Förvirring.

Min hund ligger och sover i min säng, det är lite sött.

Började rensa mitt rum lite i helgen, tänker tapetsera/måla om. Rött/rosa med guld-hjärtan känns inte riktigt lika bra som när man var 6 år. Bakade dessutom äppelpaj, som den fantastiska människa jag är. Blir rädd när jag plötsligt orkar göra saker dock, för då känns det ju som att man när som helst kommer tappa all ork och gå ner sig. Hejja att vara emotionellt labil.

I övrigt så känner jag mig lite smått förvirrad för tillfället. Med minne som ett kylskåp så vet jag att det finns saker jag måste göra, men jag minns ju inte vad. Däremot så minns jag massa annat skräp som egentligen borde ha rensats ut för länge sedan.

En annan anledning till förvirring är att jag Tror att en kille i min klass stöter på mig, eller något i den stilen. Han är en kompis, och han är kul, men jag kan då aldrig gissa vad människan tänker och håller på med. Hjälp. Tänk om jag bara är egocentrerad och tror att folk är intresserade av mig när det inte alls är så?
Om en människa skulle tycka om mig vore det ju trevligt, men den där i klassen är ju fel. Det finns ju någon jag tycker om, men han tycker ju inte om mig. I vilket fall så är det hans förlust.

Men ja, saker är knasiga. Det är så förvirrande att leva.