Neeeeeige! Neige neige negie snöööööö!
Det här är min snöängelgubbe! Syns det att jag blev lite carried away med arm- och benrörelserna? So much snow angel, are very happy with snuuow. Finally winter! L'hiver enfin!
Tjej, 34 år. Bor i Västerås, Västmanlands län. Är offline
Det här är min snöängelgubbe! Syns det att jag blev lite carried away med arm- och benrörelserna? So much snow angel, are very happy with snuuow. Finally winter! L'hiver enfin!
Bella och jag tittade nyss på Black Butler men blev väldigt trötta. Så vi kurade ihop oss i min tvåsitssoffa och skedade. Hon var lilla skeden och jag var stora skeden. I've never been the little spoon... Och då har jag ändå haft ett treårigt förhållande tidigare. Hur som haver har kvällen varit oerhört fin. Bella slutade sin praktik tidigare, vi gick ner på stan där jag handlade sena julklappar (en designerljusstake i svart sten, en vävstol och fingerdockor), gjorde oss lite i ordning hemma hos mig och därefter var hem till min "fosterfamilj" på middag.
Varför fosterfamilj är markerat med citationstecken kan jag förklara en annan gång. Det är en väldigt betydande del av mig men de är ingen fosterfamilj per definition. Mamman är min närmaste vän och hennes två döttrar är mig lika kära som om de hade varit mina syskon nästan.
Bella blev supernervös över att få träffa dem på riktigt för första gången då hon vet hur viktiga de är för mig, men som jag berättade för henne då så är de väldigt öppna och generösa av sig. Mot de som förtjänar det vill säga. Den alldagliga och tråkiga Svenssonstilen har aldrig varit deras grej och de eftertraktar inte sådant folk i deras tillvaro heller. Neither do I. Man kan totalt ohämmat vara sig själv i deras hushåll, det uppskattas till och med! Jag har aldrig erfarit det tidigare i mitt liv. Förvisso spelar jag en stor roll i deras liv likväl. Flickorna kastar sig kring halsen på mig så fort jag kommer innanför dörren.
Any-anyhow så somnade vi där framför tvn. Jag med mina armar tryckta mot bröstet, lutande mot henne; utslagen och utsträckt över såväl soffa som soffbord. Vi delade filt. Men hon är lika ovan som jag att någon håller om oss så hon spunkade ur. Hon gormade över att jag nuddade vid hennes påhittade sahara-kuddar. hon är lika irrationell som morsan ibland... Jag sa åt henne att lägga sig min säng så sover jag i soffan. Jag brukar sova i min soffa. Nu snarkar hon så gott. Då vet jag att hon är nöjd.
Jo, förresten så fastställde vi att jag är bisexuell. Dags att ändra statusen igen dårå.
Hittade den här i en annan tjejs blogg:
Och blev sådär pirrig här och var i kroppen. I mina nedre ladyparts mestadels. (Höll handen över halva så att Patrick inte syntes). Jag kanske är lite bi ändå. Hade nyss avfärdat den teorin eftersom jag främst tänder på söta killar. Then again så har jag vid självtillfredsställelse fantiserat om tjejer några gånger. Att kyssas med snygga brudar tycker jag är himlans mysigt också. Som barn brukade jag ha lesbiska sexlekar med mina kompisar. Notera BRUKADE, som i att det inträffade ett flertal gånger. Okej, nu så här vid skrivelse låter det rätt så uppenbart att jag är det haha. Får fråga syrran som faktiskt är bi vad hennes tankar är. Hahahahaha, det här måste vara den enda gången i världshistorian där jag söker sexuell rådgivning av Bella! Hur otippat är det inte att vi båda är det?? Sexuell läggning kanske sitter i generna trots allt x)
Sov på mage inatt och jag ligger alltid på armarna böjda nära bröstet då. När jag vände på mig till ryggläge kände jag min livlösa vänsterarm liggande på kroppen. Den bara följde med i rörelsen och kändes som att ha en tjock orm på sig ungefär. Med högerarmen plockade jag upp och skakade lite på den men kände absolut ingenting. Totalt bortdomnad! Så jag la ner armen igen och tog tag i vänsterhanden som jag tryckte mot ansiktet för att känna hur illa det var. Den började bli lite varmare. Så då var det lugnt. La ner den utsträckt och inväntade den pirrande känslan. Ingen vidare dramatik kring det, jag har blivit van.
Kommer ihåg den första gången jag upplevde att ena armen somnat. Det var flera år sedan. Vaknade upp mitt i natten och hade ingen känsel i högerarmen. Fattade ingenting och undrade var min arm var någonstans. Jag blev livrädd! Började fumla runt med andra handen på kroppen och i sängen för att hitta armen. Det var helskumt att plocka upp min sovande lem. Fick panik och trodde typ att jag hade fått en sällsynt akut sjukdom och skulle bli tvungen att amputera bort den haha.
Men nu var det mer:
Jag hade precis den här diskussionen i huvudet: Jag känner inte för att skriva. För andra behöver inte veta vad jag tänker och gör egentligen. Så jag ska skriva att jag inte tänker skriva någonting. För att jag inte har gjort något annat än att träna, städa och umgåtts med syster. Jo, jag har pratat med några vänner och folk. Så jag ska avsluta med att skriva att jag varit lite duktig som uppföljning på inlägget om mina relationer. Meeen då skriver jag ju. Och berättar vad jag gjort. Antingen så skriver jag eller så skiter jag helt enkelt i det. Det spelar ingen roll vilket, mitt liv får ingen nämnvärd förändring av varken det ena eller andra. Hmm, jag kan inte bestämma mig. Jo, jag vet! Jag skriver hur jag tänkte så har jag inte skrivit fast jag har skrivit! Skitsmart.
