Baby steps

Well, nedstämdheten fortsätter men det kunde man ju inte mer än förvänta sig. Jag menar det har inte ens gått en vecka än, så jag räknar inte med att jag kommer komma över det på ett tag..
Är mer likgiltig än ledsen egentligen, men försöker hålla mig glad, särskilt i skolan och bland vänner och det är inte så svårt. Det svåra är när man kommer på saker som man kopplar ihop till Måns. Bara vanliga små saker, som kan få mig att bli nedstämd.
I taking baby steps towards the right way, okay? I´ll be okay... In the future.

Ska bara ta hand om saker. Och jag menar det är inte så illa mellan mig och Måns, jag menar jag HAR skrivit med honom om helt ONÖDIGA grejer. Jag vet inte ens varför, bara svårt att släppa den där dagliga kontakten som man hade.
Samtidigt vill jag inte verka som desperat, som om jag inte kan fortsätta så jag har börjat att undvika det onödiga och bara snacka om det som jag verkligen vill ta reda på.

Känner att jag snart måste berätta för familjen också. Har hållit det ifrån dom just för att jag inte vill bryta ihop när jag berättar det, utan bara kunna säga det utan vidare komplikationer. Tror nog det blir i slutet av veckan, då är jag nog mentalt beredd för att kunna prata om det.
Jag vet att jag låter som ett vrak men det har nog med att jag verkligen känner mig som ett vrak. Jag känner mig inte riktigt som mig... än. Jag försöker bara hitta tillbaka till vardagen. Till livet som Linette.