Du får vara egoistisk!!

Varför ska man spela alla spel, tjänar det nåt till, ligger det i människans natur. Är det så roligt att vara nyfiken?
Det är ju frågan om det är ett spel... eller om det är en del utav en slags uppvaktning.
Man kanske behöver den där lilla tiden då man smyger runt varandra och petar lite försiktigt för att kolla vart gränserna går... ett slags lära-känna-beteende... eller typ.. Men det kan ju kännas jävligt löjligt vid vissa tillfällen, även kanske tillgjort...
Dock finns det olika ramar man måste anpassa sig efter vid varje liten ny grej eller ny person de e ju faktiskt ganska jobbigt sånt där nu när ja tänker efter..
Men om man anpassar sig efter ramarna, är man sig själv då?
De känns på något vis att man klarar sig att hålla sig till sig själv trotts att man håller sig inom ramarna... dom är typ på något sätt flexibla men ändå ramar... sen är det väl klart att man kanske måste kasta sig ut lite handlöst i vissa situationer ifall man nu tycker att det vore värt det för just den personen man gör det för... men det anser jag att de bara stärker den man själv är...
Så länge man klarar av det själv, men det kan va svårt o se var ens egen gräns går om man inte känner sig själv väldigt bra.. Det är lätt o ryckas med någon annan utan man märker de själv.. Men bara de kan få en o få reda på vem man egentligen är.. man säger att man kan offra allt för den man älskar men jag skulle aldrig kunna offra mig själv..
Hur hemskt – egoistiskt – blah blah blah det än låter så SKALL man inte offra sig själv. Inte ens för dem man på ett visst stadium älskar. Glöm aldrig bort att ställs du inför valet mellan dig och den andre så är det inget svårt val. Du är viktigast då nu och hela tiden. Man skall bara inse att man får tänka på sitt eget bästa även om det sårar nära och kära…