TaZiums blogg

När man ligger och tänker i evigheter och inte kan somna. Det är just det som händer atm och jag känner verkligen att jag inte kommer få så mycket sömn inatt, även om jag verkligen vill. Kan ju sätta mig och läsa lite då jag ändå är halvvägs in i boken rätt snart.
Boken jag faktiskt rekommenderar starkt för folk som gillar att läsa. (På engelska) Shadow web heter den. Bra bok! Så.

Blev plötsligt jätte mycket "kanske" till helgen. Folk får lära sig hålla reda på vad dom ska göra och hålla koll så allt är bestämt innan dom säger något. Dom ena vill till skogen och grilla vilket skulle vara as mysigt tycker jag. (Fast dom skulle hitta på annat).. Medans min pojkvän ska till stugan i 'kanske' 1 dag medans hans bästis ville lana med oss. Sen vet jag inte ens, då jag inte riktigt kan ta mig någonstans alls annars då mitt fritidskort gått ut nu och jag har 0 cash.

I november får jag i vart fall en ny telefon. Min fungerar lika bra som en dammig stövel som stått där i ca 50 år. Så basically, har 2 sladdar av i telefonen så det förklarar gott och väl varför jag behövt gå runt med en power bank p.g.a allt glapp och att telefonen vägrat ladda.
18 snart så blir perf, och då ska det festas förhoppningsvis. Ska hitta en bra lokal, få folk att samsas osv sen ska det bli bäst! Det ända läskiga med detta är att man aldrig vet vilka som kommer. Kommer bli så hårt besviken på dom som säger "Jag kommer, lovar. Det är planerat." etc och inte håller det alls. Så för dom som har ec som vet om festen som sagt att dom kommer får faktiskt tänka lite och bestämma rätt snart om dom kommer eller inte. För jag behöver verkligen veta så vi inte står typ 5 pers i största lokalen eller liknande. (Kommer hyra den ganska långt i förväg förmodligen.)

Jag är verkligen piss nervös för den här festen, för min 18 års dag etc. Snart bara 2 månader kvar och yeah. Shit's going down.

Spricker lite, är arg på nästintill allt och alla idag. Jag litar på min syster, min pojkvän och min allra närmsta vän Jenni. Men jag vet inte ens, jag bygger upp hat, bara hat mot allt och alla mer och mer till folk jag önskat vara med i flera månader, veckor som varken svarar eller ens visar att dom vill.
När jag frågar, är det inte okej. När ni frågar, är det hur okej som helst. Tbh så kan ni ta er, på alla sätt och vis. Inte för att vara värsta rövhålet mot er, men jag är trött på lögner om att "Du är så bra!", "Du är så fin." och "Vi måste ses snart!" Fast det aldrig händer... För att när jag väl frågar så är det ingen som vill eller ens bryr sig eller bara drar ut på det ytterligare ett år. Behöver inte ens vara en vän, kan vara en familjemedlem till och med.

Kanske är någon jag träffat 1 gång tidigare men vill träffa igen osv men dom vill inte för att jag är si eller så.
Vad är jag? Vad är jag för dig? Tbh känner jag mig som skit för dom flesta. Även dom närmaste.

Jag är trött, på att försöka vara bättre än vad jag är för att få folk nöja sig med mig. Och det hjälper då fan inte ens att vara sig själv för då är man inte direkt bättre heller. Vad gjorde jag för att få er att tveka? Är jag äcklig, är jag ful, är jag en hemsk person, är jag konstig på alla sätt och vis säg det. För är trött på att skämmas, skämmas för att prata med folk för att jag inte vet hur dom ska reagera.. Är rädd för att dom ska känna att dom inte vill vara med mig för att jag ÄR si eller så. Säg det, jag vill jobba på det. Inte må dåligt och ha ångest om dagarna och känna mig ensam, för att jag inte har en jävel att vara med, för att folk inte vill anstränga sig lika mycket för mig som jag gör för dom. Ex att betala resor på 4 timmmar vilket täcker större delen av mitt studiebidrag, och dom vägrar att ens betala resan för att åka till mig. Jag finner det så brutalt svinigt och det känns inte bättre av att folk gör det bara för att jag snart fyller 18 och dom vill bara få mig att ha en bra födelsedag helt enkelt. Jag vill känna att dom faktiskt vill vara med mig.

Jag skäms för allt idag. Jag skäms bara av att jag vaknar på morgonen, skäms över att kolla mig själv i spegeln, skäms över att jag ens lämnar mitt rum och skäms till och med över att jag går till skolan.

Jag är arg, jag vill inte bygga upp hat. Är bara arg, så fruktansvärt arg. För jag vet inte ens vad jag har gjort. Och jag vill inte ha sämre självförtroende för det här. Jag vill inte sjunka ner i en grop och känna att jag är värdelös. Jag vill må bra.

