CharmigPotatis blogg

Dagen till ära bar jag min tröja med kvinnliga superhjältar på till jobbet. Jättemånga av tjejerna, från förskoleklass upp till årskurs 3, uppskattade den megamycket och inspekterade den, diskuterade den och ville själva ha en likadan. Så himla kul!

Tog lite bilder till mina instagramkonton idag också. Ja, jag har fler än 1.
Ena kontot är mitt spelkonto - där lägger jag bara upp bilder med tv-spelstema. På mina samlarobjekt och just tv-spel och så.
Andra kontot är ett vanligt vardagligt - med en hel del inslag av feminism, HBTQ och andra viktiga och fina saker.


@breathingnintendo
~om någon undrar; jag har broderat tavlan och gjort den stora Zelda pärlplattan~


@erci_l
~Tröja från Shock om någon ville veta~

Och till alla män/killar/snubbar där ute som tänker "men varför får inte vi en dag??" Ni har ju förfan 364 dagar om året :)))
Finns faktiskt en internationell mansdag -> 19:e november. Men det är inte alls lika stort som internationella kvinnodagen, antagligen därför som få vet om det. But you wanna know why det inte är lika stort? För att ni män inte behöver kämpa för de saker vi kvinnor måste kämpa för:

* Slippa vara rädda när man går själv på stan * Slippa sexuella trakasserier * Slippa bli objektifierade * Slippa att bli nedvärderade osv osv osv
Vi vill kunna röra oss tryggt. Vi vill kunna bestämma över våra egna kroppar. Vi vill få prata till punkt. Vi vill tas på allvar.
Vi vill ha jämställdhet

"Inte alla män". Stopp.
Se istället över din egna kvinnosyn och ditt sätt att behandla kvinnor på och våga säga åt andra män som gör fel istället för att haka på och skratta bort allting. Om du tar åt dej så jäkla mycket och går på med "inte alla män" så är det antagligen för att du faktiskt är den där jobbiga snubben som inte vet vart gränsen går. Just saying.

*Låtsas att det är en liten kvinnosymbol här*
Stark avslutning. Klapp på axeln

Ganska mos efter 9 timmars arbetsdag med barn. Barn! Hur får de aldrig slut på energi?!?

Men de är så goa, mina förskolebarn. "Mina"...
Under lunchen diskuterade killarna vid mitt bord vilka de är kära i varpå någon säger att det är 2 tjejer i deras klass som är kära i varandra. "Tjejer kan faktiskt vara kära i varandra".
Damn right!

Och senare gjorde vi ett massagetåg som jag fick sitta med i. Gav 2 barn massage samtidigt medan ett annat barn gav mej massage. Hade gärna suttit där hela dagen, så himla skönt! Meeeen vårt massagetåg varade i en sisådär 5 minuter, sen försvann koncentrationen hos de flesta :')
Men det var guld så länge det varade.

Efter mellisen när vi var några få ute och lekte kom en man in på skolgården och gick fram till en grupp barn. Både jag och min kollega (som inte heller jobbat där så länge) trodde det var ett barns pappa som skulle hämta liksom. Inge konstigt, så fritids fungerar.
Men efter en stund började det kännas skumt för ingen av barnen gick och hämtade sin väska för att gå hem, utan han bara stod och pratade med dem. ~Jag stod en ganska bra bit ifrån så hörde inte deras samtal~
Min kollega gick fram till honom och uppenbarligen hade han inget där att göra. Så efter att ha blivit tillsagd gick han därifrån. Creep.

Men att barnen inte ens kan leka tryggt ute på skolgården utan att det kanske kommer in folk som inte har där att göra med vem vet vad för avsikter. Vilken jävla sjuk värld det är. Stackars ovetandes barn, som bara vill få vara ute och leka med sina kompisar och helt plötsligt kanske de har blivit iväg lurade...Får fan ont i magen av detta.
Och jag som bara jobbat där fåtalet gånger har ju ingen aning om hur barnens föräldrar ser ut!?! Jag kommer vara misstänksam mot varje människa hädanefter. Sjukt det här. Så sjukt.

Jag behöver ALLA

^Där är en sammanfattning av mitt liv.

Hur jag tog mej igenom jobbdagen är ytterst oklart.
Illamående och bråkig mage plus att jag för första gången fick gå in som ensam lärare i en klass. Har tidigare bara varit extralärare i "bakgrunden" typ och elevhandledare. Fick ett schema när jag kom imorse som jag läste säkert 20 gånger under dagen pga nojig och nervös :')

Illamåendet har släppt men magen fortsätter bråka, som alla andra dagar. Borde kolla upp men är rädd för svaret.

Nu: varva ner med en kopp te och lite pill på ipaden ~troligtvis picross för jag är en tönt~
Och hoppas på att jag lyckas somna sen. Har alltid så svårt för att somna när jag måste upp tidigt dagen efter. Stressad?
Och klassikern - vakna minst 1 timme innan larmet ringer :))

Bokrean. Är. Bästa. Rean. Någonsin.

Pojkvännen och jag köpte en big ass kokbok på 5 kg och flera hundra sidor på Ica. Det finns tamefan allt i den. 99:- för den kolossen, ingenting ju.
Och jag fyndade dessa på akademibokhandeln:



Läser Therese Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra nu och den är så himla bra, på ett sorgligt sätt, så kände att jag ska fortsätta med denna sen. Dessa böcker är relaterbara på en hög nivå vilket faktiskt är lite skönt (?) på ett udda sätt.
Och Lilla Berlin är helt enkelt klockren och bör finnas i varje hem. Den var nedsatt med 70% dessutom?!

