Varför har man vänner?

Nuuuu har jag äntligen tagit tag i att kontakta nästan alla mina vänner. Svarat på alla sms, meddelanden på fb med gratulationer och övriga inlägg, snart ska jag gå igenom ec och svara på allt, sedan ska jag kolla igenom nyhetsflödet på fb. Det kommer ju att ta 100 år... Uuuuuuh. Att ha vänner är jobbigt. Tidskrävande och energidränerande. Jag blir apatisk bara av att tänka på alla jag borde höra av mig till, ta en fika eller öl med, hälsa på, festa med, bara hänga någon kväll med m.m. Orkar inteeeee. Har inte ens lust med att träffa en person i veckan. Mina vänner och bekanta, nya som gamla, är alla underbara människor. Men jag värdesätter min egentid nästan lite högre. Nu var det över en månad sedan jag träffade någon visserligen. Så det är väl dags. Wäh. Fattar inte hur folk kan känna sig ensamma. Jag är aldrig ensam. Jag vill dra mig undan för att vara själv annars blir jag galen. Men ensam kan jag aldrig bli. Det är skönt. Att kunna andas och röra sig fritt.

Att avstå farsans onyttiga gräddindränkta mat är för övrigt en omöjlighet. Och det finns så mycket sockerfyllda godsaker i skåpen :(