Jinekologens blogg

Blev frälst och visad en poet idag. En dryg jävel som jag kan relatera till.


Skrattade så jag grät.
Nu har jag varit vaken sen kl 07 igår. Haft brändövning/utbildning på jobbet, varit på bäng äventyr i vasastaden och skansen kronan. Åkt till Stenungsund och jobbat min första natt på mitt ya jobb. Hem till Göteborg, träna och laga middag. Fyfan, aldrig mer vara produktiv.

Velat ha en bomber jacka ett bra tag nu. Men är rätt lång, så de flesta ser bara lustiga ut på mig sadly. Dock mot alla odds fann jag denna pärla, en bomberjacka som är street variant pluss collab mellan två märken jag älskar. På måndag, tisdag eller onsdag kommer denna gossen bli lycklig då följa ände kommer dimpa ner i brevlådan:

Kännde att det var dags att vara ärlig mot mig själv. Det har väl pågått nu från och till i nästan åtta år, träffade henne första gången strax innan jag fyllde 14. Det finns självklara nackdelar, men också fördelar. Nedan är min egna lista;

N - Nackdel / F - Fördel
F.Jag sover som en liten tjock bäbis som precis käkat.
N. Det tar längre tid innan jag kommer i säng för är lite smått efterbliven så allt tar längre tid.

F. Jag krossar i LoL early game, laning och cs.
N. Jag går vilse i Lol's djungel.

F. Jag har aldrig träningsvärk när jag är hemma.
N. Jag tappar alltid bort min jävla fjärrkontroll till min tv.

F. Jag har alltid koll på mina nycklar, för nojjar över dem.
N. Jag sätter mig alltid på mina nycklar, då jag har dem i bakfickan.

F. Har alltid koll på min mobil.
N. Glömmer ofta att svara efter jag läst något.

F. Tar sjukt snygga selfies.
N. Det var inte alls så snygga som jag trodde.

F. Jag får till sjuka skillshots i LoL
N. Jag har ingen jävla mapawareness.

F. Jag lagar grymt god mat.
N. Jag äter den på 3 sekunder och kommer knappt ihåg hur den smakade.

F. Jag orkar gymma flera dagar i veckan, trots att jag jobbar nätter på heltid.
N. Jag blir löjligt klumpig.

F. Jag blir social.
N. Jag ser allt tydligare hos folk och stör mig lättare.

F. Jag blir väldigt kreativ.
N. Jag nätshoppar.

F. Jag blir peppad att spela med mina vänner.
N. Blandar ihop vem som är vem när vi pratar i Skype.

F. Blir grym på ARAM i LoL.
N. Blandar alltid ihop vilken champ som är min.

F. Jag uppskattar alla små saker lite mer.
N. Jag kedjeröker som en skorsten.

F. Jag får fasta och bra rutiner i vardagen.
N. Jag får väldigt dålig tidsuppfattning.

F. Jag kan ha sex hur länge som helst.
N. Jag har svårare att komma under sex.

F. Jag skrattar mycket mer, generellt.
N. Jag får fruktansvärt dålig humor.

F. Jag lever mig in i rollspel och verkligen försvinner in i spelvärlden.
N. Jag gör bara bäng dum shit eller är för våghalsig. Spelar aldrig klart något.

Det får räcka, var ändå ett par. Åtminstone jobbar jag som en gnu, och det betyder pengar till min plan, ska ha hus. Det är väl ändå en fördel som helt enkelt gör det väldigt värt tycker jag. Well, alla tycker väl olika.

Afton,
Påbörjade nyss mitt tredje nattpass irad nu. Lite sliten börjar jag bli. Tur att jag kommit igång med träning så att jag iaf har energi till det.

