So much to say

Well livet har varit som en berg-o-dalbana just nu och precis som den riktiga attraktionen ogillar jag upplevelsen. Det är så mkt som har hänt, så många tankar som simmar runt där uppe som jag inte har satt några ord på.

Men det är väl just det jag har kommit fram till. Tankar förstör! Jag har aldrig trott något annat, för jag har alltid vetat att mina tankar har gjort mig självdestruktiv men nånstans i slutändan så har jag löst det på nåt sätt. Men jag menar tankarna har ännu en gång bevisat sig varit min största fiende, det var de som tog Måns ifrån mig.
Dock varnade jag honom för att tänka för mkt men samtidigt är det en del utav honom. Han har alltid vara så fundersam, över analyserat saker och vara lite inåt och jag menar jag älskar honom för den han är. Då kan jag inte ta det ifrån honom.

Måste vänja mig att säga älskaDE honom och försöker komma över allt det här, men det har lagt ett ganska stort märke på mig. Jag menar det har påverkat mig mer än vad jag själv vetat om. De senaste gångerna jag har blivit full har det slutat i att jag bölar som en unge och inte kan sluta tycka synd om mig själv och gråta över den spillda mjölken som var mitt förhållande. Jag tycker synd om mina vänner som behöver höra samma sak hela tiden men grejen är att det smyger på mig varje gång. Helt plötsigt finner jag mig själv gråtandes och jag har ingen aning hur det startade!
Så jag har bestämt mig att bli nykterist igen, för det är inte meningen att det ska vara så här och dessutom har jag aldrig tyckt sprit varit gott. Har hittills bara funnit EN cider som är god så jag tror nog jag ska klara av att bli nykterist igen.
Men som sagt, när alkoholen påverkar mig släpper alla hämningar och jag finner mig själv gråtandes över honom medans när jag är nykter blir jag knappt nerstämd längre. Åh jo, det händer fortfarande, särskilt när jag får höra sångerna som han spelade in till mig. Men jag menar, jag tror det är nyttigt för mig att lyssna på dom och på det sättet komma över det.
Fast jag tror att jag har kommit över det när jag berättar för föräldrarna att det är slut. Iför sig tror jag att de har listat ut det för länge sen när jag väl berättar det. Jag är verkligen dålig på att kommuniera xD
Och pappa kommer ifrågasätta varför jag inte berätta det tidigare som han brukar göra xD

På nån nivå tror jag att jag försöker fixa så mkt för mig så jag slipper tänka på allt det där jobbiga. Jag kommer troligtvis jobba inom vården halva sommaren och jag kommer jobba som funktionär på bråvalla i slutet av juni. Allt för att uppehålla mig själv ifrån att behöva tänka på allt det där.
Jag hoppas dock att jag har kommit över det hela fram tills dess, annars kommer det bli en LÅÅÅÅÅNG sommar xD

Men jag mår bättre faktiskt, så länge som jag håller mig borta ifrån spriten. Har inte så mkt kvar i skolan, bara ett stort fysikkursprov och en historia prov på andra världskriget.
Tänk! Nästa vecka är det bara en månad kvar till studenten. Det känns så overkligt! Man kommer behöva flytta i slutet av sommaren till vart man nu kommer in, allt blir nytt och både spännande och skrämmande. Trots detta är det bara en önskan jag har och det är att fortsätta ha så bra kontakt med vännerna när man senare fortsätter på universitetet.
Jag fick en uppenbarelse att man kunde åka hem varje sommar, sno tillbaka ladan för sig själv och bara hänga med vännerna. Men sånt där är allt naivt såklart, men vad kan jag säga? Jag är en naiv person som tror på mkt som egentligen är barnsligt.
Jag menar... Jag trodde på att Måns och jag skulle flytta ihop tillsammans i någon stad vara kära iaf några år till. Men som sagt naiva tankar...

Jag har fått en till person att snacka med. Det är en kompis ifrån henke, som jag lärt känna igenom lol. Här i helgen snackade vi hela natten som resulterade i att jag dygnade. Jag var helt slut vid sextiden dagen efter.
Nu kanske ni undrar vad han heter? Well, grejen är att jag inte heller vet, han är väldigt incognito om man säger så. Vill inte riktigt säga vad han heter eller ha en bild på sig själv. Dock så säger han att jag ska kalla honom Marcus xD
Jag tkr bara att det är spännande och har ett uppdrag att fixa en bild på honom. Jag tror inte att han är någon jag kommer "jaga" efter. Han är två år yngre än mig och jag har lovat att inte ha en yngre kille sedan Matte, även fast Marcus verkar mkt mer mognare än vad Matte någonsin betedde sig. Dessutom är jag nog inte emotionellt beredd för ett förhållande på ett tag. För mig är det bara skönt att ha någon att prata med, som man vill dela med sig vad som har hänt på dagen.