Det var krävdes inte allt för mycket intellekt eller bara genuint vett för att inse hur bra det skulle gå igår för mig. Visste att jag skulle på party och ja, förtärs alkohol kan det vara en god idé att ha ätit samma dag. Eller iaf ordentligt dagen innan. Inte som jag gjorde och inte hade ätit på tre dagar nästan. Starkt jobbat av mig, jag vet. Egentligen skulle jag nog ha gjort bäst i att inte dra dit, men jag var så exalterad och hyped för hade inte träffat min bff på evigheter. Så de sög lite att jag förstörde hela festen, till stor del omedvetet dock.
Jag tänkte ta det lugnt med drickan, men det är inte så lätt när det är folk jag aldrig sett innan överallt omkring mig. Har lite svårt för sånt där. Så det tog inte lång tid innan jag var redigt borta. Sen gick de ena efter de andra fel bara. Kommer inte ens ihåg kvällen. Bara så arg att jag gjorde bort mig så grovt och gjorde min vän arg. Det var rätt så raka motsatsen till planen. Den var betydligt bättre och mindre dräggig.
Nu ska jag med denna ångest jobba natt. Redan galet trött. Det här kommer säkert gå super bra.
Min bff fyller år idag. Det har varit fest och massas kul. Förutom att jag däcka. I badkaret och sov. Men jag behövde de, hade jobbat natt och inte hunnit sova. Men nu lever jag igen, så ska styra öl och holk medan de andra löser folk.
God afton,
Världen är lustig mina vänner. Det var knappast något nytt på något sätt, ändå kan jag inte låta bli att bli förvånad. Jag personligen är inte speciellt spontan av mig. Spontanitet är en bra egenskap, absolut. Men personligen har jag nog lite för stort kontrollbehov för att vara en sådan fräck spontan jävel. Jag brukar ändå trivas rätt bra med folk som är just spontana. Det hjälper mig att vidga mina barriärer lite i min instängda sfär. Så helt random begav jag mig igår till Skåne, Malmö mer exakt. Var en spelning min vän ville se, någon hipsterpojke kallad "Lorentz". Inget stort fan av autotunad wannabe svensk hiphop, men ja det var väl goa beats. Någon låt iaf. Tror jag. Eh. Sedan kaosade vi runt i stan hela natten till fem på morgonen då tåget åter tog oss tillbaka till Göteborg. Om jag varit själv hade jag nog aldrig gjort något sådant. Därför var det skönt, tror jag behövde det. Sno lite lycka av glatt folk. Är ganska omotiverad i nuläget till allting egentligen. Får bara inte någon emotionell respons av något nästan. Det är lite deppigt, att känna att inget spelar så stor roll helt enkelt. Men det jag grunnar över är om det är något nytt eller bara något jag tillslut har insett. Det går nämligen att följa det rätt långt tillbaka, vilket inte är så roligt.
Jag känner väldigt mycket folk, mer än vad jag är kapabel till att komma ihåg namnen på. Men dessa är knappast vad jag definierar som mina vänner. De flesta av dessa jag känner stör jag mig rakt av på för mycket för att kunna umgås regelbundet. Det kan bero på sådana löjliga småsaker. Det är ingenting jag säger eller visar. Men det gör mig galen. Jag vill kunna fungera bra med folk, för att vara ensam är det värsta jag vet. Inte just att vara ensam, utan att känna sig ensam. Just detta har fått mig att vara en sådan äcklig jävel genom åren. Jag har knappast haft några gränser för att tillfredsställa denna känsla av ensamhet. Jag har säkert sårat mer och fler än jag låter mig själv att inse. Det äcklar mig. Jag lurar mig själv, ändrar mig själv och anammar personligheter för att kunna anpassa mig efter diverse sekundär grupper. Komma in i dem och komma nära inpå folk. När jag väl gjort det komemr jag åt det jag vill ha. Det jag insett att jag hela tiden i princip alla fall har varit ute efter. Att bli behövt. Helt enkelt känna av att just precis jag är viktig för någon annan. Att jag kan göra den personen lycklig eller ledsen genom så simpla handlingar. När jag väl fått detta är det alltid samma sak. Jag inser vad jag har gjort. Jag inser att jag inte känner alls det jag har gett intrycket att jag gör. Jag inser att jag varit naiv och än en gång lurat mig själv till att tro att jag kan fungera bra med någon jag knappt känner. Det äcklar mig också.
Vart kommer detta leda? Det blir knappast bättre efter varje gång. Känns bara som jag succesivt gröper ur min empati och bara blir mer och mer ett formbart skal som jag kan anpassa efter mina behov. Jag lägger så fruktansvärt mycket energi på detta. Det här rollspelandet. Att passa in och få folk att tro jag är som dem. Eller iaf liknande. Så länge de inte ser mig som vad jag är. Det låter väl som en akt av förnekelse. Att jag inte inser vad jag faktiskt gör. Men det är nog nästan de allra värsta med det. Hur medveten jag faktiskt är. Till och med under processen att nå dit jag vill med någon. Tanken om vad jag håller på med dyker alltid upp. Många gånger. Ofta dagligen under sådana perioder. Men den soppas bara direkt under mattan. Varför vet jag faktiskt inte. Kanske bara inte har ork nog att ägna den rätt typ av uppmärksamhet när det väl sker. Men jag måste göra något åt det.
