Jinekologens blogg

Gubbarna på jobbet sover fan som stockar inatt. Jag har farmat iron på RS sen jag började mitt pass typ. Rätt soft men ack så segt. Därav vill jag uppmana er, ni f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a människor, att underhålla mig på kik, fb eller snap! Fb finns på min press och kik&snap heter jag samma på som här på ec. Kom igen nu gott folk, jag kan vara rolig. Tror jag. Ibland. Kanske.

Här kommer en gaming erkännelse som inte är den finaste. Jag är en renodlad rpg nörd, älskar de flesta rpg spel som är välgjorda. Mina favoriter hittils är nog Morrowind, Oblivion och Dragon Age: Origins. Nej, jag gillar faktiskt inte Skyrim. Tycker tbh att det är ett rätt dåligt och underutvecklat spel. Morrowind och Oblivion slår det alla gånger med hästlängder. Men Bioshock serien ska vara väldigt bra, var inne på g2a i natt och såg att hela trilogin gick att få för 9euro. Jag har knappt spelat ett enda av dem. Någonsin. Lite pinsamt då de skall vara en typ av rpg för sig, om jag förstått de rätt. Med tanke på att jag nyss köpt nytt moderkort och processor tänkte jag att jag ger Infinite en chans och iaf får en fin grafik-upplevelse. Men jävlar vilket spel. Atmosfären de har byggt upp. Det är inte sådan "skräck" som jag hade förväntat mig då jag sett mycket gameplay från de två första spelen. Utan det här någon form av mer psykologisk-idyll-skräck. Eller hur det nu bör defineras. Jag har bara hunnit spela ca 3timmar på det men jag har fan abstinens efter mer. Combaten är rätt rolig men det är just att springa, eller ja flyga i princip, runt i staden de har byggt upp som gör hela spelet. Är lätt en av de finaste och mest välskapade spelvärldarna jag har sett. Gw2's bazaar of the four winds är nog enda jag finner som slår de lätt som jag kan säga rakt av. Miljön i spelet överlag är bara sjukt emmersive och jag lever mig in som fan utan att ens försöka. Spenderade minst en timme med att döda civila med mina kråkkrafter. Mest för att de skrek så gulligt ♥

Här har ni en screenshot från Infinite, så jävla snyggt dör. Nördögonorgasm achieved.
Men ja fan. Bazaar of the four winds är fan det bästa jag sett tror jag:

Bilden ovan visar bara en liten del, men för att bara vara en "bana" som var i en tillfällig event är de fan oslagbart. Snälla Anet, gief it back 💔

Nu ska jag jobba och tagga bioshock när jag kommer hem.

Det har fan ta mig lönat av sig galet bra. Förra månaden då. Fick idag reda på vad jag får ut efter skatt och jag blev i princip eurofriskt hög. Efter mitt senaste förhållande hade jag rediga skulder. Kärringen hade knappt någon inkomst i 8 av de månaderna vi levde ihop. Så blev att jag betalade och "lånade" ut för henne och oss då. Eller ja, lånade är väl fel ord då hon nu efter över ett år inte betalat de tusentals kronor hon är skyldig. Men jag satte upp som mål för mig själv att ta mig ur den här jävla lyxfällan. Det är rätt psykiskt betungande att varje månad behöva oroa sig ekonomiskt om en ska gå runt. Så när alla skulder var avbetalade för ett fåtal månader sedan var det dags för fas 2, sparandet till en fet buffert. Satte än en gång upp ett mål där, att uppnå iaf 50 000 sparat på mitt sparkonto. Efter denna månaden kommer jag vara uppe i 40 000. Jag har alltså redan i princip klarat av mitt mål. Jävlar i mig själ vad underbart det känns. Inte alls ofta jag känner mig speciellt duktig. Skönt att något går bra iaf, objektiv lycka må vara tillfällig men ack så underbar.

Att jag nu ska till jobbet med knasiga revben och knappt någon sömn är mindre fett. Men jag har pratat med en person som blivit viktig för mig. Om mig, saker jag aldrig tagit upp med någon i princip. Hon tog det över all förväntan. Jag har nu en typ av hopp jag inte haft på evigheter. Så just nu är allt bara genuint okej. Kommer inte ihåg sist jag kände en glimt av stabilitet. Underbart.

