Hold me by my name.

Hälsat på en del av släkten idag med. Känns så otroligt bra när man aldrig träffat dom förr, haha.
Sitter iallafall och ritar nu, lyssnar på musik och känner mig brutalt nervös för imorgon. Nervös för hur skolan kommer gå överlag som sagt och hur jag ska göra haha. Funderar faktiskt på att skippa motivationsgrupperna helt och visa för skolan att jag kan. Att jag är duktigare än vad dom tror att jag är. Att jag kan si och så osv.

Btw, jag lovar. Jag ska och jag vill och har till och med lovat... Att jag ska lägga upp en cover, när jag väl lärt mig lite mer ackord på piano vill säga. När jag äntligen fått upp självförtroendet och känner att jag kan sjunga hur jag vill, framför folk, framför kameran osv. As bra.
DEAL.

Har lärt mig att man aldrig ska tvivla. För det gör jag, så ofta. Så brutalt ofta, och det skadar. Jag vill inte börja tvivla på saker, för då tröttnar jag. Jag tröttnar på folk och jag tröttnar på annat. När jag precis slutat tänka på saker och när jag ändå klarade av att bry mig som mest, om honom, om er. Det suger. Jag vill hålla ihop med er, med honom. Vill ha kvar gemenskapen, förhållandet och allt. För ni är bäst, ni förgyller mina dagar och mitt liv. Även om ni så skadar er själva, andra eller mig. Jag har aldrig haft något emot er, hatat eller ens en gnutta velat svika er. Men jag tröttnar, känner förtvivlan, besvikelse och annat... Annat...

Jag vill inte tröttna på honom. Jag vill hålla med honom, hur jobbigt det ens känns. Han har inte ens gjort något. Jag har inte ens gjort något. Vet inte ens vad det är. Förhållanden är knepiga.

Älskar er. Puss <3