mrshanklys blogg

Palla att min mamma ringde bara för att hon hade hört att min lillasysters vänner hade sett mig röka.

Låt mig vara. Goddammit.

Sitter btw hemma och är förkyld och har mensvärk. fuk yeah

Har insett att jag måste ge folk mer komplimanger.

Man mår ju bra av sådant.

För som tjej så går det inte för sig att inte bry sig om hur ens kropp och vikt förhåller sig till andra.
Är man "rund" så kommer någon påpeka det. Är man "tunn" så kommer någon påpeka det.

Och människor har alltid någon värdering i det när de nämner ens vikt och utseende. Och alltid ska man ju behöva oroa sig för vad andra tycker.

Förr vägde jag mer, och nu väger jag mindre. Och nu vill jag inte tänka mer på det, för man får ju ingenting positivt ur det. Jag vill bara ha min kropp ifred, åt mig själv att bedöma och bestämma över.
"Men oj så smal du har blivit, är det säkert att du äter som du ska?" Ja, det gör jag. Sluta påpeka hur min kropp ser ut.
Vill jag veta så kommer jag fråga.

Jag vet inte hur det är för killar i det avseendet, och hur pass mycket kommentarer det är där, men som tjej(ja, på grund av vad jag har mellan benen) så känns det som att tjatet aldrig tar slut? Kan inte jag få se ut så som jag vill, alternativt, slippa bry mig om hur jag ser ut?

Hur är det för killar med det här?

(Jag borde ha skrivit mer allvarligt och korrekt, men just nu så skrev jag såhär)

Jag hatar att bo på landet. Hatar det.

Kom hem från skolan, pappa åker iväg direkt. Tänkte sätta mig och öva på Hatsune Miku sminket och sånt innan KultCon. Icke sa nicke. Ensam hemma, så ringer farfar och har skjutit en hjort.
Det var ju bara att ta sig ut i skogen och hjälpa honom att släpa den till bilen, och sedan till slaktstugan.
Det hela var så makabert och bisarrt. Hjorten levde förut, och nu gjorde den inte det längre. Blod och sånt överallt.
Usch. Mår så dåligt nu.

Jag är oftast inte särskilt känslig, vilda djur har ju dessutom haft det bra när de levde. Men detta var för mycket.

Jag är äntligen hemma från Norge nu.

Finns mycket att säga, men jag kan inte formulera något, så det får vara.

Jag skrev; "Tjaba tjena hallå, vad fötter en fin kväll som denna? :D"

Jag menade; "Hej, jag saknar dig och vill att du saknar mig också, och därför försöker jag vara rolig"

Min hund ligger och sover i min säng, det är lite sött.

Började rensa mitt rum lite i helgen, tänker tapetsera/måla om. Rött/rosa med guld-hjärtan känns inte riktigt lika bra som när man var 6 år. Bakade dessutom äppelpaj, som den fantastiska människa jag är. Blir rädd när jag plötsligt orkar göra saker dock, för då känns det ju som att man när som helst kommer tappa all ork och gå ner sig. Hejja att vara emotionellt labil.

I övrigt så känner jag mig lite smått förvirrad för tillfället. Med minne som ett kylskåp så vet jag att det finns saker jag måste göra, men jag minns ju inte vad. Däremot så minns jag massa annat skräp som egentligen borde ha rensats ut för länge sedan.

En annan anledning till förvirring är att jag Tror att en kille i min klass stöter på mig, eller något i den stilen. Han är en kompis, och han är kul, men jag kan då aldrig gissa vad människan tänker och håller på med. Hjälp. Tänk om jag bara är egocentrerad och tror att folk är intresserade av mig när det inte alls är så?
Om en människa skulle tycka om mig vore det ju trevligt, men den där i klassen är ju fel. Det finns ju någon jag tycker om, men han tycker ju inte om mig. I vilket fall så är det hans förlust.

Men ja, saker är knasiga. Det är så förvirrande att leva.

Livets ord är en intressant grupp av människor. Deras gudstjänster kan nog liknas vid gruppsex fast utan det nakna och könssjukdomar. Massa stön och lovordande.
Det är nog kontentan, men man blir direkt deprimerad av att se att det finns så pass verklighetsbefriade människor.

Varför finns det här, är folk verkligen så pass ignoranta?

_________________________________________


Som tur är så lyckades jag lura med min vän till GAMEX. Så hon fick lida lite också, ehe.
GAMEX är helt klart att föredra i vilket fall. Träffade olika roliga människor där och sånt, så det var bra.

___________________________________________


Och sen ville jag bara avsluta detta med att jag inte vet vad jag känner för tillfället. Jag är glad och ledsen på samma gång. Sådär lagom inte kul. Men vad gör man liksom. Jag måste väl bara bli frälst antar jag? :|

Min vän som jag ofta brukar argumentera med, övertalade mig om att följa med på eventet "youth" i Uppsala, för att få prata med folk som kan svara på de argument som hon inte kan möta.

Min vän är kristen och väldigt troende. Men först nu insåg jag att det var Livets Ord som hon är med i. Hjälpe mig.

Om inte annat så kan det bli väldigt intressant, jag hoppas på att inte bli jagad med vigvatten iaf.

Nu kommer min familj hem nä som helst, det blir bra.

Imorgon ska jag träffa en av mina bästa vänner från högstadiet, som jag inte har träffat sedan vi slutade nian av någon förunderlig anledning. Ska bli intressant att se vad som blev av honom. Vi hade franska ihop, och brukade mest prata om pokémon och annat kul. Alla kallade honom bög, jag har ingen aning om hur det var med den saken i vilket fall. Det var trevligt.

Min familj har varit i Kosta Boda. Har jag tur så har jag en ny vinterjacka, har jag otur så har jag ett nytt tält.



Känner mig väldigt sassy av den här låten.