Sleepless

Jag brukar inte vara den som har problem med att sova. Det brukar räcka med att lägga huvudet på kudden och sedan är det fixat! Men denna natt är tydligen undantaget, jag kan inte sova.
Skriva brukar hjälpa, så jag tänkte ge det en chans iaf :3

Well, jag kan börja med att skriva att jag inte är säker som bilförare. Inte säker på om jag någonsin kommer bli bra på det. Känns som om jag inte lär av mina misstag, och redan det är ju en varningssignal. Jag går bakåt i min lärning när jag egentligen borde gå framåt. Som med att växla till exempel.
Kanske ska jag bara göra det enklare för mig, så kanske det går vägen.
Pappa är en bra lärare, medans mamma bara får mig att bli irriterad och jag tar illa upp när vi kör. Jag vill köra mer, så jag verkligen lär mig och kommer bort ifrån de där klassiska misstagen, men det är svårare än vad man tror med en bil och föräldrar som går på och av varandras scheman men jag gör det bästa av situationen.
Det är inte så att brorsan inte ger mig flera tillfällen när han vill bli hämtad/lämnad hos flickvännen. Fast han har sagt att han tycker att det är smått läskigt att vara med när jag kör (mohahahaha?)
Får se om det finns nåt hopp om att jag ska lyckas ta något körkort, eller om jag bara är ett hopplöst fall. Håll tummarna för mig.

Andra tankar som verkar komma så här på natten är studenten. Jag har sagt till mig själv att jag inte är så taggad, men jag kan inte låta bli att tänka på student fotot och uppvaktningen av familj och släkt utan ett litet leende på läpparna. Hur det går på vagnen med klassen är en annan fråga, men jag hoppas att det blir kul!
Jag kommer oxå sakna gänget, vårat otroliga gäng. Jag undrar hur vi kommer klara det, om jag kommer kunna åka hem till örebro på sommaren och åtminstone hänga med de som fortfarande pluggar här och skriva skumma inlägg till resten. När det gäller sånt är det bara tid som avslöjar vad som händer med oss alla, men jag hoppas att det går åt det bättre, för varje person :3

På tala om framtiden har jag tänkt en del på universitet oxå... Högst på listan är ju att komma in på karolinska institutet som tandhygienist men det är 600 sökande!! Hur stor är chansen att jag blir bland de 600 som faktiskt kommer in.
Yes, l´m a bit scared u could say... Jag hoppas bara att jag har tur och att mitt VG i snitt räcker för att låta mig förtjäna en plats där borta. Jag vet inte om chansen är större om jag kommer in i Göteborg eller Umeå, men fatta vilket äventyr det skulle vara om jag kom in i FUCKING Umeå!?
Jag vet inte om jag känner mig själv tillräckligt bra för att kunna svara på om jag faktiskt skulle ta min studie i Umeå. Det är så långt bort och jag skulle verkligen vara...utsatt, så att säga.
Ny miljö, ny skola och absolut INGA kontakter. Då snackar vi nystart!
Men som sagt, detta har oxå en del utav tiden som får berätta hur det går. Jag undrar bara om jag kommer våga titta på det där meddelandet när det kommer och berättar om man har kommit in eller inte.
Oh well, jag har ju plan B. Jag får jobb på linden, jag och den rödhåriga doktorn (som förhoppningsvis är snygg, för jag har inte sett honom, och är en otrolig romantiker med ett sinne för humor och en stark personlighet) blir kära och gifter oss och får tre ginger barn och stannar kvar i mullhyttan.
Det låter som en ganska solid plan B, om ni frågar mig xD