Farväl trygghetszon

kom precis hem efter att ha gjort ett av de svåraste grejerna i mitt liv. väldigt få förstår och vet historian.
För sju år sedan hände det något. för 7 år sedan hitade jag en väg up ur gropen, min dröm blev sann jag skulle börja rida. JAg började rida och tyckte de va skitläskigt men samidigt kul, de va farligt på ett settt. efter något år mötte jag världens bästa häst pinocchoo. han tog mig igenom de tuffaste perioden av mitt liv, tror inte någn kommer förstå hur mycke than betydde för mig. veta att man var behövd, ha någon annanstans än hemma at va och någon inte snackade skit. sedan försvann han och sen dess har det aldrig varit samma sak med stallet, kom aldrig riktigt vidare. försökte i flera år men kändes som attt alla bara försvann, men sen förra året hände något. Jag fick den där känslan igen. den känslan fick inte vara längee.. nu är stallet stängt. nu är mitt hem, min trygghet all gone. har nyss sagt hejdå. Jag känner just nu ingenting förutom tomhet. kunde det ha blivit en sämre taiming?

känner mig mer ensam än någonsin och det känns som jag inte har något att vara här för längre, ingen behöver mig längre. vet inte vad jag ska ta mig till. antingen klubb eller plugg.

vet inte vad mer jag ska skriva allt e bara blankt just nu så puss och kram trevlig kväll