Alltså bara aj. Min vänstra sida är rätt skev atm. De fick in några fina sparkar när de golvat mig, de måste jag ge dem. Men fick iaf av näsbenet, vad de kändes som, på den fulaste av dem. Så det är alltid något. Blir bara så jävla äcklad när jag hör folk tala på det sätet gentemot en annan människa. Vem fan går på en tiggare i grupp på fyra pers? Fattar inte. Hade kanske presterat bättre om min promille varit lägre. Kan erkänna att min motorik var åt helvete. Men ja, kunde inte bara låta bli att säga det jag ville få sagt. Tydligen var de anledning nog att hoppa på mig. Bad bara dem och deras smutsiga tänk att dra åt helvete, det var väl inte hela världen? Men hellre att de slår och sparkar lite på mig än en stackars hemlös jävel. Så ser detta som dagens goda gärning lite. Glad att ansiktet klarade sig iaf.

Fick insikten att jag är jävligt mycket klenare, också fegare, än förr när det rör fysiska konflikter. Jag får nog ta och träna upp mig lite. Rasister ska fan inte gå säkra på mina gator iaf. Att stå och håna någon pågrund av deras etnicitet är inte okej. Speciellt inte när personen i fråga ligger och gråter på kullerstenen. Nä fy. Mänskligheten fortsätter att äckla. Folk kan dra åt helvete, precis som i princip allt annat just nu :)

Det gör dig väldigt bra med öl helt enkelt. Vardagsfylla måste jag säga är något som är underskattat. Det behövs nu, för gjort lite reformer i mitt levande de senaste. Jag ska ta uppehåll från rökandet i en månad, inte ciggen då. Anledningen är simpel. Jag har börjat känna att jag verkligen behöver det. Inget jag tänker acceptera. Jag må vara patetisk men där går fan gränsen. Jag är inte hooked och nu ska jag bevisa det för mig själv helt enkelt.

Bara jobbigt men ja, öl finns där för mig. Det ska jag köra på istället.

Jag hade då ingen aning, kan inte påstå att jag har det nu heller. Någon blev bannad? Händer väl hela tiden. Lite intressantare ting finns förhoppningsvis?

De som spelar de charmiga spelet RS kan adda mig, lär farma hela natten så sällskap hade suttit fint.

Jag börjar undra lite vad jag gör här egentligen. Visst det finns väl ett mindre antal personer på denna sida jag faktiskt uppskattar. Inte ofta jag gör det. Men nu det senaste så har det blivit rätt tråkigt. Folk har sedan jag blev medlem här 2012 gnällt. Vi har disskuterat, mobbat och gnällt. Mest gnällt. Men det var en charmigare typ utav gnäll än nowadays. Jag ser 13 åringar som skriver att de ångrar ting när de var unga och dumma. Låt det jag nyss berättade sjunka in. Sen det här med bloggtoppen. Har tagit förgivet att de som varit där har intressant stuff i sin blogg helt enkelt. Det är så det bör vara. Men de som är där är de som orkar ta sig tiden att spamma ut 100+ meningslösa inlägg om dagen med titlar folk vill klicka på. Nu påstår jag verkligen inte att min "blogg" är speciellt mycket bättre, det är mest gnäll och skeva tankar liksom. Men förstår inte grejen med det bara. Och de stör mig, mycket. Varför har jag ingen aning om dock.

Politiska ämnen är också något som glatt diskuterats sen jag började glo på saker här. Så är det inte riktigt längre, tycker inte jag då. Nu är det enbart gnäll och tycker någon något annat än de som folk diggar så får hen på fan. Inte så att någon här och där försöker rätta eller debattera lite. Snarare en jävla gruppvåldtäkt. Lite tråkigt, tycker jag. Samma sak med feminism här på ec. Den är så löjlig i de flesta drag att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Nu förklarar jag, någon som inte alls är insatt, vad det är för något och vad de flesta gör fel. Feminism är ett verktyg framtaget för att motarbeta olika former av extrimism. Det är faktiskt vad det är i grund och botten. Det som ni för här på sidan är vad jag sett är inte feminism, snarare en extremism. Ser någon problematiken här? Ett ting skapat mot extrimism är nu extremistiskt. Ni hör hur de låter. Ungefär lika smart som att sätta på sig själv och anmäla det som våldtäkt. Skärpning, snälla.

Sen har vi en jävla massa andra trådar också. Trådar som brukade vara underhållande. De mesta är bara gnäll, än en gång.