Jag kallar det tre-glas-vin-logiken.
Saknar mina pappis-pojkvänner...
Kl 5 var jag tvungen att gå upp imorse. Trodde inte att jag skulle klara av det. Men det var inte alls så svårt att komma upp som jag trodde att det skulle bli. Jag vaknade redan kl 4 faktiskt. Helt otroligt. Så olikt mig. Men det var så varmt i sängen inatt. Bella bor hos mig igen och vi sover båda i min säng. Jag är som en kamin och sover jag tillsammans med någon blir det nästan olidligt varmt. Kunde knappt ens ha påslakanet på mig. Och då är min lägenhet rätt kall också eftersom jag stängt av alla elementen. Innan vi somnade sa Bella "Jag slår till dig om du ligger och ler inatt!". Jag brukar visst kunna göra det i sömnen. Hon blir skitirriterad av att jag ser så nöjd ut om hon inte kan sova på natten. Sist skakade hon på mig så att jag vaknade. Elakt av henne att avbryta när jag har mysiga drömmar om söta killar :(
Idag känner jag mig mer mänsklig. Ska ringa och smsa en del folk. Passa på medan man är i social mode innan det har gått över igen.
Så himla fin och härlig film! Sover Dolly på ryggen? heter den. Den går på en av viasatkanalerna titt som tätt så morsan och jag har tittat på den tre gånger nu inom en vecka. Så mycket gillar vi den. Killen som är den andra huvudkaraktären har bäst personlighet. Precis så som jag skulle vilja ha en partner. Helt nonsenstokig. Typ Robinson Robban. Han skulle ha varit en perfekt kille för mig!
Nicklas kröp upp i mitt knä när jag satte mig på stolen och pustade ut efter jobbet som en annan skruttig gamling. Till morsan vände han sig och sa "Jag har flera föräldrar. Du, pappa, Johanna och Bella.". Så slog han ut armarna, tog tag i mitt ansikte, formade en liten putig mun och gav mig den finaste lilla pojkpussen jag någonsin fått rakt på munnen. Mitt mammasysterhjärta blev alldeles varmt och lyckligt. Helt plötsligt har han har gått från att slå på mig till att pussas och kramas istället. Från ingenstans attackerar han mig med jag älskar dig och en puss. Vad fan hände där?? Det är bedårande ändå ^^
Vi har upptäckt att farsan skåpdricker starksprit. Han har dessutom börjat med rödvin sedan jag talat om hur mycket jag tycker om det. Det är däremot en helvetes skillnad på att ta ett glas på kvällen emellanåt i jämförelse med några starköl, några vinare, lite madeira, huttar vodka och whiskey. Vi har hittat flera tomma flaskor som vi senast såg nästan fulla. Inte undra på att han är väck om helgerna. Jag tyckte att det var misstänksamt. Det vi sett honom dricka borde man inte kunna bli så illa däran av. Vi har faktiskt inte en aning om hur mycket han dricker eftersom han smusslar med allt. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vill bara att mina syskon ska må bra. Som det verkar har alla mina år av omhändertagande och uppfostran haft en positivt inverkan på dem trots allt. Det var allt jag kunde tänka på under löpturen nu på kvällen.
Jag hade förresten glömt bort att vi har porrkanaler. Det är lite intressant. Jag har gjort ett flertal observationer och fått några insikter återbekräftade. En blond snygg tjej hade likadana skor som jag har. Porrindustrin är väldigt accepterande i det avseendet att vem som helst kan göra porr, aaaaalla sorters människor är välkomna.
Nu har jag bytt över till ett av mina favoritprogram. Ridiculousness hahahaha. Håller på att garva ihjäl mig! I det här avseendet är jag definitivt en observer och INTE en doer!
Har nyligen börjat titta på Black butler. Den är bra hittills. Jag är naturligtvis kär i ett flertal karaktärer. Get a grip Johanna... Get a proper circadian rhythm too while you're at it.
Nuuuu har jag äntligen tagit tag i att kontakta nästan alla mina vänner. Svarat på alla sms, meddelanden på fb med gratulationer och övriga inlägg, snart ska jag gå igenom ec och svara på allt, sedan ska jag kolla igenom nyhetsflödet på fb. Det kommer ju att ta 100 år... Uuuuuuh. Att ha vänner är jobbigt. Tidskrävande och energidränerande. Jag blir apatisk bara av att tänka på alla jag borde höra av mig till, ta en fika eller öl med, hälsa på, festa med, bara hänga någon kväll med m.m. Orkar inteeeee. Har inte ens lust med att träffa en person i veckan. Mina vänner och bekanta, nya som gamla, är alla underbara människor. Men jag värdesätter min egentid nästan lite högre. Nu var det över en månad sedan jag träffade någon visserligen. Så det är väl dags. Wäh. Fattar inte hur folk kan känna sig ensamma. Jag är aldrig ensam. Jag vill dra mig undan för att vara själv annars blir jag galen. Men ensam kan jag aldrig bli. Det är skönt. Att kunna andas och röra sig fritt.
Att avstå farsans onyttiga gräddindränkta mat är för övrigt en omöjlighet. Och det finns så mycket sockerfyllda godsaker i skåpen :(