Feminister, kristna, rasister, antisemitister, homofober och allt vad de nu heter. Finner det mesta skrattretande, inte alls ideologiskt utan snarare hur folk idag argumenterar för det samt hur de försöker övertyga andra. Översyra andra genom hektiskt debatterande utan någon empirisk bas istället för att samtala. Som jag då finner är så mycket bättre. Filosofi är ett av mina större intressen, följande text finns omskriven i många versioner men finner att den beskriver bra vad folk bara inte tycks fatta.
Professorn i filosofi höll tentamen med den unge kandidaten. Efter någon timme undrade professorn om kandidaten kunde beskriva kakelugnen därborta i hörnet (det var på den tiden nämligen). Vad tyckte han i övrigt om föremålet? Kandidaten beskrev den med gester,ord och tonfall. Han gav liv åt sina intryck med hjälp av symbolernas kraft efter konstens alla regler. Jo, han tyckte att den var vacker, skön, ja stilfull med sina ornament i rött och guld. Det är en riktig klenod, utbrast kandidaten (som nu rent av började hoppas att han skulle klara Professorns tentamen).
- Och var någonstans befinner sig kakelugnen som kandidaten just har beskrivit för mig? Undrade professorn med blicken vänd mot just den kakelugn som kandidaten beskrivit.
Kandidaten bet ihop och visste inte vad han skulle svara. Kakelugnen stod ju där borta, synlig för vilket öga som helst.
- Den där kakelugnen som kandidaten beskrivit för mig, var befinner den sig, utanför eller innanför kandidaten? Frågade professorn.
Kandidaten funderade. Han anade ugglor i mossen men sa till slut utan darr på rösten.
- Den befinner sig innanför mig, herr Professor. Här inne!, sade kandidaten och pekade mot skallen.
Professorn såg nöjd ut. Han konstaterade:
- Den kakelugn som kandidaten nyss beskrev för mig är er egen. Den får ni gärna behålla! Den säger mer om kandidaten själv - just nu är er önskan att vilja göra ett gott intryck på mig - än den kakelugn som står där borta i hörnet.
Professorn släppte blicken från kakelugnen och tittade allvarligt på kandidaten:
- Och hur många kakelugnar har vi att göra med?
Kandidaten förundrades över frågan. Han kunde ju bara se en enda ... Så var det förstås den där han hade inne i huvudet. Det var två. Plöstligt sken kandidaten upp och han räknade tyst för sig själv. Alltså: en där borta i hörnet, en inne i honom själv, en som han därefter berättade om med ord, gester och ljud, en som professorn gjorde sig en föreställning om på gurndval av den som kandidaten gett ord och ljud åt och slutligen en kakelugn som professorn alldeles själv skapade sig där han satt i sin fåtölj och tittade bort mot kakelugnen. Han svarade:
- Fem kakelugnar
Professorn log nöjt. Kandidaten lämnade professorn förmodligen ganska övertygad om att verkligheten finns och att han är en del av den. Men han var nog också rätt övertygad om att den verklighet som vi berättar om alltid finns inom oss själva, att vi som återgivare, aldrig kan spegla förhållanden utan alltid återger tolkningar utifrån vår egen situation, vår egen kunskap och vår egen världsuppfattning.
Kort sagt, vi alla har en verklighet vi förhåller oss till. Vår individuella bild helt enkelt. Den utvecklas med oss men, ingen har rätt att säga att vår bild är fel då ingen annan har en aning om hur den är i förhållande till vår verklighet. Så istället för att gorma galla över allt och alla, sitt ner och prata vanligt istället. Vem tar någon som bara skriker och själv inte lyssnar seriöst? Tänk. Folk verkar ha glömt hur man gör. Visa att ni lyssnar och tolkar det ni hör istället. Vem lyssnar på någon som inte ger det samma tillbaka?
Kanske fel val av adjektiv där. Sitter på bussen till jobbet nu, jobbar 08-22 idag. Lite små segt sådär. Sjukt svårt att komma upp imorse, somnade väl vid halv tre/tre tiden inatt. Som om inte de skulle vara nog var jag för seg att släpa mig ur sängen, så inte hann jag fixa något jävla kaffe. Jag behöver kaffe. Rädd att somna på bussen nu, hade varit knasigt om jag vaknade på Öckerö liksom. Inte allt för sugen på detta. Jag behöver mina svarta mistress, min livsglädje.
Hur denna dagen ska överlevas blir väldigt spännande. Är iaf ledig en del i veckan så det är skönt att jag inte jobbmässigt har en speciellt tung vecka. Fått den här idiotiska idén att jag ska börja träna igen också. Fick en reality punch inför detta från jobbet. Jag och en kollega som jobbade natt spann in på samtalsämnet om armhävningar. Det ena ledde till det andra och plötsligt låg jag där kvidandes på golvet i en akt av pinsamt dåliga armhävningar. Klarade precis av 30st, vilket är ganska så jävla värdelöst. Men, tro som fan jag fick träningsvärk av att göra detta löjliga antal. Insett att jag är löjligt ur form. Inte konstigt kanske då jag knappt äter eller sover men tror att träning kanske kan lösa detta för mig. Oh well, vi får väl se. Inte den bästa på att motivera mig själv haha. Hoppas eran dag blir bra nu och inte som min. Söndag är trots allt vilodagen. Nu ska jag kunna järnet från bussen till jobbet så jag kan få mitt jävla kaffe.
