand
<br>och du tog allt ja har
<br>till inget fanns kvar
<br>
<br>tills inget fanns kvar
<br>
<br>jag ville bara så långt bort från dig
<br>men för varje jävla steg jag tog
<br>så ville jag tillbaks
<br>
<br>och du bad mig o dra
<br>trots alla gyllene dar
<br>du bad mig o dra
<br>trots ingen ville ha dig mer än jag
<br>Du bad mig och dra
<br>
<br>varenda dag
<br>allt ont som vi sa
<br>vad fan har vi gjort
<br>emot varandra du och jag
<br>alla lögner
<br>allt hat
<br>jag hatade dig
<br>men det var inte det jag sa
<br>jag menade förlåt
<br>för vad vi gjort emot varandra
<br>du och jag
<br>
<br>vi ville bara
<br>så långt bort från varandra
<br>men för varje steg vi tog
<br>så ville vi tillbaks.
full på heroin
<br> är hur vi fyller upp vår dag
<br> mitt hjärta, mitt huve
<br> du lämna ingenting kvar.
<br> du vet att jag ljuger
<br> när jag säger att allt är bra
<br> du vet att jag ljuger
<br> när jag tittar bort
<br> jag lovar att sluta
<br> men bara om några dar.
<br>
<br>
<br>Om du bara kunde förstå
<br> att inuti är allt så jävla tomt
<br> mitt hjärta, mitt huve
<br> ja jag har ingenting kvar
<br> eftersom du försvann så snabbt
<br> är nålen allt jag har kvar
<br>
<br>du är inte längre den jag älskar
<br> men jag kan ändå aldrig glömma
<br> hur jag mådde när vi va
<br> mitt jävla huve o tankar
<br> om du bara kunde förstå
<br> så kunde jag berätta
<br>
<br>att inuti är allt så jävla tomt
<br> oberoende av år
<br> så känner jag ändå samma hål
<br> jag vet att jag kan sluta
<br> men bara om några dar
<br>
<br>nålen är det enda du lämnade kvar
<br>
<br>jag vet att du ljög
<br> när du sa att inget finns kvar.
<br> mitt hjärta fanns alltid där
<br> och nu tar du
<br> trots att inget finns kvar
<br>
<br>jag minns inte längre vem jag va
<br> förlåt mig jag lovar
<br> men kan himlen verkligen ha plats för oss båda
<br>
<br>Du vet att jag ljuger
<br> när jag tittar bort
<br> jag kan sluta när jag vill
<br> men bara om några dar
<br>
<br>vi kräks i illa mående
<br> du knakar på dörren
<br> vi mår bra så länge du inte vet om vårt mentala hinder
<br> att minnena av dig
<br> är vad som får vårt hjärta att stå still
<br>
<br>Jag hatar dig
<br> mer än mig själv
<br> Alla minnen du gav mig
<br> allt slösats bort
<br> alla vet att jag ljuger
<br> när ja säger allt är bra
<br>
<br>inuti är allt så jävla tomt
<br> jag minns inte vem jag var
<br> ja jag har ingenting kvar
<br> du lämnade mig skadad och lam
<br>
<br>Full på heroin
<br>
<br>är hur vi fyller upp vår dag
<br>
<br>mitt hjärta, mitt huve
<br> du lämna ingenting kvar.
<br>
<br>du vet att jag ljuger
<br>
<br>när jag säger allt är bra
<br>
<br>du vet att jag ljuger
<br>
<br>när jag säger
<br>
<br>allt är bra
<br>
<br>du vet att jag ljuger
<br>
<br>när jag säger
<br>
<br>allt är bra
Tillbaka på avdelningen idag. inte för att jag mått så dåligt igen utan för att hälsa på en vän från tiden då jag också låg inne där. Det absolut konstigaste jag varit med om, folk som brukade hålla en inlåst och vakta en stod nu glatt och öppnade dörrar för en. vart lite rädd där ett tag att jag skulle börja be dem om lov för saker och ting igen. Att jag skulle falla in i gamla mönster och bli avdelningserad igen. Men va lugnt, och hon vart ju som sagt skit glad för att se en. dels för att man ville komma, eftersom vi är ganska lika på det sättet. att ingen kan riktigt förstå så vida man inte gjort det själv.
<br>men jag tror mest att hon vart glad för att hon inte får gå ut såvida hon inte har sällskap. och alla sjuksköterskor här inne är bara såååå dryga. så vi går runt lite, snackar lite. pratar om lite allt möjligt, hennes framsteg här och hennes permisar hem. Så på vägen tillbaka till hennes rum, så står det två rullstolar i materials hörna. och vi båda bara kollar på varandra och säger samtidigt: Race! Så nu har jag kört rullstols race i korridorerna på ett ställe som jag avskyr så mycket att jag inte kan komma på något bättre ord att beskriva det med. Dock sabbade en av sköterskorna hela den sköna stämningen med några enkla meningar precis innan jag skulle gå. Till vilket jag besvarade tillbaka med: "tror ärligt talat inte hon skulle våga göra så mot mig. jag vet, hon är bara inte så när vi har hängt ihop. Lovar inget vi kanske ses snart igen".
Jag såg himmelens ljusa låga
<br>hon var ljuset för oss båda
<br>hon var solen när natten börja komma
<br>
<br>och vi låg i parken, i gräset
<br>skrattandes åt futtigheter och bagateller.
<br>du stall min första, andra kyss den kvällen
<br>du var tändaren för min låga
<br>och nu lever jag vidare för oss båda
<br>
<br>För du var bunden till någon annan
<br>ofri från nålar o åsikter av andra
<br>vi borde båda rymma
<br>låta vinden ta oss till skyn
<br>och lyfta upp oss själva
<br>det är svårt att inte falla i tårar
<br>när jag minns om våra dagar
<br>
<br>För alla dar i parken
<br>för allt stoj, bråk o oväsen
<br>förbannade poliser
<br>spring över bron vi hinner
<br>jag kommer alltid att minnas dig
<br>varken om jag vill det eller ej
<br>Du gav mig ett kort men evigt minne
<br>jag önskar ja kunde se dig nu
<br>
<br>Ja vi va ett gäng olyckligt glada
<br>gick på fester med droger, vin o stulna polissirener
<br>tog mig på en tripp igenom skratt o tvivel
<br>tårar och vimmel
<br>och jag kommer alltid att minnas dig
<br>varken om jag vill det eller ej
<br>
<br>för du var himmelens ljusa låga
<br>när jag var ensam
<br>för du var tändaren för min låga
<br>när jag var ensam
<br>
<br>och när jag var borta
<br>för saker ingen av oss ville nämna
<br>sa du att du ville dö
<br>jag kunde höra tårar formas
<br>
<br>och när jag börja sjunka
<br>sjöng du mig en visa
<br>jag låg under din sängen
<br>och nu har jag en sån stund igen
<br>då jag saknar dig min vän
<br>säkert mer än vad du saknar en
<br>så för gamla tiders skull
<br>ska jag inte försöka igen
