Mina pojkvänner

Jag hade precis den här diskussionen i huvudet: Jag känner inte för att skriva. För andra behöver inte veta vad jag tänker och gör egentligen. Så jag ska skriva att jag inte tänker skriva någonting. För att jag inte har gjort något annat än att träna, städa och umgåtts med syster. Jo, jag har pratat med några vänner och folk. Så jag ska avsluta med att skriva att jag varit lite duktig som uppföljning på inlägget om mina relationer. Meeen då skriver jag ju. Och berättar vad jag gjort. Antingen så skriver jag eller så skiter jag helt enkelt i det. Det spelar ingen roll vilket, mitt liv får ingen nämnvärd förändring av varken det ena eller andra. Hmm, jag kan inte bestämma mig. Jo, jag vet! Jag skriver hur jag tänkte så har jag inte skrivit fast jag har skrivit! Skitsmart.

Jag kallar det tre-glas-vin-logiken.



Saknar mina pappis-pojkvänner...