Extremister inom diverse genrer, käft och lyssna;

Feminister, kristna, rasister, antisemitister, homofober och allt vad de nu heter. Finner det mesta skrattretande, inte alls ideologiskt utan snarare hur folk idag argumenterar för det samt hur de försöker övertyga andra. Översyra andra genom hektiskt debatterande utan någon empirisk bas istället för att samtala. Som jag då finner är så mycket bättre. Filosofi är ett av mina större intressen, följande text finns omskriven i många versioner men finner att den beskriver bra vad folk bara inte tycks fatta.


Professorn i filosofi höll tentamen med den unge kandidaten. Efter någon timme undrade professorn om kandidaten kunde beskriva kakelugnen därborta i hörnet (det var på den tiden nämligen). Vad tyckte han i övrigt om föremålet? Kandidaten beskrev den med gester,ord och tonfall. Han gav liv åt sina intryck med hjälp av symbolernas kraft efter konstens alla regler. Jo, han tyckte att den var vacker, skön, ja stilfull med sina ornament i rött och guld. Det är en riktig klenod, utbrast kandidaten (som nu rent av började hoppas att han skulle klara Professorns tentamen).

- Och var någonstans befinner sig kakelugnen som kandidaten just har beskrivit för mig? Undrade professorn med blicken vänd mot just den kakelugn som kandidaten beskrivit.

Kandidaten bet ihop och visste inte vad han skulle svara. Kakelugnen stod ju där borta, synlig för vilket öga som helst.

- Den där kakelugnen som kandidaten beskrivit för mig, var befinner den sig, utanför eller innanför kandidaten? Frågade professorn.

Kandidaten funderade. Han anade ugglor i mossen men sa till slut utan darr på rösten.

- Den befinner sig innanför mig, herr Professor. Här inne!, sade kandidaten och pekade mot skallen.

Professorn såg nöjd ut. Han konstaterade:

- Den kakelugn som kandidaten nyss beskrev för mig är er egen. Den får ni gärna behålla! Den säger mer om kandidaten själv - just nu är er önskan att vilja göra ett gott intryck på mig - än den kakelugn som står där borta i hörnet.

Professorn släppte blicken från kakelugnen och tittade allvarligt på kandidaten:

- Och hur många kakelugnar har vi att göra med?

Kandidaten förundrades över frågan. Han kunde ju bara se en enda ... Så var det förstås den där han hade inne i huvudet. Det var två. Plöstligt sken kandidaten upp och han räknade tyst för sig själv. Alltså: en där borta i hörnet, en inne i honom själv, en som han därefter berättade om med ord, gester och ljud, en som professorn gjorde sig en föreställning om på gurndval av den som kandidaten gett ord och ljud åt och slutligen en kakelugn som professorn alldeles själv skapade sig där han satt i sin fåtölj och tittade bort mot kakelugnen. Han svarade:

- Fem kakelugnar

Professorn log nöjt. Kandidaten lämnade professorn förmodligen ganska övertygad om att verkligheten finns och att han är en del av den. Men han var nog också rätt övertygad om att den verklighet som vi berättar om alltid finns inom oss själva, att vi som återgivare, aldrig kan spegla förhållanden utan alltid återger tolkningar utifrån vår egen situation, vår egen kunskap och vår egen världsuppfattning.

Kort sagt, vi alla har en verklighet vi förhåller oss till. Vår individuella bild helt enkelt. Den utvecklas med oss men, ingen har rätt att säga att vår bild är fel då ingen annan har en aning om hur den är i förhållande till vår verklighet. Så istället för att gorma galla över allt och alla, sitt ner och prata vanligt istället. Vem tar någon som bara skriker och själv inte lyssnar seriöst? Tänk. Folk verkar ha glömt hur man gör. Visa att ni lyssnar och tolkar det ni hör istället. Vem lyssnar på någon som inte ger det samma tillbaka?