Facebook, vet inte vad som hänt där riktigt. Jag menar är det någon som ens kollar sitt flöde nu för tiden förutom medelålders mödrar som "skryter" om sina vardagsliv. I don't get it. Sen fylls det bara med skit. Massa delad media folk köper utan att kolla ens en sekund på källan. Blir bara arg när jag går in på Facebook. Messenger borde vara helt standalone.
Lite så här tycker jag om facebook;


Har i alla fall mycket jobb vilket känns skönt, känner mig duktig. Ska ha mitt jävla hus.

Efter ca sådär 7 års funderande om tatuering har jag faktiskt hittat en som jag är helt säker på att jag vill ha. Fann bilden får två år sedan och tycker fortfarande den är lika perfekt än idag.


Bilden är målad av en utav mina favorit konstnärer, Caitlyn Hackett. Hon målar surrealistiskt med abstrakta inslag, helt klart en konstnär som är värd att kolla upp om intresse för sådant finns.

Har beslutat mig för att ha den på smalbenet, mestadels i svartvitt. Nu ska här bara sparas lite pengar så får det bli strax efter sommaren. Så sjukt sugen verkligen.

Fick äntligen hem mina skor från ebay, väldigt nöjd. Så sjukt provocerande bara att det skickades utan skosnören. Några hundra lappar billigare än här i sverige och i ny skick med lappen kvar.

Ska skriva deligerings prov för medicin på mitt nya arbeta, redan blivit inbokad där i slutet av denna månaden. Ska bli kul att få lite ombyte, gillar ändå Stenungsund. Bara tråkigt att jag inte har så bra kontakt med de jag känt där.

Insett att jag har det ganska tråkigt, behöver lite fler vänner tror jag nog. Folk som vill hitta på saker. Är snart sommar, vill vara ute hela nätterna och stöka. Ser fram emot det sjukt mycket. Kommer jobba hela sommaren men då det är nätter kommer jag kört ha flertal dagar varje månad som kan dedikerad till osunda roligheter.

Nu ska jag gå och kolla så mina patienter inte har dött eller hittat på ägt bus, det hade varit tråkigt. Måste hålla koll på mina gubbar här, riktigt fina människor.

Fuck yah. Lärt mig göra gifs, inte alls sent ute.

Fin, jag vet. Seriöst osv.

Jobbar nästan 20 nätter den här månaden, det är en del. Men har beställt en buckethat och ett par grymt nördiga vans, så känns ändå relativt okej faktiskt.

Har också bestämt mig för att försöka lära mig åka skateboard igen. Kommer sluta med diverse frakturer men kul fram tills dess. Kanske går bra trots allt, var bara 10 år sedan jag åkte senast faktiskt.

Det är lustigt egentligen, hur lite som krävs gentemot hur mycket som krävdes. Att det är så betydligt mycket mer ansträngande att klättra upp än att ramla ner. Det är väl så det skall vara antar jag, är väl egentligen charmen i det hela. Att målen som sätts upp är svåra att nå. Enkelt, primitivt belöningssystem. Trots detta så är det väldigt svårt att inte bli galen.

Förskoleklass, tre elever. En ekorre, en fågel och en fisk. Klassen får i uppgift att klättra upp i ett träd. Alla eleverna är lika gamla, alla är de djur. Väldigt kul för fisken. Väldigt rättvist. På samma sätt är det egentligen idag. Vi får massa punkter och ska dra sträck mellan dem. Punkterna kommer sen bli en bild, som var bestämd sen innan. Vi får inte måla hur vi vill, det markeras tydligt och tidigt för oss hur fel det är. Vi ska följa alla punkterna och göra klart bilden. Då har vi uppnått det mål/krav vi haft på oss och blir i de flesta fall euroforiskt naiva då vi tror att vi nått frihet. Det egna valet. Vi får nu välja vilken mall med punkter vi vill. Samma mall som oräkneliga har valt innan dig och kommer välja efter dig. Alla är egentligen medvetna om det. Men att inte blunda, hålla käften och se glad ut skulle vara samma sak som att inte följa punkterna. Vilket är oacceptabelt och fel. Alltså tas pappret ifrån oss och vi får börja om igen. Vi blir piskade på plats helt enkelt tills vi inte orkar tänka utanför den lilla perfekta idyllen längre. Vi blir platta.