"Åh men om du nu hatar så grovt på ec va gör du här då?"
Jag gnäller, vad fan ser de ut som?

Det var krävdes inte allt för mycket intellekt eller bara genuint vett för att inse hur bra det skulle gå igår för mig. Visste att jag skulle på party och ja, förtärs alkohol kan det vara en god idé att ha ätit samma dag. Eller iaf ordentligt dagen innan. Inte som jag gjorde och inte hade ätit på tre dagar nästan. Starkt jobbat av mig, jag vet. Egentligen skulle jag nog ha gjort bäst i att inte dra dit, men jag var så exalterad och hyped för hade inte träffat min bff på evigheter. Så de sög lite att jag förstörde hela festen, till stor del omedvetet dock.

Jag tänkte ta det lugnt med drickan, men det är inte så lätt när det är folk jag aldrig sett innan överallt omkring mig. Har lite svårt för sånt där. Så det tog inte lång tid innan jag var redigt borta. Sen gick de ena efter de andra fel bara. Kommer inte ens ihåg kvällen. Bara så arg att jag gjorde bort mig så grovt och gjorde min vän arg. Det var rätt så raka motsatsen till planen. Den var betydligt bättre och mindre dräggig.

Nu ska jag med denna ångest jobba natt. Redan galet trött. Det här kommer säkert gå super bra.

Min bff fyller år idag. Det har varit fest och massas kul. Förutom att jag däcka. I badkaret och sov. Men jag behövde de, hade jobbat natt och inte hunnit sova. Men nu lever jag igen, så ska styra öl och holk medan de andra löser folk.

God afton,
Världen är lustig mina vänner. Det var knappast något nytt på något sätt, ändå kan jag inte låta bli att bli förvånad. Jag personligen är inte speciellt spontan av mig. Spontanitet är en bra egenskap, absolut. Men personligen har jag nog lite för stort kontrollbehov för att vara en sådan fräck spontan jävel. Jag brukar ändå trivas rätt bra med folk som är just spontana. Det hjälper mig att vidga mina barriärer lite i min instängda sfär. Så helt random begav jag mig igår till Skåne, Malmö mer exakt. Var en spelning min vän ville se, någon hipsterpojke kallad "Lorentz". Inget stort fan av autotunad wannabe svensk hiphop, men ja det var väl goa beats. Någon låt iaf. Tror jag. Eh. Sedan kaosade vi runt i stan hela natten till fem på morgonen då tåget åter tog oss tillbaka till Göteborg. Om jag varit själv hade jag nog aldrig gjort något sådant. Därför var det skönt, tror jag behövde det. Sno lite lycka av glatt folk. Är ganska omotiverad i nuläget till allting egentligen. Får bara inte någon emotionell respons av något nästan. Det är lite deppigt, att känna att inget spelar så stor roll helt enkelt. Men det jag grunnar över är om det är något nytt eller bara något jag tillslut har insett. Det går nämligen att följa det rätt långt tillbaka, vilket inte är så roligt.

Jag känner väldigt mycket folk, mer än vad jag är kapabel till att komma ihåg namnen på. Men dessa är knappast vad jag definierar som mina vänner. De flesta av dessa jag känner stör jag mig rakt av på för mycket för att kunna umgås regelbundet. Det kan bero på sådana löjliga småsaker. Det är ingenting jag säger eller visar. Men det gör mig galen. Jag vill kunna fungera bra med folk, för att vara ensam är det värsta jag vet. Inte just att vara ensam, utan att känna sig ensam. Just detta har fått mig att vara en sådan äcklig jävel genom åren. Jag har knappast haft några gränser för att tillfredsställa denna känsla av ensamhet. Jag har säkert sårat mer och fler än jag låter mig själv att inse. Det äcklar mig. Jag lurar mig själv, ändrar mig själv och anammar personligheter för att kunna anpassa mig efter diverse sekundär grupper. Komma in i dem och komma nära inpå folk. När jag väl gjort det komemr jag åt det jag vill ha. Det jag insett att jag hela tiden i princip alla fall har varit ute efter. Att bli behövt. Helt enkelt känna av att just precis jag är viktig för någon annan. Att jag kan göra den personen lycklig eller ledsen genom så simpla handlingar. När jag väl fått detta är det alltid samma sak. Jag inser vad jag har gjort. Jag inser att jag inte känner alls det jag har gett intrycket att jag gör. Jag inser att jag varit naiv och än en gång lurat mig själv till att tro att jag kan fungera bra med någon jag knappt känner. Det äcklar mig också.