Jag är inte bra på många saker. Men just det här är jag helt formidabel på. Hade gärna haft andra egenskaper. Jag verkar aldrig heller direkt misslyckas med detta. Jag har min familj där jag vill ha dem angående mig. De vet inte om någonting helt enkelt för att jag i princip aldrig har givit dem ett skäl att misstänka något. Jag har osunda vanor. Jag tar osunda saker. Jag är med osunt folk, enligt min familjs värderingar då. Men jag gör det snyggt. Jag håller mig ren och fräsch, sköter mitt jobb, ställer alltid upp för dem om någon av mina familjer behöver något. Allt från barnpassning till att gå och handla. För dansar man efter deras pipa tror de att allting är bra. Att deras son inte har alla dessa problem som det oroat sig i perioder. För vår son är alltid glad. Han är aldrig nere utan sköter sitt jobb och har god relation till oss. Så det kan knappast vara något fel på honom. Det har gått åtta år nu ungefär sen det blev väldigt fel. Jag kan inte klandra dem för de inte förstår eller ser när jag gjort allt i min makt för att de ska göra motsatsen. Det börjar bara bli tufft nu. Det har nått den nivån att jag börjat bli deras stödpelare då jag verkar vara så positiv och glad hela tiden. Min familj har börjat lägga saker på mig, resonera med mig och vilja ha mina åsikter. Jag är inte kapabel till detta. Verkligen inte i nuläget när att gå upp ur sängen är en utmaning i sig. Ändå spelar jag med, säger inte ifrån. För den idyll av mig jag har skapat och kämpat för att uppehålla är för skör. Den skulle raseras på sekunder. Jag måste fortsätta att spela alla kort rätt. Jag vet att jag kommer göra det också, även om det kommer dra mig ännu längre ner och längre ifrån dit jag vill. Eller dit jag ville rättare sagt.
Jag önskar innerligt att det här var det enda som störde mig i nuläget. Men det är så ofantligt mycket mer. Alla nyanser bara blandas till en gröt som måste vadas igenom. Det gör varje steg så onödigt mycket tyngre. Är dock ingen fara. Jag är rätt duktig på att tvinga mig själv framåt, det är trots allt så det varit de sista. Kan nog fortsätta så ett bra tag till.
Inte så aktiv här längre, allt seglar ut för mina vänner. Men musik finns alltid iaf annars hade nog inte min vistelse på den här dysfunktionella planeten varit speciellt långvarig. Jag har så mycket jag kan säga och skriva, det är en sådan sjuk översvämmning i mitt huvud. Men jag tänker hålla käften denna gången. För jag orkar bara inte.
Summering av mitt humör;
Kan för övrigt vara de mest soft beatet jag hört på väldigt länge.
Denna pumpas på repeat så fort det finns tid.
Jag antar att jag bara inte orkar hålla humöret uppe, det har varit för mycket motgångar det sista för att ens lägga ork på den tanken. Men det är väl det charmiga med livet, att de går upp och ner. Bromsar hade varit skönt att ha, men det är en lyx vi aldrig lär uppleva. Kan inte saker bara börja bli bra snart? Rätt trött på att vänta och inte ens finna motivation att gå upp ur sängen.
Trots bakfull härdade jag hit. Var ett bra tag sedan jag träffade min lillasyster så såg ändå fram emot det. Vi har allt hållt igång, jösses. Tack gode Gud att hon verkar ha slut på energi nu, ligger halvdäckad i en fåtölj framför tv och taggar lördags godis. Inte lika glad att hon var tvungen att vänta lite. Men vi har allt hunnit med en hel del. Det började med att vi la lite pussel. Jag tror hon tyckte det var kul.
Jag menar, hur söt är inte hon?
Sedan gick vi till lekplatsen och körde järnet i ca en timma innan det började spöregna. Vi har också jagat myror och skötts emot troll. För att skydda ponny hästarna, så klart. Nu har vi precis tryckt i oss var sin det hamburgare så ska bara softa resten av kvällen.
Vi är mysiga idag.
Sen när hon somnat skall min gode barndomsvän Aerodynamite Komma förbi. Inte träffat lilla Ante på ages. Ska bli soft.
Är så sjukt snurrig, blir galen. Menar då mer fysiskt än psykiskt som omväxling. Bara sovit 3 timmar från nattpasset igår tills nu. Det är inte så jätte bra jobbat kanske. Men har ändå haft det bra, har varit i gott sällskap. Så sjukt trött bara. Skönt att det inte är fler nätter att göra efter denna. Har bara en ledsagning imorgon och sedan bär et av till far på lördag. Ska vara barnvakt åt min lillasyster, ser faktiskt fram emot det. Blir alltid glad av henne och var längesedan vi sågs. Ska väl inte bli så tokigt att träffa far och hans dam heller iofs. Lär bli god mat, det blir de alltid. Vill inte blanda att jobba natt och dag mer heller, det tar faktiskt redigt på skallen. Är inte heller en sådan som gillar att inse sina begränsningar, tror jag jobbat mer än jag borde. Men den perioden är iaf över nu, för stunden, vilket känns bra. Hade nog inte pallat så mycket mer faktiskt.
