CharmigPotatis blogg



29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Ett sista inlägg?
26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Torka

Vaknade i samband med att byggmänniskorna kom hit och började låta.
Efter mycket diskuterande med mej själv vågar jag lämna rummet, hälsar på alla och går upp till övervåningen. Ska ta vatten men -> de har visst stängt av vattnet :)))

Har inte varit på toa än, sparar den spolningen tills den behövs mer.
Kunde inte göra te till min frukost.
Såg att någon lämnat en skvätt kaffe i kaffebryggaren; "bäst att jag sköljer ur den" *Sätter den under kranen* "Ne juste"
*Tar sista yoghurten och ska skölja ur förpackningen* "Neee, precis"

Hade jag vetat detta igår kväll hade jag fyllt vattenkokaren och ställt in karaffer i kylen med vatten?
Te </3

Man inser inte hur beroende man är av vatten förrän man inte har det längre. Då inser man också hur mycket vatten man faktiskt använder. Tankeställare, tankeställare



Pokémonspel

Hur kan en dag rymma så många känslor?? Jag förstår verkligen inte.

Haft en ganska lugn dag pga 0 energi. Bidde inte ens en promenad eller yoga vilket känns mindre bra men fann verkligen inte motivationen?
Är samtidigt supertaggad på att börja jogga igen...Hur går allt det här ihop?! Allting jag känner krockar bara.



Bild från förra veckan faktiskt men varit i detta mood idag också. ~Och gillar denna bild såatteh~
Spelat så mycket Pokémon Shuffle de senaste dagarna, blivit helt besatt. Och picross. Picrossspel är så löjligt kul och stimulerande. Får aldrig nog.

Nu vill jag sova i 12 timmar



Inkommande byggkaos

När en kommer hem och halva badrummet är borta...
Imorgon börjar kaoset.

Skall renovera hela jäkla badrummet så imorrn kommer nån människa och ska ställa in en duschkabin i vår tvättstuga så vi har någonstans att duscha kommande veckor :))
Tack och lov för 2 toaletter i huset men är just badrummet som ligger precis utanför mitt rum som skall få en makeover vilket innebär att denna tös behöver gå upp för en knarrig trapp mitt i natten in på en liten toalett med knarrande golv för att kunna utföra sina behov. Lär ju väcka precis alla.

Värst av allt: byggmänniskorna.
Social fobi får the win. Kommer inte våga lämna rummet på x antal veckor.
Men lär bli förbannat fint i slutändan så kanske värt

Brb, ska passa på att använda toan medan jag fortfarande kan



Skitkropp

Mensvärk från helvetet. Jag sliter snart ut mina lady parts.
Någon vänlig icke livmoderbärare som vill byta inre organ??

Spanar på mello, hittills är det ganska värdelöst. Som vanligt. Annat var det när typ Dead by April var med. Och Lordi. Ingen, INGEN, slår Lordi :')

Just nu längtar jag mest till QX gaygala, bara 1 timme kvar!
Det borde visas varje lördag, istället för mello. Eller varje dag för den delen.
Mer hbtq till folket!!

Och mer chips och dipp - mina smaklökar kräver chips och dipp



Comfort zone

Hade världens mysigaste dröm (!) och sen väckte verkligheten mej med en smäll i ansiktet.

Fick en känsla imorse jag aldrig tidigare fått i hela mitt liv: att jag vill höra av mej till folk? Lära känna nya människor?!?
Jag är egentligen inte alls social av mej, snarare väldigt folkskygg och trivs bäst för mej själv eller med bara några få människor som jag känner.
Men nu fick jag värsta rycket och vill umgås med en massa människor.

Tror det beror på drömmen jag hade. I drömmen var jag iväg någonstans och träffade en massa nya människor och alla var så himla snälla och jag hade så jäkla kul! Real life ser inte riktigt ut så för mej :-)

Längtar till vårens och sommarens alla prideparader, där träffar man alltid på spännande och trevliga människor!
Som förra året när jag var i Katrineholm på deras första prideparad och träffade en bunt trevliga människor jag aldrig sett förut. Åkte dit själv pga hade ingen att gå med...Men hittade en kompis i folkmängden så gick med honom och hans vänner som var supertrevliga.
Och prideparaden i Stockholm i somras där en tjej försökte dra med mej i paraden (jag stod och tittade på för ville se alla människor och flak som passerade) och en annan tjej som sneglade och log blygt mot mej medan hon gick förbi. She was cute.

Jag antar att jag är ganska trött på att sitta hemma där mitt största sällskap är jag själv. ~Vilket såklart är väldigt skönt emellanåt~
Men jag vill ut och göra saker, uppleva saker och lära känna nya människor längst vägen. Men hur går en till väga med det för i grund och botten är jag fortfarande introvert. Blyg, tillbakadragen och inte speciellt modig.