Vart kommer detta leda? Det blir knappast bättre efter varje gång. Känns bara som jag succesivt gröper ur min empati och bara blir mer och mer ett formbart skal som jag kan anpassa efter mina behov. Jag lägger så fruktansvärt mycket energi på detta. Det här rollspelandet. Att passa in och få folk att tro jag är som dem. Eller iaf liknande. Så länge de inte ser mig som vad jag är. Det låter väl som en akt av förnekelse. Att jag inte inser vad jag faktiskt gör. Men det är nog nästan de allra värsta med det. Hur medveten jag faktiskt är. Till och med under processen att nå dit jag vill med någon. Tanken om vad jag håller på med dyker alltid upp. Många gånger. Ofta dagligen under sådana perioder. Men den soppas bara direkt under mattan. Varför vet jag faktiskt inte. Kanske bara inte har ork nog att ägna den rätt typ av uppmärksamhet när det väl sker. Men jag måste göra något åt det.

Jag är inte bra på många saker. Men just det här är jag helt formidabel på. Hade gärna haft andra egenskaper. Jag verkar aldrig heller direkt misslyckas med detta. Jag har min familj där jag vill ha dem angående mig. De vet inte om någonting helt enkelt för att jag i princip aldrig har givit dem ett skäl att misstänka något. Jag har osunda vanor. Jag tar osunda saker. Jag är med osunt folk, enligt min familjs värderingar då. Men jag gör det snyggt. Jag håller mig ren och fräsch, sköter mitt jobb, ställer alltid upp för dem om någon av mina familjer behöver något. Allt från barnpassning till att gå och handla. För dansar man efter deras pipa tror de att allting är bra. Att deras son inte har alla dessa problem som det oroat sig i perioder. För vår son är alltid glad. Han är aldrig nere utan sköter sitt jobb och har god relation till oss. Så det kan knappast vara något fel på honom. Det har gått åtta år nu ungefär sen det blev väldigt fel. Jag kan inte klandra dem för de inte förstår eller ser när jag gjort allt i min makt för att de ska göra motsatsen. Det börjar bara bli tufft nu. Det har nått den nivån att jag börjat bli deras stödpelare då jag verkar vara så positiv och glad hela tiden. Min familj har börjat lägga saker på mig, resonera med mig och vilja ha mina åsikter. Jag är inte kapabel till detta. Verkligen inte i nuläget när att gå upp ur sängen är en utmaning i sig. Ändå spelar jag med, säger inte ifrån. För den idyll av mig jag har skapat och kämpat för att uppehålla är för skör. Den skulle raseras på sekunder. Jag måste fortsätta att spela alla kort rätt. Jag vet att jag kommer göra det också, även om det kommer dra mig ännu längre ner och längre ifrån dit jag vill. Eller dit jag ville rättare sagt.

Jag önskar innerligt att det här var det enda som störde mig i nuläget. Men det är så ofantligt mycket mer. Alla nyanser bara blandas till en gröt som måste vadas igenom. Det gör varje steg så onödigt mycket tyngre. Är dock ingen fara. Jag är rätt duktig på att tvinga mig själv framåt, det är trots allt så det varit de sista. Kan nog fortsätta så ett bra tag till.

Inte så aktiv här längre, allt seglar ut för mina vänner. Men musik finns alltid iaf annars hade nog inte min vistelse på den här dysfunktionella planeten varit speciellt långvarig. Jag har så mycket jag kan säga och skriva, det är en sådan sjuk översvämmning i mitt huvud. Men jag tänker hålla käften denna gången. För jag orkar bara inte.

Summering av mitt humör;

Kan för övrigt vara de mest soft beatet jag hört på väldigt länge.
Denna pumpas på repeat så fort det finns tid.

Jag antar att jag bara inte orkar hålla humöret uppe, det har varit för mycket motgångar det sista för att ens lägga ork på den tanken. Men det är väl det charmiga med livet, att de går upp och ner. Bromsar hade varit skönt att ha, men det är en lyx vi aldrig lär uppleva. Kan inte saker bara börja bli bra snart? Rätt trött på att vänta och inte ens finna motivation att gå upp ur sängen.