Vill skrika. Inte så att folk hör, bara skrika. Slå på något och sen bara acceptera att människor är människor och livet är fittigt hur man än vänder och vrider på det och att jag en dag kommer dö. Min pojkvän är det bästa jag har.

Försöker plugga som en häst, försöker så gott jag kan för att komma ikapp nu.
Försöker arbeta på mitt självförtroende så gott det går, men så fort jag mår bra över något jag gör så är det alltid någon som går emot mig och ska kommentera något som dom anser vara ah, u know... Behöver inte vara någon främling, det kan vara en "nära vän". Blir så arg haha... Bara allmänt besviken.

Känns som att jag borde strunta i internet etc nu på senare tid. Bara fokusera på plugg och skolan överlag. Åka till Stockholm på något fint lov, typ höstlovet och bara spendera tid där med fina vänner. Komma iväg lite och bara känna att jag mår bra och sen ha den bästa 18 års festen man kan ha. <3

Förövrigt... Kan man ha sträckta leder i över 2 veckor? Åkt en del longboard nu det senaste och yea, av att bara ha åkt och varken ramlat eller slagit i foten så har jag fått värsta värken i båda sidorna av hälen och långt upp i vaden. Sen beror det ju helt och hållet på hur jag vrider foten. Det tar stopp vid ett ställe woah. Ingen biggie annars, men yeah. Kan inte åka ordentligt längre. </3

Näh usch, sova låter bra. <3
Natti natti!

Jag mår bra, mår bra av att vara i skolan. Men mår piss för alla missar jag gjort och hur mycket jag hatar att få höra att jag fått F i alla ämnen man kan få betyg i. Tur så behöver jag bara jobba upp Svenskan matten och engelskan för att fortsätta ut på mitt examens betyg då alla musikämnen är pågående. Naturkunskap och Historia 1 blir det nu. Blir amazing, intressanta ämnen ftw.
Ska jobba järnet nu, även om det så betyder att jag verkligen måste jobba ihjäl mig. Jag vill ta det... Jag vill ta examensbetyget, må bra och gå ut skolan. Skaffa mig ett jobb och må allmänt bäst. Sen ska jag resa runt jorden. Spela piano och bara sjunga och känna mig fri. Kanske inte på dom finaste ställena, men det är ändå något. Kan till och med gatu musicera istället. Skulle vara underbart.


Höst konserten ska fan bli bäst. Mördar verkligen för att få framföra denna på konserten. Skojar inte, skulle vara så underbart kul. <3


Har jag sagt att han är det bästa som hänt mig? Har jag sagt att han är det finaste jag vet?
Jag mår bra med honom. Mår bäst när han säger till mig att han skulle kunna spendera varje minut med mig och inte ens vilja gå hem på kvällen då han måste vara hemma vid en viss tid och drar ut på det istället... Bara för att han vill vara med mig, bara för att han vill hålla om mig och somna med mig. Jag står upp för honom, jag står upp för allt han gör. För han är verkligen finast.

Hälsat på en del av släkten idag med. Känns så otroligt bra när man aldrig träffat dom förr, haha.
Sitter iallafall och ritar nu, lyssnar på musik och känner mig brutalt nervös för imorgon. Nervös för hur skolan kommer gå överlag som sagt och hur jag ska göra haha. Funderar faktiskt på att skippa motivationsgrupperna helt och visa för skolan att jag kan. Att jag är duktigare än vad dom tror att jag är. Att jag kan si och så osv.

Btw, jag lovar. Jag ska och jag vill och har till och med lovat... Att jag ska lägga upp en cover, när jag väl lärt mig lite mer ackord på piano vill säga. När jag äntligen fått upp självförtroendet och känner att jag kan sjunga hur jag vill, framför folk, framför kameran osv. As bra.
DEAL.

Har lärt mig att man aldrig ska tvivla. För det gör jag, så ofta. Så brutalt ofta, och det skadar. Jag vill inte börja tvivla på saker, för då tröttnar jag. Jag tröttnar på folk och jag tröttnar på annat. När jag precis slutat tänka på saker och när jag ändå klarade av att bry mig som mest, om honom, om er. Det suger. Jag vill hålla ihop med er, med honom. Vill ha kvar gemenskapen, förhållandet och allt. För ni är bäst, ni förgyller mina dagar och mitt liv. Även om ni så skadar er själva, andra eller mig. Jag har aldrig haft något emot er, hatat eller ens en gnutta velat svika er. Men jag tröttnar, känner förtvivlan, besvikelse och annat... Annat...

