It´s over

Jag mår ändå ganska bra med tanke på allt... Verkligen. Så länge jag håller på med nåt. Det gör ONT, det kan jag inte förneka... Särskilt när jag tänker på det, på allt liksom.

Så, efter fem månader är ännu ett förhållande över. Jag hade jätte fina ögonblick, det kan jag inte säga nåt om. Vissa så magiska att jag ibland ifrågarsatte att de ens hände. Vår första kyss och alla hjärtans dag är saker som jag ALDRIG kommer glömma!
Men desto ondare gör det att bli av med något sådant speciellt. De var bättre när man var naiv, när man trodde att man kunde ändra världen och man kunde få allt att fungera. Vi hade såna idéer, och vi kände att vi kunde klara oss igenom allt. Jag älskar dig, så enkelt är det men jag låter dig gå... För att du vill och för att det kanske är bäst.
Jag kommer inte komma över det särskilt lätt dock. Visst kändes det bättre att kunna prata om det men det hjälper inte mot allt. Det hjälper inte mot tårarna och det hjälper inte mot tomheten. Jag mår dåligt, men det kanske är vad som behövs med tanke på att du gjorde mig så lycklig. Det måste finnas nån sorts balans antar jag.

Vi sa att vi skulle vara vänner, men ord är så lätta att säga men svårare att följa. Jag hoppas innerligt på det, men jag har samtidigt svårt att se det. Det kommer verkligen bli en omvändning, ifrån att snacka varje dag till att vi knappt kommer se varandra...
Jag vill bara krypa ner i sängen och gråta ut. Jag vet att det inte hjälper och det ger mig världens huvudvärk men det behöver fortfarande komma ut och jag väljer hellre att det är hemma än på skolan utan någon som helst anledning.
Hjärtesorg är också en del av livet, eller hur? Jag hoppas bara att jag kan hitta någon lika underbar som dig<3