Jag vill inte finnas kvar.

Allt känns så tungt, mina tankar snurrar runt...när du lämnade mig gjorde fruktansvärt ont. Jag tänker på oss hela tiden, varje dag. Mina känslor dom spricker för du finns inte kvar. Du gav mig en ros och du gav mig ett liv, du gav mig all den kärlek för att ta ett nästa kliv, tårar blir till blod och jag gråter mig till sömns, varje gång som jag drömmer är de du i min dröm. När vi var lyckliga tillsammans och jag grät glädjetårar, för du var ju så snäll, men kärleken den sårar. Minns du första gången när vi kramade varandra? allt blev en lättnad och jag sket i dom andra. En dröm som blev sann kan man inte välja bort, de va vi, de va vi, men kärleken blev kort. De va du, de va du, de var bara du som fanns där. Du lämnade mig, och jag fick ingen chans, nä. Kommer du någonsin förstå som jag har kämpat i gråt? Jag föll ner på knä när vi skildes åt. Du tog mitt hjärta och du kramade ömt, alla våra kyssar har du glömt, när du lämnade mig var de inte bara du, utan allting försvann, allting gick itu. Jag har stängt mig inne för du var ju mitt allt, jag får söka mig till tröst, men inget hjälper alls. Du var lågan i mitt liv, men lågan har nu släckts, alla stunder med oss, allting var perfekt, alla kyssar har du glömt, när jag kysste dig så ömt, och jag lovade mig själv att aldrig såras mer, och jag lovade mig själv att tårarna skulle le, men kärleken är blind, ja vad ska jag göra nu? När du fann en väg ut och du såra mig som mest, när jag tänker på allt, och det kändes som det var test, om kärleks ångest om du ville såra mig, så har du lyckas bäst, men jag kommer alltid älska dig, tänker inte kämpa längre. Vill inte finna svar. Gud öppna grindarna, jag vill inte finnas kvar!