Jag vill inte tröttna på honom. Jag vill hålla med honom, hur jobbigt det ens känns. Han har inte ens gjort något. Jag har inte ens gjort något. Vet inte ens vad det är. Förhållanden är knepiga.

Älskar er. Puss <3

Jag är nöjd, mår bra osv. Suttit och kladdat hela kvällen nu.
Spelat och myst i min säng. Imorgon kommer melker, vi ska kramas. Ha filmkväll och ha det allmänt bra. Puss. <3

Det roar mig att jag kunnat sova så som jag gjort inatt och ändå vara förjävulskt trött.
Det roar mig att jag ändå orkade ställa mig på en longboard och åka runt stan ett varv och sen när jag kommer hem igen bara känna hur ögonlocken tynger ner sig själva, och hur mycket min kropp får slut på energi. Är fortfarande trött, även efter all sömn. (Vet att man kan bli trött av att sova för mycket) Sov 8 timmar inatt sedan gick jag upp och duschade för att jag trodde att det skulle göra mig piggare, men nej då. Jag valde istället att lägga mig igen, men trots allt försök till sömn så vilade jag bara ut 2 timmar extra. Ändå lika trött. Går ut, åker longboard, kommer hem lägger mig och drar mig i sängen igen, kör lite pasians och virar in mig i en filt. Efter 2 timmar somnar jag och vaknar upp och ändå lika trött och förvirrad. Med bl.a huvudvärk på det.

Usch, på det.
Är iallafall på G med en 18 års fest till november. Planerar nu så att allt inte börjar strula. Lokal, ljud, sovplatser osv.
Det lär säkert strula ändå med pengar etc. Jag lovar, 100%. Men min kompis sa att man får ta med sig lite pengar och bidra ändå då lokalen kan vara rätt dyr. Rätt surt att fixa allt för alla andras skulle med. (Bara för att dom ska ha kul osv.) Då det är min födelsedags fest. Lite svinigt hade det ju vart om folk inte gjorde det ändå haha. </3

Men vad vet jag, så länge jag får stöd av mina vänner så tror jag verkligen att detta kommer bli en toppen fest!

Vad gör man inte nu när man skaffat sig en ritplatta? Trivs med detta, vill dock börja animera. Väldigt snart. Men program </3.

Det brinner ytligt på min mage och all mat smakar blod, vegetarisk till vegansk mat, vatten till cola.
Vet inte ens, lyckades trycka i mig 2 varma mackor efter ca 30 timmars tom mage. Hur lyckas mat smaka så brutalt äckligt efter så kort tid? )): Skakar massvis usch. Förövrigt, vart tog alla höst konvent vägen? Det ända roliga jag kan tänka mig skulle nog vara peppcon även om jag aldrig varit där och inte har råd alls till att åka dit. Tänkte ju bjuda med Melker så han får uppleva en massa roligheter och spännande människor. ):

Får helt enkelt bara fokusera på skolan i höst. Ska på möte nästa vecka och se hur det blir i höst med motivationsgrupperna och skolan, kurserna etc. Ska bli bra, lovar. Ska bli värsta studet när jag börjar (Y) A i allt här. Ska lyckas med livet, lyckas med jobb och lyckas med högskolan jag vill in på. Bli den 2D grafern jag alltid velat bli. Detta ska gå braa.
woop woop.

Then they call it something else."

"Now we're all mad here
and that's a good excuse for going to hell in a teapot,
but not for forgetting what your senses saw."

Är hemma, hemma från frihet och mys, saltvatten och solnedgångar. Trivdes bra där med honom. Nu sitter jag och borstar bort alla minnen, sår och skräp och börjar om. Är hemma nu, skolan börjar snart. 2a ring i gymnasiet för att jag gick om förra året i ångest och otrivsel, nu har jag misslyckats igen och får inte läsa samma kurser som de resterande i min klass. Får läsa om men ändå fortsätta där jag står men med ändå hinder i vägen. Såsom motivationsgrupper i timmar om veckorna och inte alls tid för att kunna riktigt läsa vidare. Är så nervös för skolstarten, sömnen och allt. Får blicka framåt nu, gjort är gjort. Internet skall inte vara något hinder för mig längre i vilket fall.

Är fruktansvärt utmattad och min hjärna spricker av tankar, om hur fort livet flyger förbi. Såsom dagarna går och dagarna kommer. Hur läskigt det är att inte veta vart vårt förflutna riktigt tar vägen. Hur jag inte riktigt vet vart alla nära och kära tar vägen, hur dom mår eller vart jag ens står. Hur jag vet hur folk pratar hur mycket strunt som helst om vem som helst, både dåliga och bra saker.

Jag gjorde ingenting. Jag saknar er.
Ni är fantastiska. <3

Kram på er. <3