hur mår du?...Pass...

Tillåt mig att vara svidig, jag måste få lov att vara den där jävla bitchen ibland.
Jag behöver vara så arg ibland så att jag bara vill slå ihjäl någon rent ut sagt. Jag måste även få sakna… gråta, stänga in mig och vara ”emo”….
Jag kan inte alltid ha de där happyfacet!!! Det finns inget du skulle kunna göra för att få mig att orka det. På något sätt tar det mer kraft utav en att vara glad än att bara vara ledsen. Är det naturligt att bli neutraltledsen när man bara slappnar av?
Eller är jag något jävla extremfall som faktiskt gillar att stänga in mig med mina känslor ibland? Orkar inte prata HELA tiden om hur jag mår.
Det är för övrigt en av de svåraste frågorna i dagens samhälle…
”Hur mår du?” Alla tar den så enkelt. ”jotack bra sj?” DJUPT AV DEJ!
Vet jag inte hur jag mår så svarar jag helt enkelt inte på frågan, det är en underskattad fråga. Men FRÅGA mig hur jag mår så skall ni fan få ett jävla svar som heter duga!
Hade du orkat lyssna på hur jag verkligen mår? Är de det du vill veta när du slänger ur dig frågan? Hur skit jävla dåligt jag mådde när jag läste den där killens bildtext på bilddagboken som inte var riktat till mig, vad jag kände när han skrev till mig och frågade hur jag mådde.
Han ville då verkligen veta, ett okej dög inte. Och frågan är ju, skall det duga med ett okej? Eller bryr du dig mer????