Kan erkänna mig som stolt missbrukare av drogen samhällsideal. Handla kläder gör mig glad. Köpa spel gör mig glad. Godis, mat, likes, vänförfrågningar, uppmärksamhet och så vidare. Listan är alldeles för lång. Enda jag egentligen är nöjd med är min medvetenhet om det hela. Den så kallade glädje man får ut av allt detta är bara i små doser. Tillfällig. Inget som håller dig nöjd speciellt länge. Det enda det gör är att ge oss ett beroende. Mer. Mer av allt. Är det lycka?

Alla tycks se det som sann lycka. Ren objektiv skit som inte ens bör vara väsentlig överhuvudtaget om folk bara kunde öppna sina ögon. Saker ledde till att jag öppnade mina ögon. Det låter väl fint och bohemiskt. Men det enda jag önskar var att jag kunde stänga dem igen. Skulle aldrig ens kika. Allting blir bara extremt utdraget, långsamt. Ungefär som att din lins plötsligt skulle bli konvex slipad. Allting utdraget, kort, ser rätt löjligt ut och i sin helhet riktigt skrämmande. Du märker hur simpelt och primitivt allt egentligen är. Vår sociala kodex blir bara en öppen bok och tar bort all charm med socialstimulans. Det är bara ett spel. Du trycker på en knappt och får en reaktion. Så fungerar du, så fungerar alla. Bara att nästan alla också är programmerade på samma sätt. Var trevlig, le och vissa intresse mot saken/personen i fråga. Sen har du tekniskt sätt världen vid dina fötter.

Men jag är ingen märkvärdig person egentligen. Har en liten lägenhet i förorten och ett relativt vanligt jobb. Med tanke på vad jag sagt så kanske man kan tycka att min presentation bör vara avsevärt längre än vad den är. Det är just nackdelen med att inte kunna blunda sådär smidigt igen. Att se allting, alla. Ta in så mycket mer intryck. Det blir överväldigande, allt hamnar i obalans. Visst, man finner sina fåtal stabila pelare. Vänner. Dessa kan man luta sig mot och då blir det funktionellt. Jag är bara trött på att välja fel sådana pelare hela tiden. De flesta välter direkt. Några få har varit stabila men plötsligt brustit då de varit ruttna inuti.

Det slutar aldrig snurra.

Visst, små saker igen. De fungerar för stunden. Träning är ett bra exempel. Du mår bra av att träna av väldigt många anledningar. Fysiskt som psykiskt. Men det, likt de mesta andra små ting blir bara irrelevanta. Jag kan inte gymma som exempel, om det snurrar. Egentligen ingenting annat heller. Det gick bra i början, gradvis så vande sig skallen med vad man såg. Det slutar bara aldrig bli mer. Trodde inte det var så först men det blir bara tydligare. Har så svårt att hitta det där fåtal lugna stunderna och återfå balans. Det snurrar mer och mer.

Trots all denna negativitet finns det ändå bra ting. I ett fåtal fall hittar vi "han", "hon" eller "den". Den där speciella jäveln som gör allt okej. En riktig vän eller någon som blir mer än alla andra. Med den, eller om man har tur dessa, går det att härda och fortsätta mot det man nu är ute efter. När en sådan försvinner blir det aldrig likadant igen. Spelar ingen roll om det var genom ett svek, en olycka eller något annat. Vare sig personen lever eller inte så är det fruktansvärt obehagligt. Inte direkt för saknaden utan för att du nu står där utan någonting alls att luta dig mot. Och det snurrar. Det slutar aldrig snurra.

Huvudet först. Konstig känsla att falla och rotera samtidigt. Knepigt

Har precis kommit igång med träningen igen. Ska gå upp ca 20 kg är målet, blir att frossa kvarg och se glad ut. Skaffade kort på fitness 24/7 och under mitt första pass såg jag något som var lite små provocerande.