Afton emocore. Jag sitter nu hos far min och pimplar rödvin. Har snobbat till mig lite extra då min vanliga stil tydligen inte ter sig så bra här. Kom med trasiga jeans en gång. En gång. "Har du inte råd att köpa hela jeans? Hahaha" Jo super kul. Men nu har de inte klagat när jag har min snobbpiké kombinerat med vinröda chinos. En pampig klocka också, såklart. Förhoppningsvis klagar de bara på öronsnibbarna mina.
Här är brat-coff;
Stilig? Mja. Känns wierd tbh.
Fått höra av många att detta spel är fel. Att jag ska vara som jag vill och så att jag är bekväm. Varför? Allt är bara ett spel enligt mig. Lika bra att fixa bra förutsättningar? Jag kan väl dansa efter deras pipa då jag märkt att de avsevärt förbättrat vår relation genom åren. Jag syftar självklart inte bara på klädkodexen. Så för mig är de helt klart värt att inte vara riktigt "jag" när jag är här.
Sen så är jag ändå löjligt jävla konfunderad. Över vem denna "jag" är, så varför inte experimentera med roller för olika sekundär grupper? Det gör ändå alla mer eller mindre i de flesta sammanhang då det är en basisk mekanism hos oss människor. Nu ska jag äta ryggbiff, ha de.
Det bara går inte. Jag blir så jävla lack. Är inte den mest narcissistiska personen som finns, men jag gillar att ta bilder på mig själv. Gärna hundratals, så iaf en blir duglig. Men det går bara inte. Försöker inte ens längre. Känner mig bara ful ful ful. Speciellt nu när jag inte rakat mig på drygt en väcka. Mer patetisk ursäkt till skäggväxt får man fan leta efter. Hoppas jag blir fin snart igen i mina ögon. Kaffe.
Så jag blev bannad på OSR igår, det var tråkigt. Men det var väl det som behövdes för att jag skulle komma ifrån det där jävla spelet en gång för alla. Så nu söker jag ett nytt spel! Gärna något strategi/rpg spel. Väldigt gärna ett som går att spela utan att man behöver sitta klistrad hela tiden, dvs iaf semi casual. Lirar i nuläget ett mmorpg som är crossplatform, en wow-klon som heter Order & Chaos 2. Det duger, men ack det suger. Så har du något tips? Det får inte vara för prestanda krävande då min laptop är anus. På mobil, platta eller pc spelar ingen roll alla tips uppskattas.
God morgon,
Var lite tufft att släpa sig till jobbet idag. Delvis för sömnbrist och delvis för kallt. Riktigt vidrigt kallt. Jag frös och hade hoodie med vinterjacka över. Hata Göteborgs blöta höst. Får vara lite arbetsledare idag vilket är kul. Passen blir inte lika rastlösa då. Samt att jag i princip kan smita ut och röka när jag vill, vilket är awesome. Enda nackdelen är alla koppar kaffe de råkar bli på grund av dessa cigg. Lite dumt med tanke på att jag inte ätit än. Har bara ingen lust efter gårdagen, fortfarande sjukt förvirrad.
Nu ska jag återgå till jobbet för att ja, dricka mer kaffe och jobba. Vad vore jag utan kaffe? Inte Coffe iaf. Han behöver kaffe, gärna hinkvis. Hoppas eran dag blir fin.
Det här gick väl inte riktigt som jag hade hoppats eller planerat. Hela biten med att hålla sig ifrån ec liksom. Egentligen är det enda jag haft svårt att hålla mig ifrån är skrivandet. Har inte direkt funnit något annat tillvägagångssätt för att processera som fungerar lika bra. Syftar inte på att jag smäller upp min skit här för att snylta empati från främlingar, det är skönt att skriva här helt enkelt. Finns säkert ett gott antal personer på denna sida som är minst lika störda som jag är, vilket är skönt. Sen så har jag knappt några jag känner som hänger här, vilket också är skönt. Så nu är det dags att äntligen klämma ur de där jobbiga så jag kan se de framför mig och ja, bearbeta.
