Overall.

Nackdelen med att köpa en overall i vuxen ålder som "man" är, förutom att jag bor i Majorna och smeker en lite halväcklig stereotyp, att det lätt ser ut som om man är en unge på fritids. Tidigare overaller som köpts, tyvärr plural ja, har varit av kastrerande grenlängd. Men nu äntligen så fick jag en som passade. Så då är det bara att våga gå ut med den på sig också. Det blir en form av expedition där den pockande friheten i att ha på sig något knepigt man gillar kolliderar med den sociala ångesten att alla stirrar på en, mer än de redan gör på någon med uttöjda öronsnibbar och massa tatueringar. Fast samtidigt så tror jag om jag kokar ner alla dessa knepigheter jag håller på med att det kan mynna ut i någon osund relation med att ge mig själv ångest och gå igång lite på det. Min ångest är överlägset min största motivator. Jag hade inte arbetat på vuxenpsyk i 11 år om det inte var det enda jag hade i mitt liv som gjorde att jag kände mig som en bra människa. Jag hade inte tränat på gym i några år om jag inte började bli fet och hatade mitt utseende, ännu mer.


Vissa säger att man ska lära sig avbetinga ångesten, finna roten och därigenom kunna arbeta bort den. Jag vågar påstå, baserat på egen erfarenhet, att det är mycket bättre att ta ett rejält tag om ångestens testisklar, nafsa lite i dess öronsnibb och med en röst likt Harald Treutiger väsa "Nu ska du få smaka".
Ha en osund kärleksrelation med er ångest. Det är nyckeln till frihet.