Äventyr på Ljungskile folkhögskola.

Kände att det kanske var dags att vara lite aktiv här igen. Med tanke på hur mycket som hänt sen sist så kan det bli lite extra roligt att skriva om.

Pluggar folkis atm och kan säga att det nog är första gången jag faktiskt lyckats med skolan så långt som jag gjort hittills. Och att jag faktiskt åtminstone försöker sätta mig ner och göra mina läxor dagligen. Har underbaraste vännerna och upptäcker hur mycket lättare allting har blivit gällande det sociala. Har inte mått såhär bra på oerhört länge, även om det har sina konsekvenser ibland också. Sen jag inte längre är i något förhållande så har livet flutit på även om han kastat allt sitt hat mot mig genom att säga att jag försöker dra uppmärksamhet som ett barn, och tvingat mig ta bort bilder på han och hans son för han trott att jag inte brydde mig om dom. Jag har även skaffat mig min första gadd och är verkligen jätte nöjd, även om den får mig att svälta månaden ut. #Fattigstudent

Vet helt inte vad jag hade gjort just nu om jag inte sökt hit, på riktigt det bästa beslutet jag gjort i mitt liv och söker redan lägenheter i närheten av uddevalla för tillfället. Tvär mysigt med internat, men all planering jag gjort för hur min lägenhet ska se ut osv gör mig riktigt jävla sugen på att skaffa en.

Under tiden jag varit här har jag även spenderat mycket tid i Göteborg. Alla människor jag träffat har varit hella friendly och känner mig faktiskt accepterad på ett helt annat sätt än jag varit innan. Det har varit som att komma från en dömande skithåla till ett paradis.

Men som sagt, även om allt känns som ett riktigt paradis så medkommer ju alltid stress osv. Att planera är inte min grej och framförallt inte när det gäller att prioritera. Skola framför fester och gött umgänge = Gött umgänge, Körkort framför dyr tatuering = Tatuering. Den 23 ska jag köra upp och inser att jag inte har en enda krona till att faktiskt göra det. Känner heller inte att jag har modet till att faktiskt köra upp då heller. Sist gång jag körde med far min pekade han ut alla mina fel jag gjorde just då. Till slut orkade jag knappt köra längre då pressen tog över mitt psyke. "Jag kommer inte klara det." Och faktumet att jag inte pluggat så mycket alls och bara läst halva boken till teoriprovet gör inte saken bättre. Samt den extremt långa väntetiden på nästa uppkörning.

Att jag även under höstlovet fick uppleva något jag verkligen inte ville heller var inte det roligaste. Ett nej är ett nej am I right? Jag trodde det iallafall.

Insett hur oerhört jobbigt känslor blivit för mig och håller mig gärna borta från kärleken ett tag. Det känns nästan bäst så.