Comfort zone

Hade världens mysigaste dröm (!) och sen väckte verkligheten mej med en smäll i ansiktet.

Fick en känsla imorse jag aldrig tidigare fått i hela mitt liv: att jag vill höra av mej till folk? Lära känna nya människor?!?
Jag är egentligen inte alls social av mej, snarare väldigt folkskygg och trivs bäst för mej själv eller med bara några få människor som jag känner.
Men nu fick jag värsta rycket och vill umgås med en massa människor.

Tror det beror på drömmen jag hade. I drömmen var jag iväg någonstans och träffade en massa nya människor och alla var så himla snälla och jag hade så jäkla kul! Real life ser inte riktigt ut så för mej :-)

Längtar till vårens och sommarens alla prideparader, där träffar man alltid på spännande och trevliga människor!
Som förra året när jag var i Katrineholm på deras första prideparad och träffade en bunt trevliga människor jag aldrig sett förut. Åkte dit själv pga hade ingen att gå med...Men hittade en kompis i folkmängden så gick med honom och hans vänner som var supertrevliga.
Och prideparaden i Stockholm i somras där en tjej försökte dra med mej i paraden (jag stod och tittade på för ville se alla människor och flak som passerade) och en annan tjej som sneglade och log blygt mot mej medan hon gick förbi. She was cute.

Jag antar att jag är ganska trött på att sitta hemma där mitt största sällskap är jag själv. ~Vilket såklart är väldigt skönt emellanåt~
Men jag vill ut och göra saker, uppleva saker och lära känna nya människor längst vägen. Men hur går en till väga med det för i grund och botten är jag fortfarande introvert. Blyg, tillbakadragen och inte speciellt modig.