Det är inte så mycket nytt dock, allt rullar på som det brukar. Som jag tvingar de att göra. Denna fasad har bara blivit för vital för min vardags funktionalitet. Tror nu jag inte har någon jag vågar släppa den för, vilket är tråkigt. Jag har min flickvän som är i princip allt nu, hoppas hon förstår de. Tror iaf jag lyckats visa det för har verkligen försökt. Men jag känner inte att jag kan ta det där sista steget och öppna sista dörren så att säga. Hur kasst de egentligen är. Det handlar inte om min tillit till henne, den är bättre än jag någonsin ens kunnat hoppas på. Det handlar helt enkelt om just principen i det hela. Att jag "tar" istället för att "ge", något som i sådana här sammanhang är extremt svårt för mig. Så jag har nu vridit det till att jag är oärlig mot henne, trots att jag aldrig ljugit. Jag mer undviker och talar runt sådant som skrämmer mig med just mig. Inte för att jag inte tror hon skulle klara det, utan för att jag vet att de får en annan nyans av verklighet för min egen del om jag skulle berätta för henne. Är det ändå en lögn? Jag har ingen aning men oroar mig för att det är de. Självklart har jag tänkt att berätta allt och jag har redan sagt så mycket mer till henne än någon annan. Men jag vill inte och kan inte känna att jag lägger över något på henne. Att jag på något sätt i någon form blir en sorts börda. Jag fixar inte bara det. Hon är för viktig för det. Trots detta vet jag att de ovanstående dilemma kommer göra mig vansinnig, vet bara inte hur detta ska lösas helt enkelt.
Sedan är det en annan tråkighet som börjat bryta ut, igen. Det har hänt till och från i många år men aldrig så här ofta som den senaste månaden. Idag var dess form helt tydligt, glasklar. Istället för mer siluette liknande som jag upplevt innan. Det var inte ett ögonblick som oftast, så det gick inte att tänka att de var något random i ögonvrån. Det varade inte i några sekunder eller minuter så att jag kunde skulle bort det på trötthet, utmattning eller vätskebrist. Det var bara glasklart. Han var glasklar. Varade i nästan 2 timmar. Försöker gång på gång analysera varför. Varför det inträffade samt vad syftet kan ha varit. Har spelat upp så många scenarier med det för att finna en förklaring, se om jag missar något. Har tänk på alla möjliga orsaker, delat dem, blandat dem med varandra. Bara för att se om jag kan finna någon annan anledning än att jag har blivit sämre. Jag är påläst, kan allt som finns att kunna om det jag har. Jag vet att de kan gå fort, men trodde aldrig det skulle nå en sådan nivå i min nuvarande ålder. Får naivt intala mig att det var en engångsföreteelse. Att det inte kommer hända på samma sätt igen någonsin. Men varför var det tvunget att just vara han? Han av alla jävla människor som existerar i mitt minne. Det rör upp så många tankar och känslor att jag tappar greppet och inge kan föra mig normalt.
Nu får det väl vara nog. Sitter på bussen hem från arbetet, ska dit kl 06 imorgon igen. Får hoppas att jag kan sova iaf lite inatt så jag kan sköta mitt jobb imorgon. Det är trots allt Genesis i helgen, ska bli underbart att bara få försvinna in i folkhavets dimma och släppa allt i några fåtal timmar.
Hoppas allt är bra med er iaf. Ber om ursäkt för att jag varit så kass med stt svara på diverse ting här på sidan, inte varit inloggad så mycket. Nu ska vi se om mor har en flaska vin hämnd någonstans, eller lite sprit.
Existentiella och identitets kriser är ingen höjdare måste jag säga. Alltid verkligen avskytt känslan av att konstant vara vilse, dag ut och dag in. Verkar ha trillat ner i en sådan period igen, av någon anledning. Kanske att jag inte äter eller sover kan ha ett finger med i spelet. Men ja, dessa problem har sin grund i mer psykiska konflikter som bestämt sig för att bli ett helvete nu helt enkelt. Så vad kan jag göra? Ingen aning faktiskt. Oftast brukar jag bara lura alla i min omgivning tills jag själv nästan kan köpa mitt egna spelande. Bara vara passiv och vänta ut det. Men det uppstår komplikationer, verkligen inte av större karaktär. Många små blir dock betungande tillslut. Eskalerar successivt. Krävs väl inget större intellekt för att räkna ut hur dålig kombination det blir då jag försöker blunda för det. För eller senare måste jag öppna ögonen igen, men finner oftast då att det gått förlångt. Gått förbi den punkten där jag har en möjlighet att påverka utgången. Ungefär så har det blivit nu, med ja allt. Blundat väldigt länge bara för att försöka ta mig igenom mitt vardagliga liv.
Men men, värst vad jag ska gnälla här nu då, flera dagar i rad också. Ni får ursäkta mitt depressiva bloggande, de blir väl bättre eller något med tiden haha. Om ni spelar OSR får ni hojta till, ska hugga träd hela natten.
Nu ska jag försöka trycka tillbaka min gulliga mentala demoner som får mig att känna mig ungefär såhär:
Hoppas de kan hålla käften så jag får någon ro i skallen.
Natt nr 2 nu då på jobbet. Började helt okej, alla var glada och så vidare. Men nu vid 23-tiden hände de värsta jag vet. En patient spydde, som in i helvete verkligen. Det var överallt. Att en enda person kan producera så mycket spya är fan ett under. Inte lika glad åt mitt jobb atm.
Dock verkar resten av natten lugn, än så länge. Ska nog farma woodcutting på OSR hela natten.
