Text

Jag har nyligen kommit till att börja skriva på mina texter igen, och det känns härligt! Har nog kommit fram till att jag ska skippa en av de svenska berättelserna som jag har hållit på med, dels för att det var så länge sen som jag höll på med den och det är så mycket att hålla koll på, och dels för att allt blev så flummigt och flöt ihop på ett dåligt sätt.
Så nu får den bara ta plats på hårdisken istället, jag ser inte någon framtid med den, men det känns samtidigt fel att slänga den. It´s my baby!

Som ersättning har jag valt att fokusera på en engelska berättelse som jag in princip just hade börjat med innan jag hamnade i min svacka och inte orkade skriva nåt. Det roliga är att jag fortfarande vet vad som ska hända, fast det hjälper lite att man skrev en liten påminnelse till en själv i slutet på sista sidan.
Jag förundras verkligen över hur bra allt låter, trots att jag verkligen är dålig på engelska men jag antar att allt låter bättre på engelska xD
Har arbetat med den sen igår, alldeles ivrig att få den framåt. Jag älskar själva konceptet och jag tycker att jag har fått till karaktärerna ganska bra. Nothing is perfect of course, but l like what l have done so far :3

Berättelsen har lite utav den här narnia känslan, att en flicka blir indragen till ett helt annat land och träffar en pojke. Tillsammans försöker de komma på ett sätt att få henne att återvända. Okej, det lät lamt men det är de riktigt basic, basic över det hela, jag lovar, det känns bättre när man läser det.
Påtala om det ska jag nog ge ett litet smakprov:

" She had never taken a train; she never had the need for it earlier. In the city you didn´t have to take the train, you could take the bus instead or just walk to your destination. Olivia preferred to walk, she liked when she could use her body, but she didn´t enjoy walking as much so she could go the whole way down to her aunt. So the train was going to be her transport. Olivia thought the train was promising when she saw the cabins inside the train, but she soon found out the weaknesses for the train. She got quickly irritated that the train had to make a stop at every station, she didn´t like the conductor that was asking her about her ticket every five minutes and she thought that the train was overcrowded. She wanted to get off the train after a half hour, but she forced herself to stay in her cabin and wait for her station. She thought if she tried to sleep, the journey would go faster. But it was impossible, she hadn´t had a good night sleep since her mother passed away and sleeping on a train was out of the question. So she end up with staring out through the window, watching the landscape. At one point, she thought that the train slowed down; as if it begins to go in slow motion, but Olivia shake it off her mind. But when the landscape isn´t moving, she knows it isn´t her mind that´s wrong. She tries to move, but feel paralyzed. She can see how the landscape outside the window is changing; it cracks up in a strong sunlight that blinds Olivia. She feels how the light warms up her body, until she becomes the light."

och ja, säkert MASSA stav/grammatiska fel, men det får man leva med helt enkelt :3