Har lyckats igen

Märkte att jag glömt ta mina p-piller sen i tisdags...Prepare for hell.
Jag har larm på mobilen som påminner mej men sen glömmer jag ändå så himla ofta?!? Ska börja ha dem runt halsen.

Det är fredag imorgon och det gör mej glad. Ska gå till grannen på kvällen och fylla facet med paj och ost och kex, sen hem till pojken min när han slutat jobba och kräva kärlek. Kanske några kakor också. Och då jag lär få mens mot min vilja pga mitt värdelösa minne räknar jag med humörsvängningar och kramper som dock (!) kommer behandlas med choklad och massage. Och lite extra kärlek och kakor.

Mhmmm kakor <3
Och pojkvän, honom längtar jag också till.



Att samla på ting

Mamma och jag lyssnade på nå program på radion där folk ringde in och berättade om saker de samlar på. Någon samlade på fruktpapper? Uppenbarligen så la man papper runt varje frukt förr i tiden och dem samlade han på...

Hur som, det fick mej att fundera på vad det konstigaste jag samlat på är och kom fram till: godispapper.
Jupp, godispapper. Bara sånt godispapper från karameller och kolor och bara 1 av varje sort. Jag hade en hel jäkla Cooppåse full av udda godispapper?!? Vad var jag för jävla muppbarn egentligen???

Har även samlat på dödskallar. Men slutade för nått år sen pga tappat intresse. Har fortfarande kvar de flesta men köper inte en massa längre.

I nuläget samlar jag på prylar från Super Mario, The Legend of Zelda och Pokémon spelen. Inte på samma sätt som jag en gång gjorde och spenderade typ alla mina pengar på det (!!) utan nu blir det bara nån enstaka liten pryl ibland. Men jag är väldigt stolt över den.
Och så mina skräckfilmer såklart. Dock samma sak där, köper inte alls nya filmer lika frenetiskt längre utan bara nån ibland men jag är väldigt stolt över den samlingen också. 208 skräckisar so far.
Har även fått hela min fars samling av Stephen King böcker.
Jo! Och så samlar jag på Jan Van Haasterens pussel också. De här:



Hans pussel går ut på att knöka in så många människor som möjligt och saker kaosar.
Tror jag i alla fall har runt 20 stycken av hans pussel (bland annat denna på bilden) och det finns huuuur många som helst till av honom!

Ja, allt detta tar sinnessjukt mycket plats

Fascinerande det här med att samla på saker ändå. Man kan nog samla på allt.



NEJ

Gick väl sådär att ta tag i livet idag...MEN har i alla fall letat fram nummer till mer eller mindre alla dagis och grundskolor i min kommun så imorgon kommer det värsta av allt: att faktiskt ringa dem.

Har telefonskräck så det står härliga till :))

Jag gör typ allt för att slippa prata i telefon med människor som ej är familj eller Simon.
Till och med struntat i att svara när kompisar ringt - skickat ett meddelande typ 5 min senare och ba "såg att du ringt, var det något viktigt" :)))) I hopp om att det ska skriva tillbaka. Men ibland ringde de små jävlarna igen och spräckte min master plan.

Ringer nån av mina föräldrars mobil när de inte är i närheten tar jag upp den och springer med den till dem.
Och när jag var yngre och vi hade hemtelefon svarade jag enbart om jag var själv hemma och därav var den enda som kunde svara. Fanns någon annan hemma var det samma visa där - tog telefonen och sprang till närmsta person.

Jag pratar faktiskt hellre med folk face to face?!? Känns lättare, venne varför. Vill få använda kroppsspråket I guess.

Men imorgon är det dags. Ringa människor. Om jobb dessutom. Känner redan av klumpen i magen.



Kraschar

Ahhh the sweet crippling feeling of anxiety :-)

Gårdagen: klump i magen - gråter - illamående
Idagdagen: klump i magen - gråter - illamående

När det psykiska illamåendet blir så starkt att det känns fysiskt. Känts som jag ska kräkas.
Jag behöver få ordning på saker, känna trygghet, andas, landa och få varva ner. Jag vet bara inte hur jag ska gå tillväga. Än.

För tillfället ska jag gömma mej under mitt täcke tillsammans med lussebullar och te och netlix.
^Det jag vill göra varje dag så guldstjärna till mej som lyckades ta mej till jobbet idag på något magiskt sätt?!

Tar tag i livet imorgon.
Kanske. Förhoppningsvis. Om kropp och psyke tillåter.



Dagens

Elev jag var handledare åt idag:

"jag vill föda barn"
"det kan du inte"
"varför då???"
"för att du är kille"

:')

När jag kom till skolan imorse hade min elev grönt hår och rött nagellack. Han är 7. Jag önskar att jag var åtminstone hälften så cool som honom.