Ska försöka träna och sluta med ciggen också. Sluta med ciggen... Är det ens möjligt för mig? Klarat tre månader som bäst men ja, det är allt annat än lätt tyvärr. Blir en sådan liten ärke bitch att ingen vill umgås med mig. Men är väl ändå värt det. Eller. Jag vet inte. Ska iaf försöka! Känns inte som så stor idé att träna om jag bolmar likt en skorsten.
Har fixat mitt inlägg till datorn på jobbet, så det blir grinda rs hela natten. Är ändå mysigt, av någon anledning. Kanske är lite korean egentligen då jag verkar torska totalt på grinding spel hela tiden. Varför ens? Ingen aning men det är väl så. Vill vara lite mer ledig så jag bara kan ta och nörda lite. Har spelat alldeles för lite det senaste. Får bli skärpning.
Hittade ett nice band med, vill ha mer musik likt denna. Gött genre.
Så hej där vänner. Jag har nu återvänt från mitt äventyr till landet. Det har varit löjligt skönt att inte behöva jobba, verkligen inga klagomål på min lilla semester. Förutom att en katt typ försökt grinda mig så fort hon fick chansen. Det varlige skumt. Min testosteron nivå kanske är ovanligt hög. Jag vill med vara ovanligt hög, men jag är bara bakfull och har ont i magen. Skulle ha ca 2h från och med det jag kom hem tills jag skulle till jobbet. Självklart stod tågäcklet still i över 1,5h. Kul. Hade 20 min på mig att packa upp och packa om innan jag fick springa som en jude jagad av SS till bussen. Hemskt. Ätit en torr liten baguette på hela dagen också. Vuxet och bra av mig måste jag säga. Jävla SJ, det var någon kabel de hade grävt sönder i samband med ett byggarbete. Varför just idag och mitt tåg? Jag är faktiskt konfirmerad, lite kan han där uppe allt anstränga sig tycker jag.
Min inloggning till datorn på jobbet funkar inte heller. Så jag har i princip inget att göra under mitt hela nattpass. Jag som bara hade tänkt softa och lira runescape . Inte min dag riktigt känns de som. Vill att sommaren ska vara över någon gång. Den kommer ändå aldrig. Några fåtal fina dagar då och då, precis lagom för att vi ska fortsätta hoppas att den kommer. Låt det bara snöa någon gång så folk kan inse, mig själv där i inkluderad. Nu ska jag ge piller och försöka planera in Lan med mina bros. Ha det fint vänner.
Tåget rullar ut nu. Ska spendera två timmar i den här skärselden. Alla platser är fulla utan den bredvid mig. Alla pensionärer som åker här har kollat skumt på mig. De är säkert avundsjuka på min perfekta hållning och charmiga gossansikte. Antingen de eller mina piercings. Lustigt folk. Det är också ett tåg av den äldre generationen, ironin där, så är söm en jävla bastu. Det är riktigt tjock tung salongs luft. Luktar illa gör de också. En kan ta för givet att har du spenderat över 60 år på denna planet bör du veta vad en deodorant är. Tydligen inte.
Vill bara komma fram så jag kan dricka öl och spela dator spel. Ugh.
Gick nyss upp ska snart åka mot tåget. Idag blir det äventyr, äntligen. Ska till min dudette Redstripe Och lana. Supa med. Sen laga massa god mat också, kommer bli bäst. Så skönt att lämna Göteborg och allt lite, speciellt jobbet. Har nog varit där aningen mycket i "sommar". Vill att dessa bli deb 27:E så jag får ut min monsterlön jag hypat.
Måste låna ut pengar till mamma igen också, de går inte bra för stackaren. Får göra vad man kan, även om det nu innebär att vara barnvakt på ens få lediga dagar. Tycker faktiskt det skall vara en självklarhet att hjälpa sin familj. Aldrig förstått mig på folk som är bitches mot sin, utan någon bra anledning då.
Orkar inte gå till bussen heller men jag måste. Jävla bastu ute. Ugh.
Det är frågan. Tog ledigt imorgon för min AT dödar mig. Varje minut på jobbet idag känns som en timma. Men slutat snart och ja då börjar rastlösheten. Ska jag tjocka mig framför datorn eller ska det bli party? Ingen aning. Inte så jätte fest sugen men krök hade varit trevligt. Gärna ute med grillat till bärsen. Men datorspel är bra. Vill spela klart dragon age origins med min slampkaraktär som legat runt med alla i sin grupp. Finns det bättre rpg spel? Tror inte det faktiskt. Kanske Oblivion. Men bara kanske, svårt att favorisera något av dem båda då jag har spelat dem i hundratals timmar.
