Besvikelse, äckligt manssvin och knarkhora

Är djupt besviken och känner mig förrådd av någon jag trodde var min vän. Jag har hjälpt honom med en tillflyktsort när han har bråkat med sina föräldrar. Jag har funnits där när han har behövt prata om problem, när han har kommit ut från psykiatrin och när inte dömt honom när han har sökt kontakt. Han har kommit till mig efter att han förlorade två av sina närmaste vänner, han ville ha tröst och jag var där.

Nu har detta svin till människa förrått mig fullständigt. Han har ljugit ihop en historia om otrohet och känslor. Killen jag pratar om, som jag inte vill nämna vid namn, hävdar att jag skulle ha uppmuntrat honom till att vara otrogen mot hans flickvän, när han i själva verket var den som skickade sms som: "vill du mysa ikväll?", "jag vill träffa dig ikväll. Nu är det verkligen slut mellan mig o Julia o jag är helt arg", "jag saknar dig".
Igår gjorde denna fega människa något jag inte trodde han var kapabel till. Han ser till att hans flickvän (tillfällig KK?) ringer och dödshotar mig på telefon. Säger att det ska komma människor till mitt hus och att om jag (JAG!!) någonsin rör honom igen ska hon döda mig. Min pappa som blev skitförbannad ringde upp och hon tror då att jag var i telefonen. Sorgliga lilla luder, du pratade med min pappa, så det är inte mig du sa att du skulle döda mig till, utan min farsa. congratz..

Tjejen som hotat mig är för övrigt ca.16, 145-152cm lång och är så sönderknarkad att hon ser ut som ett vandrande plockepinn. Och hon ska då "döda mig med sina bara bänder eller misshandla mig"?

Killen skrev senare vidare till mig på FB: "jävla äckel", "låt mig vara!!", mm. Han hävdar att han ska skicka gäng efter mig, och att han ska skicka min tidigare misshandlare efter mig. Ledsen men jag har lite nyheter: Killen som misshandlade och förgrep sig på mig som du vill skicka efter mig saknar mig på ett annat sätt och vill bara ha tillbaka "det snygga häcken" som jag tydligen besitter.

Man ser så tydliga mönster av borderline i killen att jag nästan tycker synd om honom och för några veckor sedan fick han det bekräftat. Jag var inte förvånad. Han uppvisar stormförälskelserna som sedan blir till avsky, han självskadar, är känslomässigt ambivalent och söker uppmärksamhet konstant.

För övrigt har han föräldrar som adopterat honom och tidigare har sagt att dem ångrar det beslutet. Jag tycker att det är hemskt att säga något sådant som förälder, men vem vet vad dem har blivit utsatta för av honom. Finns det en historia bakom dem orden?