Gymmet är inte så stort, det är nytt och fräscht på en våning med lite diverse maskiner och hantlar. Kort sagt ett vanligt jävla gym. Men, det finns en nybyggd section som är ett stort rum. Vad jag kunnat urskilja bakom det frostade glaset så finns det även där inne ett bra utbud av diverse träningsmaskiner. Men, det står "Tjejgym" på dörren. Så kort sagt, en stor yta med redskap bara för flickor. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja då rabbla upp alla fel i det här skulle ta för lång tid.

Visst, grundtanken är lätt att förstå. Många flickor får väl mycket blickar på sig så varför inte ge dem lite privacy? För att det är fel helt enkelt. Alla som går till gymmet är konsumenter. Alla konsumenter skall ha samma villkor? Enkel logik. Men vart är den rättvisan om en grupp av konsumenterna har tillgång till avsevärt mycket mer än resterande?

Där har vi kärnproblemet, att man tar ett problem som inte funnits i den sfären innan och knör in det halvdant och slarvigt, nästan som om det fanns ett mål att provocera folk. Jag blir så trött på den naiva inkompetens som lyser överallt i dagens samhälle.

Till att börja med så är de damer som använder flickrummet inte den grupp som blir utsatta för massa blickar. Kanske låter drygt att säga så men det är tyvärr ett faktum. Fortsättningsvis så är det i väldigt många fall inte direkt så att flickorna som tränar på gym gör det lätt för sig. Shorts så korta att halva skinkan hänger ut, lite för tighta yogapants så man ser den där saftiga kameltån och så vidare. Lite som jag föreställer mig ett horstråk i Thailand. Självklart ska ni tjejer få klä er som ni önskar, men klaga då inte om folk tittar lite extra om ni har utmanande gymoutfit. Speciellt inte om ni sminkar er. Tackar gudarna att det inte är så jättemånga. Jag kan förstå att ni vill ha det här fria gymmet där alla respekterar varandra och man kan träna ostört. Att man ska kunna va naken och träna om man så vill. Gullig tanke, kommer aldrig hända. Folk kommer titta, vart ni än är i princip. Vilket de egentligen har all rätt till då jag allt har sett minst lika många brudar glo på hunkar som vise versa.

Skillnaden där är att de flesta killarna verkar inte bry sig om de blir iakttagna på gymmet, iaf inte visar det. Tror många till och med går dit främst för den anledningen. Det är ett ytligt samhälle vi lever i så är verkligen inte konstigt.

Åter till ämnet, tjejrummet på gymmet. Nu är det inte så att det bara är den generella gruppen av män som blir förtryckta av rummet. Det finns undergrupper; spinkiga klenisar är en av dem. Jag kan själv ta på mig och representera oss. Det är inte kul känsla att stå bredvid någon som har biceps större än dina lår. Eller när någon stönvrålar kontinuerligt i varje set de gör bakom dig. Det är mycket andra män stör sig på från andra män på gymmet, tro det eller ej. Varför kan inte vi "vanliga" killar också få ha ett rum då? Sen kan alla hulkar få en egen liten hulkhörna där de kan stonka ikapp. Men alla stora människor som är där då? Ja juste, ge dem ett rum också. Sen ska vi bara starta separata rum efter etnicitet, politisk läggning och så vidare. Well? Det här är inte hållbart, vilket de flesta säkert insåg i det första stycket.

Så varför ens ta sig an idéen? Det finns ett flertal tjejgym. Ett ligger typ två kvarter bort från gymmet jag talar om. Varför ta ett könsneutralt gym och göra så det har lite mer förmåner för kvinnor? Skapar bara en sakta stigande nivå av obekvämligheter. Det är verkligen så efterblivet att jag inte finner ord för det. Öppna en ny lokal bara för kvinnor om ni nu vill men ge fan i att strula till det som redan finns och är funktionellt.

Blir helt enkelt less.