Jag e ju så jävla speciell!!!

Och vad gjorde en så speciell egentligen?
Vad är det som gör dig speciell? Varför är jag lite bättre än er andra? Varför kan du trycka ner mig så jävla hårt om du fick chansen? Hur kommer det sig att man känner sig högre än andra i visa fall?
På vilket sätt infinner sig känslan utav att vara ensam om att tänka på ett särskilt sätt? Man virrar bort sig i sina egna tankar och har jävligt svårt att tro att någon annan ens orkat ge sig in på de banor man går och tänker. Återigen till det speciella, vad gör mig speciell? Är det mina tidigare upplevelser, eller är det för att jag har fått uppfostra mig själv till den jag är idag? Eller den jag påstår mig att vara… Är det mitt sätt att uttrycka mig i det skriftliga språket? Är det så speciellt som jag tror? Får jag ut det jag vill med det jag skriver… vad är det jag försöker med när jag skriver då? Försöker jag ändra på något som tagit hur länge som helst att bygga upp… tror jag verkligen att mina ord kan göra något mer än att läsas av mina nära och möjligtvis andra… de tas in och kanske stannar där någon sekund...timme…dag.. sen är det inget mer med det…
Egentligen tror jag inte att alla är så speciella som man kanske tror, men ändå är ju alla det. Speciell är ett jävligt knepigt ord. Unik. Det är väl alla överens om att man är. Unik…Speciell… Människa…. Odödlig… Levande…?