Köpte en rosa skjorta till brorsan också då han lever för rosa och skjortor. Dock var den från damavdelningen (varför finns det ens fortfarande dam och herravdelning (??)) vilket innebar att knapparna satt på motsatt sida mot vad han är van vid. Rejäl motorikträning där.
Och syrran fick Crysis 2 och Dead Space 3 till PS3 för hon behöver lite sysselsättning och komma på andra tankar. Inte lätt att vara tonåring
-Borde väl egentligen snåla lite med pengar men mina syskon förtjänar att skämmas bort konstant-

Utöver glädjen för mina nya böcker har jag huvudvärk, är fantastiskt stel i nacken samt har en knuta vid ena skulderbladet. Kroppen är på topp :))
~Blir att sova med värmekudden inatt~

3 imorse gick jag upp för att hålla Simon sällskap ~måste han börja så jävla tidigt känner jag mest~ för har ändå så svårt att somna om när larmet ringt.
Bäddade åt mej på soffan när han åkt och drog igång en film i hoppet om att jag skulle somna lättare. Haha lyckades ju förfan välja århundradets sorgligaste film så låg bara och grät i 1 timme istället :)))

Med 20 minuter kvar av filmen (Irreplaceable You) stängde jag av pga orkade ligga och fulgråta längre. Gick och hämtade glass och satte igång Vänner istället.
Lyckades somna vid 5 rycket och vaknade 2 timmar senare pga så jävla varmt. Hade till och med dragit av mej koftan i sömmen. Jaaaa jag bäddade ner mej med kofta på för jag är en frusen liten tant.

Ska titta klart på filmen nu och räknar med att fulgråta en skvätt till.
Utöver att den är jävligt jobbig att se ~kan i och för sej bero på att jag är HSP och envisas med att känna allting så jävla starkt~ så är den himla bra och mysig. Rekommenderar starkt, finnes på Netflix.

Haft introduktion idag på en ny skola; så nu vikarierar jag på sammanlagt 5 olika skolor. Lite lagom sådär :)))
Åkte på att ha 3 mattelektioner i rad, varav årskurs 6 tränade inför nationella, helt död i skallen.

Förhoppningsvis är jag ledig på fredag - kan jag åka till pojkvännen tidigare samt dra ångesttummen ur ångestarslet och ta och ringa vårdcentralen. Men framförallt, springa till bokhandeln och alla matbutiker och spana på bokrean. En kan aldrig äga för många böcker.

Har frusit något kolossalt idag. 14 jäkla minus ute plus blåst på det som får det att kännas som minus 20 och det har varit ballekallt inne i skolan också. Ska fan ha overall på mej inomhus imorgon...Och vantar och björnfitta. Ni vet en sån där rejäl mössa med öronlappar.
Varför kallas de för björnfitta ens?? Har lite hatkärlek till det ordet. Men det är trots allt varmaste mössan någonsin.

Har fått hicka.
Har hicka typ varannan dag?!?
Frustrerande.

Dagen som började i kaos, ångest och illamående vände till det bättre.

* Åt plättar till lunch

* Fick åka in och jobba och träffa alla goa barn ~Enda minus är att man är ute så mycket på fritids vilket inte är kul i minusgrader och storm~ Men fick gå hem en halvtimme tidigare och åka hem till min filt och te

* Fick tider för introduktion på en ny skola jag ska börja jobba på = mer jobbpass = mer pengar

* Vågade äntligen berätta för min bästa vän om mitt mående. Under alla dessa år som jag bråkat med ångest och skit har jag aldrig sagt något till honom om det av rädsla för att göra honom besviken, samt att jag inte ville tynga honom på något sätt. Men framför allt; att jag skämts så mycket över att inte fungera normalt eller kunna göra helt vardagliga saker.
Men nu vet han och såklart blev han lite ledsen över att jag inte sagt något tidigare för han vill ju kunna få hjälpa mej, men han förstår, han dömer inte och han stöttar mej. I 18 år har han aldrig någonsin dömt mej, stöttat mej till tusen och älskat mej oavsett vad. Han är världens bästa och finaste vän och en stor klump har släppt från min annars så tunga kropp <3

* Jag har druckit te och myst med katten och tagit en varm dusch

* Fick precis ett sms och skall jobba imorgon också = mer pengar
Min ekonomi är kaos vilket resulterar i ångest så jobbpass välkomnas även om det ibland tar det emot pga mental hälsa

* Fick lite pengar för helgens insats som hundvakt

* Vetskapen om att jag får lite lön imorgon

Nu längtar jag till min säng och hoppas på en natt med bättre sömn och ser ljust på framtiden för en gångs skull

Kan man få hudutslag av för mycket stress, ångest och oro?? För det skulle förklara de röda, torra, kliande fläckarna på ena armen som dök upp för ungefär 2 månader sen från ingenstans och jag blir inte av med dem. De sprider sej dessutom, snart är hela underarmen klädd i kliande fläckar.

För har ont i magen ganska ofta och är illamående pga stress, ångest och oro.
Ända sen igår har jag känt mej febrig och nästan magsjuk. Men vet att jag inte är den sortens sjuk, det sitter i huvudet men visar sej mer och mer fysiskt.

För första gången sen allt det här kom när jag var 16 känner jag att jag vill ha hjälp. När jag var 18 blev jag erbjuden hjälp av min mentor i skolan, fick telefonnummer och grejer men tackade nej till allt. Men nu behöver jag nog fan den för jag pallar inte med det här längre och jag kan inte längre bara stå och trampa och ha en ångestklump i magen inför allting.
Jag har insett nu att jag kanske inte klarar av detta själv trots allt. Jag behöver hjälp.

Men då kommer ångesten inför det istället; att faktiskt våga söka den där hjälpen. Jag vet knappt hur jag ska gå till väga heller...
Tänk om man hade en frisk hjärna, vad mycket lättare allting hade varit.